Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jay, John - Jayadeva - Jazid - Jazyger - Jazz - Jean - Jean d’Albret - Jean de Boulogne - Jeanetteexpeditionen - Jeanetteön - Jeanne d’Albret - Jeanne d’Arc, Orleanska jungfrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1031
Jayadeva—Jeanne d’Arc
1032
som amerikansk minister till Spanien och
därifrån 1782 till Paris för att jämte Franklin
deltaga i fredsunderhandlingarna, vid vilka
han, genomskådande Frankrikes och Spaniens
egennyttiga beräkningar, genomdrev förandet
av skyndsamma direkta förhandlingar med
England. Efter hemkomsten 1784 var J. till
1789 utrikesstatssekr., arbetade jämte
Hamil-ton och Madison ivrigt för författningens
antagande och blev 1789 Förenta staternas
förste överdomare. Som utomordentligt sändebud
till England 1794 avslöt han i London 19 nov.
s. å. det s. k. Jays fördrag, ett
handelsfördrag, vari utrymmandet av gränsforten i
n. v. köptes genom rätt betydande ekonomiska
eftergifter. Trots häftig och oberättigad
agitation mot fördraget godkändes detta av
presidenten och senaten. J. var 1795—1801
guvernör i staten New York. Han blev 1816 det
då stiftade amerikanska bibelsällskapets
förste ordf. Hans son William J. (1789—
1858), domare i staten New York 1818—43,
utgav 1833 »Life and writings of John J.».
Jfr även W. Whitlock, »Life and times of
John J.» (1887). V. S-g.
Jayadeva, bengalisk skald vid konung
Laks-manasenas hov (senare delen av 1100-talet).
Skrev på sanskrit sångspelet »GItagovinda»
(Sången om Govinda), som med. ett
utomordentligt skönt språk och stark sensualism
skildrar kärleken mellan Krisna såsom herde
och hans älskade Rädhä. Det har haft starkt
inflytande även som ett slags religiös urkund.
Det är utg. av bl. a. Chr. Lassen (1836), övers,
till eng. och till ty. (av Rückert m. fl.); ett
mindre utdrag övers, av K. F. Johansson i
N. Söderbloms »Främmande
religionsurkun-der», II (1908). J. Ch-r.
Jazld, kalifer, se K a 1 i f a t.
Jazyger (magyar. jåsz, plur. jäszok), ett
forntida sarmatiskt ryttarfolk n. om Svarta
havet, senare bosatt på ungerska pusztan vid
Theiss (Jazygien; magyar. Jåszag).
Benämningen överfördes sedermera på en under
1100-talet dit inflyttad folkstam av oviss,
trol. turkisk härkomst, som länge behöll egna
rättigheter, seder och bruk men numera
fullständigt magyariserats. J ä s z ingår i namn
på orter (Jäszberény m. fl.) och på komitatet
Jäsz-Nagykun-Szolnok (5,251 kvkm, 421,214
inv., 1929; huvudstad: Szolnok).
Jazz [jas], ett slags populär dansmusik
med karakteristiska synkoper i
ackompanjemanget, uppkommen i Förenta staterna under
påverkan av negermusik. Om namnets
ursprung ha flera, mer el. mindre osäkra
förklaringsförsök framställts. Den första
jazzorkestern uppges ha kommit till Europa 1915
från New York, till Stockholm 1921. Urspr.
var jazzmusiken ej direkt förenad med dans.
Karakteristisk för orkestern är dess rikliga
användning av slaginstrument. Av andra
instrument märkas banjo och saxofon.
Därjämte upptogos många redskap, som
knappast förtjäna benämningen musikinstrument,
ss. automobilhorn, klapperapparater m. m.,
och djurläten efterhärmades. Småningom
inträdde en reaktion mot »bullret», och
numera kvarstå endast de mera ädla
efter-bildningarna av östasiatiska (kinesiska och
japanska) instrument samt banjo och saxofon.
En del av slaginstrumenten brukas ännu som
rytmiskt markerande. — Samtidigt, men i
början alldeles oberoende av jazzrörelsen,
uppstodo nya danser, bestående av skridande,
långsam marsch utan nämnvärd figurering.
Föregångare blev one step, som blott utgjordes av
enkel promenad parvis. Flera av dessa nya,
mera stillsamma danser uppstodo i Förenta
staterna omkr. 1914—16. Under påverkan från
j. blevo de allt livligare. Omkr. 1920 hade
rytmiken blivit betydligt skarpare, och de
s. k. jazzdanserna uppstodo. Deras egentliga
glanstid var 1920—25, då foxtrot, shimmy,
charleston m. fl. voro populära. Senare
försök att föra detta slags dans vidare (ss. black
bottom 1926) ha ej krönts med någon
egentlig framgång. T. N.
Jean [$ä], fransk form av namnet Johan.
— Jeanne føan], ifransk form av Johanna.
Jean d’Albret [$ä’ dalbrä’], konung av
Na-varra (d. 1516). Fick Navarra genom gifte
och kröntes 1484 till dess konung. Han var
en svag regent och förlorade 1512 till
Ferdinand den katolske sitt rike utom Nedre
Navarra, vilket tillföll hans son Henrik II, far
till Jeanne d’Albret.
Jean de Boulogne [$ä’ dø bolå’nj],
flamländsk skulptör, se B o 1 o g n a, G. da.
Jeanetteexpeditionen [$anä’t-], se De Lon g,
G. W.
Jeanetteön [$anä’t-], en av De Longöarna
(se d. o.).
Jeanne d’Albret [$a’n dalbrä’], drottning av
Nedre Navarra (1528—72). Var dotter till
konung Henrik II (av huset d’Albret) och
Margareta, Frans I:s av Frankrike syster. J.
äktade 1548 Anton av Bourbon och efterträdde
1555 sin fader på Navarras tron. Hon var
kraftfull och statsklok. I Navarra införde
hon calvinismen. Av statsskäl samtyckte hon
till att sonen Henrik (sedan Henrik IV av
Frankrike) förmäldes med Margareta av
Valois. J. dog före bröllopet och
Bartolomei-natten. Hennes »Mémoires et poésies»
utgå-vos 1893.
Jeanne d’Arc tøan da’rk], kallad
Orlean-ska jungfrun (fr. la Pucelle d’Orléans),
fransk hjältinna, helgon (trol. 1412—31). J:s
fader var en betrodd och rätt välbärgad bonde
i byn Domremy, Champagne, på gränsen till
Lothringen. Orten låg vid en stor stråkväg
och var även utsatt för krigshändelser. J.
lärde aldrig läsa och skriva. Vid omkr. 13
års ålder började hon få visioner och höra
röster. Under besök hos släktingar i det
närbelägna Vaucouleurs uppenbarade J. maj 1428
för dem och för befälhavaren där, R. de
Bau-dricourt, att hon hade Guds uppdrag att rädda
Frankrike och dauphin, d. v. s. den ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
