Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jesus Kristus - Källor - Kronologi - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1071
Jesus Kristus
1072
Jesus Kristus. lesüs är grek, form av
arameiska Jèsüa, hebr. Jehosua (Josua).
Kristus, grek. Christo’s, återger aram. mesicha
(messias), »den smorde» (eg. »Herrens
smorde»), beteckning för den av judarna väntade
Davidsättling, som skulle upprätta Gudsriket
vid tidernas ända. Från början blev
»Messias» brukad som titel på den uppståndne J.;
men på grekisk mark och i grek, form,
Chris-tos, blev ordet tidigt ett nomen proprium;
redan Paulus skriver Jesus Christos eller
Christos Jesus i enlighet med dåtidens vana
att använda dubbelnamn.
Källor. Kännedomen om J. som historisk
person bygger h. o. h. på de tre första
evangelierna (»synoptikerna»). Fjärde evangeliet
innehåller möjl. en och annan enskild god
historisk tradition men tecknar som helhet en
trons idealbild av J. De apokryfiska
evangelierna äro utan allt historiskt värde. Den
samtida judiska och grekisk-romerska
litteraturen (Josefos, talmudkällor, Plinius,
Sue-tonius, Tacitus) antingen tiger eller ger
endast korta notiser, som röja ytlig
kännedom om den kristna, rörelsen.
Markusevan-geliet är den äldsta kända sammanställningen
av Jesu ord och gärningar, sannolikt från
tiden kort efter år 70. Vidare kunna vi av
Matteus- och Lukasevangelierna i stora drag
rekonstruera en talkälla (Logiakällan),
en större samling av Jesusord, som tycks
vara mycket gammal. Kunna vi på grundval
av denna talkälla göra oss en föreställning
om Jesu förkunnelse, så tillåter
Markusevan-geliet oss icke att följa gången i hans
verksamhet, bortsett från vissa allmänna drag.
Författaren av Markusevangeliet har näml,
grupperat och ordnat de enskilda
berättelserna eller berättelsesamlingarna till ett helt,
som utfyller tiden från Döparens
framträdande till Jesu uppståndelse. Då Markus icke
förfar efter kronologiskt-historiska utan efter
sakligt-litterära principer, kan historikern
icke bygga på ordningsföljden eller
sammanhanget i hans framställning utan måste
upplösa evangeliet i dess grundbeståndsdelar, de
enskilda berättelserna. På så sätt få vi
endast en rad ögonblicksbilder från Jesu liv,
bortsett från lidandeshistorien, som röjer ett
fastare sammanhang. Vi se, att Jesu
verksamhet ägt rum dels i Galiléen, dels i Judéen
och Jerusalem; men hur den fördelade sig på
dessa båda skådeplatser och hur länge den
över huvud varade, det är frågor, som ej låta
sig med säkerhet besvaras. Utom
Markusevangeliet och talkällan ha många traditioner,
som vi finna endast hos Matteus eller Lukas,
stort historiskt värde. Dock måste åtskilligt
utgallras såsom senare tradition.
Kronologi. Enl. evangelierna (Matt. 2: 1;
Luk. 1: 5) är J. född under Herodes den store,
alltså senast år 4 före vår tideräkning, (jfr
Kronologi). Närmare låter sig tidpunkten
ej fixeras; försök att astronomiskt beräkna
den stjärna, som omtalas i Matt. 2: 2, 9, 10,
stranda på berättelsens legendariska
karaktär. Lukas säger (3: 23), att J. vid sitt första
framträdande var omkr. 30 år gammal, och
sätter (3: 1) början av Döparens verksamhet
till Tiberius’ 15:e regeringsår, alltså aug.
28—29. Vi veta ej om Lukas här stöder
sig på god tradition eller om han bygger på
egna beräkningar; ej heller omtalas huru
länge Döparen predikat, då J. uppträdde
offentligen; vi kunna alltså endast tillmäta
uppgiften relativt värde. Jesu död måste
falla mellan åren 28 och 35, näml, inom den
period, då Pontius Pilatus var prokurator i
Judéen. Med ganska stor sannolikhet kunna
vi sätta Paulus’ vistelse i Korint till år 51,
apostlamötet i Jerusalem till omkr. 48 och
alltså Paulus’ omvändelse (17 år förut, Gal.
1: 18; 2:1) till omkr. 31. Efter alla dessa
indicier torde åren 29—30 ifrågakomma som
tiden för Jesu verksamhet. Markus anger
som Jesu dödsdag fredagen den 15:e nisan,
Johannes däremot den 14:e nisan, vilket
datum torde vara det rätta, enär det är
osannolikt, att Stora rådet skulle låtit avrätta J.
på den stora festdagen den 15:e nisan.
Historia. J. var hemmahörande i den lilla
staden Nasaret i s. Galiléen och tillhörde en
hantverkarfamilj; namnen på föräldrarna och
några syskon (Josef, Maria o. s. v.) äro
bevarade i den äldsta traditionen. Han har
tydligen fått en grundlig undervisning i de heliga
skrifterna, även om han icke blev fackteolog
(skriftlärd). Han anslöt sig till
väckelserörelsen kring Johannes Döparen; enl. den
evangeliska berättelsen blev hans dop en
kallelse och invigning till självständig
verksamhet som förkunnare av Gudsriket. I motsats
till Döparen vandrade han omkring i byarna
och städerna och predikade i hus och
synagogor. Hans stamkvarter tycks ha varit
Kaper-naum, men även i andra städer, t. ex. Korasin
och Betsaida, vistades han längre tid. Sina
lärjungar och anhängare vann han mest inom
de breda lagren av hantverkare och fiskare
men rörde sig i övrigt fritt i alla kretsar,
varhelst han fann genklang för sina ord om
Gudsriket och den nya rättfärdigheten.
Botfärdiga syndare tillsade han förlåtelse. Den
folkliga karaktären i hans framträdande
visade sig såväl i hans förkunnelse som i hans
botande av sjukdomar och av demonbesatthet.
Folket ansåg honom för en stor profet, men
endast mindre kretsar fattade innebörden av
hans lära. Hans familj höll honom för
sinnesrubbad; Döparens lärjungar sågo med
motvilja hans anseende överstråla deras
mästares. De religiösa ledarna intogo en alltmera
fientlig hållning, och även Herodes Antipas,
landsfursten i Galiléen, tycks ha ansett honom
för en farlig person. J. lämnade då sin
offentliga verksamhet och drog sig tillbaka till
trakterna n. och ö. om Galileiska sjön. Till
slut bröt han upp till Jerusalem med sina
lärjungar till påskfesten. Hälsad av
folkmassan med jubel, då han red in i staden i pil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
