Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Joachim, Joseph - Joachimsthal, S:t - 1. Joahas (Israels konung) - 2. Joahans (Juda konung) - 1. Joakim (Jojakim, jungfru Marias fader) - 2. Joakim (Jojakim, konung i Juda) - 1. Joakim (Joachim) I Nestor (kurfurste av Brandeburg) - 2. Joakim (Joachim) II Hektor (kurfurste av Brandeburg) - Joakim från Floris - Joanne, Adolphe Laurent - João - Joar Blå - 1. Joas (konung över Juda rike) - 2. Joas (konung över Israel) - Job (Hjob, Hiob)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1081
J oachimsthal—Job
1082
anseende. Särskilt verkade J. för Beethoven
och Brahms. Han framträdde även som
kompositör och dirigent. Biogr. av A. Moser (2
bd, 1908—10). T. N.
Joachimsthal [jå’al$imstäl], S:t, tjeck.
Jå-chymov, stad i n. v. Böhmen, på Erzgebirges
sydsluttning, 15 km n. om Karlsbad; 7,092
inv. (1921). Grundades 1516 och var en tid
ett av Europas främsta silverbergverk (senare
även kobolt och nickel) med eget mynthus;
av J. har t h a 1 e r n (joachimsthalern) sitt
namn (jfr D a 1 e r). I vår tid är J. känt som
fyndort för det radiumhaltiga uranmineralet
pechblände och har en stor
uranfärgämnes-fabrik, där jämte uranfärger årl. 2 g radium
till ett värde av V2 mill. sv. kr. utvinnas.
Bad- och kuranstalt med varma (28° C), starkt
radioaktiva källor; öppen hela året.
Jo’ahas. 1. J., Israels konung, son till
Jehu. Han regerade omkr. 800 f. Kr. På hans
tid anföllos israeliterna av araméerna, som
underkuvade landet. — 2. J., Juda konung,
var son till Josia, efter vars död, 609 f. Kr.,
han upphöjdes på tronen. Efter tre mån.
avsattes han av farao Necho. (S. H-r.)
Joakim (J 0 j a k i m). 1. J., den heliga
Annas man och jungfru Marias fader, se
Anna, sp. 1031. — 2. J., konung i Juda,
se J o j a k i m.
Joakim (Joachim), kurfurstar av
Bran-denburg. 1. J. I Nestor (1484—1535), reg.
från 1499. Hävdade statsmakten genom
energiskt ingripande mot de många rovriddarna,
grundade 1506 univ. i Frankfuit a. d. Oder
och stiftade 1516 en högsta kammarrätt. Mot
reformationen ställde sig J. avvisande, och
då hans hustru, Elisabet, Kristian II:s syster,
gick över till Luthers lära, måste hon 1528
fly ur landet.
2. J. II Hek tor (1505—71). Ärvde 1535
efter sin fader, J. I Nestor, Alt- och
Mittel-mark, medan Neumark tillföll brodern Johan.
J. övergick 1539 till reformationen och
införde 1540 en ny kyrkoordning. Icke desto
mindre understödde han kejsaren i det
schmal-kaldiska kriget. 1569 förvärvade J.
succes-sionsrätt till hertigdömet Preussen
(Ostpreus-sen). Genom sitt slöseri bragte han landets
finanser i oordning. Litt.: P. Steinmüller,
»Einführung der Reformation in die
Kurmark Brandenburg durch Joachim II.» (1903).
Joakim från Floris, italiensk apokalyptiker
(d. 1202). J. var urspr. riddare, blev efter en
vallfärd till Heliga landet munk och
senare abbot i ett cistercienskloster, återvände
omkr. 1188 till sin hemort i s. Italien och
grundade ett eget kloster, »Sanctus Johannes
in flore». Detta blev utgångspunkten för en
egen kongregation (floriacenser), vilken
dock 1505 åter förenades med
cisterciens-orden. Hos J. förtätades tidens apokalyptiska
stämningar till en profetism, som blev
förebildlig för senare tiders många försök att i
Uppenbarelseboken finna förutsägelser om
kristenhetens framtidsöden. I historien såg
han en utveckling genom tre tidsåldrar:
Faderns (d. v. s. bokstavens och lagens), Sonens
(sakramentens och hierarkiens) och Andens
(det tusenåriga rikets, som skulle bryta in
1260 och föra »evangelium aeternum», se d. o.,
det andliga och förblivande i Kristi
evangelium, till seger). Hans 1254 utgivna tre
huvudskrifter (»Evangelium aeternum») vunno
stor spridning, även sedan året 1260 blivit
en missräkning. E. Nwn.
Joanne [-§åa’n], Adolphe Laurent,
fransk geograf (1813—81). Skrev mycket
spridda resehandböcker, Guides Joanne
(serien slutfördes av sonen Paul), och
»Dic-tionnaire des communes de la France» (2 bd,
1864), i vidgad bearbetning, »Dictionnaire
géographique et administratif de la France»
(7 bd, 1890—1905), utgiven av hans son.
Joäo [^oä’ö], poit. namnform för Johan.
Joar Blå, en i Erikskrönikan nämnd svensk
storman, om vilken närmare upplysningar
saknas. Krönikan uppger, att J. efter
konung Erik Erikssons död och under Birger
jarls frånvaro i Finland genomdrev, att
jar-lens son Valdemar 1250 valdes till konung.
Man har sökt identifiera J. med en i brev
omkr. 1225 nämnd Joar Johansson och med
en herr Joar, som nämnes omkr. 1251.
Möjligen var J. en ättling av Erik den heliges
bror Joar. Ericus Olai kallar J. herre till
Gröneborg (vid Enköping), vars äldsta delar
verkligen synas härröra från 1200 talet (se
uppsats i Fornvännen 1929). Joars tillnamn Blå
torde ha varit personligt o<‘h ej släktnamn; jfr
B 1 å. Namnformen Ivar Blå förekommer
blott i yngre handskrifter av Erikskrönikan.
Litt.: Art. av R. Pipping i »Svenskt biogr.
lexikon», V (1925).
Jo’as. 1. J., konung över Juda rike (omkr.
800 f. Kr.). Han undangömdes i templet för
att räddas från det blodbad, som hans farmor,
Atalja (se d. o.), anställt i den kungliga
familjen. Vid 7 års ålder smordes han till
konung. J. avvärjde syrernas tåg mot
Jerusalem genom en dryg lösepenning, som till en
del togs ur tempelskatten. — 2. J., konung
över Israel, son och efterträdare till Joahas
(se d. o. 1). Landet angreps av den judiske
konungen Amasja, men denne blev slagen av
J., som erövrade Jerusalem och tog rikt byte.
Han besegrade även araméerna. S. H-r.
Job (även H j o b och H i o b),
huvudpersonen i den gammaltestamentliga lärodikt, som
kallas Jobs bok. Boken behandlar frågan
om den rättfärdiges lidande. J. var en from
man, som levde i lycka och välstånd och var
ärad och aktad av alla. Men så drabbades
han av de svåraste lidanden. Man var i
Israel övertygad om att det skulle gå den
rättfärdige väl, men varför måste då J. lida?
Han greps av ångest att förlora tron på en
rättfärdig Gud, och i sin förtvivlan bedyrade
han sin oskuld och uppfordrade Herren att
svara. Den Allsmäktige bjöd då J. besinna
Guds allmakt och vishet och hans omsorg om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
