Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Japanska havet - Japanska innanhavet, Setouchi - Japanska körsbär - Japanska språket och litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1009
Japanska havet—Japanska språket och litteraturen
1010
Japanska havet, randhav vid ö. Asien
mellan Sibirien, Koreahalvön och japanska öarna,
genom Tatarsundet och La Pérousesundet för-^
bundet med Ochotska havet, genom
Korea-sundet med östkinesiska, havet samt genom
Tsugarusundet och Japanska innanhavet med
Stora oceanen. V. inbuktningar av J. äro ö.,
Koreabukten (Broughtonbukten) och Peter den
stores bukt. 1,040,000 kvkm, största djup.^
3,277 m, n. ö. om Korea; i n. och s. är djupet
obetydligt.
Japanska innanhavet, Setouchi,
innanhav mellan japanska öarna Kyushu, Hondo och
Shikoku. Förbindes med Japanska havet
genom Shimonosekisundet, med Stilla havet
genom Bungosundet i v. och Kiisundet i ö.
Bildar många breda inbuktningar: på Hondo ’
Osakaviken, Harima- och Akibukten, på
Shikoku Bingobukten samt på Kyushu Suobukten
och Beppuviken. J. är översållat av öar,
särskilt mellan Hondo och Shikoku.
Japanska körsbär, se Judekörsbär.
Japanska språket och litteraturen.
Japanska språkets frändskaper äro hittills outredda.
Säkert besläktat med Riukiuöarnas språk,
är det i övrigt isolerat. Försök att uppvisa
samband med koreanskan (och sedan med den
uralaltaiska språkfamiljen) å ena sidan, med
söderhavsspråk å den andra ha hittills
utförts på ett lingvistiskt otillfredsställande och»,
på intet vis övertygande sätt. Med
urinvås-narna, aino, ha japanerna ingen språklig
frändskap, om än lånord inhämtats åt båda
håll. Från kinesiskan är japanskan starkt
väsensskild, men genom inlåningen av
kinesisk kultur fr. o. m. 400-talet e. Kr. inkommo^
massor av kinesiska lånord i japanskan. Försg
inlånade i ofta stympad form, ha de sedan
utvecklats efter japanska ljudlagar på
japansk mark, så att de numera till uttalet^
skilja sig starkt ej blott från alla moderna^
kinesiska dialekter utan även från-den
lån-givande foitnkiinesnskan. /Redan/Fr. a. xn
talet ylt^rs£jstark\ r/pres\oZeraj/ blev dej ‘
kihesiskVJ)rdéKmign^^_i.4en japanska vokä>^
buIarerT efter »restaurationen»—1868 absolutj
överva 1digQ"^p, Hela den enorma fonden av^
-nya uid~néTT^
des med kinesiska ordstamrnarKalM
(^ngeiar so^^grekrwka
väilts-tdr termbildning i Väster landet)! ej med
^de~Xängre och JiLLQrllgAriLjjü^
^skaordens ljuddräktär mycket enkel. \Varje
^tayels£_(även osammansatta ord kunna vara
två- eller flerstavigaj^består ay enbart en
vo-^kalddiftong) .enerav<n ko^QPApt^plus_eh vo~>
Kal(som enkel konsonant räknas då även
affn-~kator, såsom ta, ch). Konsoi^antgrupjer
före-komma alltså blott som resultatT^velision,
t. exnfasåta ur daså7ldr^ndajindantaggt$pÄh~
regelhonUyx>kJTiskU§ia.velSÉslut ufeö.rå
stavel-san .p re^Ilänesisl^ lån^
<45rd^T^eller enderad^iormer (des5 för desu).
MSYammatiken är ganska invecklad. Medan
-oominalflexionen.enkelLe&res medjöga sujljx,
■höjes verB&t-rtl^ba^igELdej^-j-en rad tempora
"fp^ens, pieLeiilum, lllluium, futurum
exak-tum, l:a och 2:a konditionalis) och i en
atem-poral subordinativ (i bisatser o. dyl.),
dela^L-ligger också i
självständigt" oyctcurTid artigt tal. Adjekti- _
veL såsom predikat (»predikatsfvllnadT) höjes
liksom verbnL—Räkneorden äro mycket
trassliga genom att i vissa fall kinesiska, i andra
fall äktjapanska sådana måste användas. Det
äldre språket skiljer sig i sin grammatik,
främst då verbalböjningen, högst väsentligt
från våra dagars talspråk.
Japanpjaa<_ synas ej ha ägL-någon sljjäf-t,
, innaiT^de-denLuppgirt 404 e. K r.) TTårTTK^rea
iThpo^te^ade <l^n kinesiska skriften. Deppa_
nvtfjades>da pakincsiskt^Satt, sa att ett_j£<>
H^n gandeeit hélt ortE^ÄjT fick det kinesiska
. técknet~gaTTä ett kinesisk t lånord^ än ett~
gn^hpijiænskt ord; och som man dels inlånade
k i n e si^SjertF-S^ji^Nor dkiaa^-^aeJ’^ t
^de^sTk. fc«n-on-.lå.nnrden) dels från östkina.
(Cd&Jrinng^Cf^’ de s. Jg,-go^n^lånorden). fick
sanuuft-töcken ofta gälla två kinesi&fer üttäl.
Så utlästes ritningen av en man (ett par ben,
>1) dels zin (kan-on), dels nin (go-on), dels
hito (äktjap. ord). jQnh- ett -ooh^aamma
kinesiska tee^e^-knm dessutom ofta att användas
Härmed vållades en fruktansvärd oreda, som
alltjämt härskar i den japanska skriften och
är en stor olägenhet. -Rcrhn tidigt oökto man_
använda kinesiska tecken enbart snm
1jnd-symbolep för japanska ataadsory-uacK-_härur
Å^ä^y^xte. genom déss’ä~~fonetiskt använda.
teckens reduktion till några summariska
linjer, eLn _japansk__stayelseskri^^^^fi^^^^^^
~stayml^ ku etcJÅattvarsiTb
^^ensKa tecken. Denna
stayelse^krifkffcana-^^^^r^fgpgJördesocE I^ruSas ^ännu juag i
Jyå^eknjgka -yariajjteu-^«^7canqj ("»antikva»)
ochåTrgim^m ^»kj^sjwÆ som
^»fnsff^uppu^ av 700-talet e. Kr.,
[brukas blandad med kinesisk skrift, i det att
|— j .de. på kinesiskt sätt lodrätt och från—
thöger*Li[l vänster gående raderna — de
nreg-l^ata—-ortetr i’~en sats skrivas ~ ideogräTiskt~
Emg^JJm^^j^^gE^^nediunHa^JoTTF^^
delser si^wå^mAd’^ana. De kinesiska
tecknens uttal (vare sig sino-japanskt eller
äkt-japanskt) anges stundom med små kana-tecVw
vid det kinesiska tecknets högra sida för att
underlätta den annars utomordentligt svåra
läs-jjingen. Detta ytterst opraktiska skriftsystem
har man på senare tider önskat reformera,, i
^dl^lå^jjtLnjlel^ö^^yövergå^tillj^m^
X ■ । k\ ui \ . i 1 s
ken-från nuv. 3,000—^4jT00tiH 2,000—eller"
/ärre. Den^jö£ra reformer^jSundaig
gya^ghetèn.^aJTdk-^^ lånorden
äro så- korta j>ctu lika, till ^uttalet^att de^bjpttj
gepjQin dg^akjlda lecknen kunna, särhållas men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
