Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jesid - Jesider - Jeso, Yezo, Ezo - Jesper Marci - Jespersen, Otto - Jesselton - Jessen, Edwin - Jessen, Franz Christopher von - Jessen, Jens - Jesse rot - Jessner, Leopold - Jesu barndomsbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1065
Jesid—Jesu barndomsbok
1066
Jesid, se K a 14 fa t.
Jeslder, kurdisk stam i Irak om 20,000—
30,000 pers., bosatt dels i Kurdiska bergen
n. ö. om Mosul, dels i Sindjarbergen v. om
Mosul. Deras religion är en blandning av
kristna, judiska och islamitiska element jämte
rester av äldre religionsformer. Från den
högste guden, Yasdan, emanera sju stora
andar, varav den förste och förnämste är
Melek Taüs, djävulen, vilken skapat världen
och som tillbedes under form av en påfågel
av brons. Den andre är Melek Isa, Jesus. J.
äro uppdelade på sex kaster, vilka äro strängt
avskilda från varandra och mellan vilka
äktenskap är förbjudet. Från de omgivande
folken ha j., som ofta pläga kallas
»djävulsdyr-kare», länge varit utsatta för förföljelser, och
deras antal har starkt reducerats genom stora
massakrer på 1700- och 1800-talet. O. Sjn.
Jeso, Yezo, Ezo, se Hokkaido.
Jesper Marci, superintendent (d. 1591). Var
som kyrkoherde i Vadstena ivrig protestant
och avsattes av Johan III 1579. Hertig Karl
gjorde J. till superintendent över Värmland
samt Vadsbo och Valla härad 1581 med säte
i Mariestad från 1584. J. är känd som sträng
antiliturgist. Hans bekanta visa om Stenen
i grönan dal (se d. o.) är i själva verket en
protestantisk stridsskrift mot den liturgiska
rörelsen. J:s son adlades 1651 med namnet
Lilliesköld. — Litt.: Biogr. av T. Säve i »Från
Värmland och Dal» (1907); N. Ahnlund, »Helge
broder Staffan» (i »Oljoberget och
Ladugårdsgärde», 1924). B. H-d.
Jespersen, Otto, dansk språkforskare (f.
1860), prof, i engelska i Köpenhamn 1893,
emeritus 1925. J. är en av samtidens främsta
språkforskare, med synnerligen mångsidiga
intressen, särskilt för
fonetik och
språkfilosofi, och han har övat
djupgående inflytande
på den allmänna
uppfattningen i språkliga
frågor. Han har även
verkat för en
reformerad språkundervisning
och med intresse
deltagit i arbetet på ett
allmänt hjälpspråk.
1928 utgav han ett
mycket beaktansvärt
förslag till ett sådant, n o v i a 1. Bland hans
många arbeten märkas »Studier over engelske
kasus» (1891), »Chaucers liv og digtning»
(1893), »Progress in language» (1894),
»Fonetik» (1897—99), »Sprogundervisning» (1901),
»Lehrbuch der Phonetik» (1894; 2:a uppl. 1913),
»Phonetische Grundfragen» (1904), »Growth
and structure of the english language» (1905),
»A modern english grammar» (1909 ff.),
»Nu-tidssprog» (1916), »Language» (1922), »The
philosophy of grammar» (1924),
»Menneske-hed, nasjon og individ i sproget» (1925) och
»Et verdenssprog» (1928). Jfr I d o. E. E-l.
Jesselton [d^soltn], se B o r n e o, sp. 882.
Jessen, Edwin, dansk språkforskare (1833
—4921). Blev fil. dr 1862 (»Undersögelser
til nordisk oldhistorie») och verkade sedan
som privatlärare i Köpenhamn. J. var en
skarp kritisk begåvning och lämnade många
värdefulla bidrag till nordisk filologi, bl. a.
»Om dialekter i Hærjedal og Jæmtland» (i
norsk Hist. Tidsskr. 1875) och »Dansk
grammatik» (1891). P. E-t.
Jessen, Franz Christopher von,
dansk journalist (f. 1870). Var 1897-—1910
medarbetare i Nationaltidende och företog som
dess korrespondent vidsträckta resor,
skildrade i böckerna »Egne, jeg saa» (1906),
»Be-givenheder, jeg oplevede» (1907) och
»Men-nesker, jeg mödte» (1908). 1910—12
redigerade han tidningen Riget och har sedan varit
korrespondent för Berlingske Tidende och
flera stora utländska tidningar. J. har
särskilt intresserat sig för den sönderjylländska
frågan och utgivit »Haandbog i det
nord-slesvigske spörgsmaals historie» (1901; fr.
uppl. 1906). Han spelade efter Tysklands
nederlag 1918 en betydande roll vid strävandena
att skaffa Danmark så stort område som
möjligt av Sönderjylland. Härom utgav han
bl. a. »Slesvig paa fredskonferencen» (1926).
Jessen, Jens, nordslesvigsk publicist,
politiker (1854—1906). Tog skollärarexamen
1874 och blev 1882 red. för Flensborg Avis,
som han i hög grad upparbetade. I den
nationella frågan hävdade J., i motsats mot
H. P. Hanssens opportunism, hårdnackat
rätts-ståndpunkten. 1882—1906 tillbragte han fyra
år i tyska fängelser. 1902 invaldes han i
tyska riksdagen och visade sig där som* en
god parlamentariker. Ett urval av J:s artiklar
utgavs 1907. Monogr. av V. La Cour (1913).
Jesse rot, bibliskt uttryck. Is ai (Jessai,
Jesse) var far till David, och i Jes. 11:1, 10
talas om Messias såsom »telningen från Isais
(Jesse) rot».
Je’ssner, Leopold, tysk regissör och
teaterledare, professor (f. 1878). J. var tidigare
skådespelare, uppmärksammades som regissör
vid Thaliateatern i Hamburg och är sedan
1919 chef för de dramatiska statsteatrarna i
Berlin (Schauspielhaus och Schillertheater),
från 1928 som generalintendent. J. är en
utomordentligt fantasifull regissör, vars
styrka ligger i dramats rytmiska uppbyggnad i
impressionistisk stil och med huvudvikten
lagd på ordet och dess behandling. J. har vid
ett par tillfällen väckt stark opposition med
alltför extremt modernistiska experiment men
behärskar också naturalismens form. G. K-g.
Jesu barndomsbok, en liten folkskrift, som
skildrar Jesu barndom och även lämnar några
upplysningar om hans moder. Innehållet är
huvudsaki. hämtat från några av de s. k.
apokryfiska evangelierna. Skriften kan
spåras tillbaka till 1100-talet. Sin största
spridning fick den under boktryckarkonstens första
tid, då bl. a. tyska, holländska, danska och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
