Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Job (Hjob, Hiob) - Jobb - Jobs bok - Jobspost - Jobst - Jochanan ben Sakkaj - Jochnick, Johan Gustaf Adolf af - Jochumsson, Matthías - Jockey, jockej - Jockeyklubb, jockejklubb - Jocrisse - Jod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1083 Jobb—Jod 1084
de skapade varelserna. J. fick alltså intet
omedelbart svar på sin fråga, men han fick
skåda Gud, och det var honom nog. Allt
annat förlorade sitt värde inför denna syn.
J:s bok är ett av världslitteraturens
förnämsta poetiska alster. Boken torde vara skriven
omkr. 400 f. Kr. S. H-r.
Jobb (eng. job), arbete. — Jobba, arbeta;
jobbare, börsspelare, varuvinglare.
Jobs bok, se J o b.
Jobspost, olycksbud; ordet härrör från Jobs
bok, kap. 1: 13—21.
Jobst, se J o d o c u s.
Jochanän ben Sa’kkaj, judisk skriftlärd
från l:a årh. e. Kr. J. fick tillstånd av kejsar
Vespasianus att upprätta en rabbinskola i
Jabne (Jamnia), som efter Jerusalems fall
blev huvudsätet för den judiska
skriftlärdomen; även sanhedrin förlädes dit. Därmed
beredde J. marken för en andlig restauration
av det politiskt dödsdömda folket. D. B-ck.
Jochnick [jå’knik], Johan Gustaf Adolf
af, försäkringsman, ämbetsman (f. 1870 20ls),
brorson till matematikern och
läroboksförfat-taren Ca r 1 He n ri k V al ter J. (1825—99).
J. var först officer, övergick till
försäkringsväsendet och var bl. a. dir. 1899—1913 för
livförsäkringsanstalten Trygg, som han
stiftat. Han gjorde sig känd som praktisk och
insiktsfull organisatör och blev 1913
general-dir. och chef för Pensionsstyrelsen. J. är sedan
1916 ordf, hos pensionsfullmäktige och sedan
1917 i riksbanksstyrelsen, har haft flera
kommittéuppdrag och är styrelseordf. i
försäk-rings-a.-b. Fylgia.
Jo’chumsson, Ma t thi as, isländsk skald
(1835—1920), präst 1866—73 och från 1880,
1874—80 unitarian och tidningsman. Vann
erkännande som fantasifull lyriker och genom
sin religiösa diktning. Samlade dikter i 5 bd
(1907). Till isl. översatte J. dramer av
Shakespeare, Tegnérs »Frithiofs saga» m. m.
Jockey [d^å’ki], eng., försvenskning j o
c-k e j [Jåke’]], yrkesryttare, som mot betalning
rider i kapplöpningar, i motsats till
amatörryttare (äldre benämning
gentlemanryttare, se d. o.; eng. gentlemanrider), som
rider för sitt nöjes skull utan ersättning.
J. får betalning enl. fastställd taxa 50—60
kr. för varje ritt och, i händelse hans häst
vinner löpningen, 100—120 kr. Yrket kräver
särskilda förutsättningar, ss. låg kroppsvikt,
uthållighet, stor förmåga att bedöma farten i
löpning och förmåga att kunna rida olika
hästar utan att förut ha gjort deras
bekantskap. Världsbekanta j. äro Fred Archer (på
1880-talet), amerikanen Tod Sloan (slutet av
1890-talet) och efter sekelskiftet
fransmannen G. Stern och engelsmannen St.
Do-noghue. F. M-n.
Jockeyklubb [d^å’ki-], även försvenskat
jockejklubb [Jåke’j-J, organisation, som
anordnar kapplöpningar (se d. o.). I England
bildades 1750 The jockey club, en
aristokratisk sammanslutning, som leder slätlöpnings-
sporten (för hinderlöpningssporten är
National hunt committee högsta myndigheten).
Efter mönster av denna ha j. bildats i de
flesta länder. — I Frankrike är Le jockey^
club numera huvudsaki. en exklusiv
sällskaplig sammanslutning, medan ledningen av
löp-ningsväsendet överlåtits på Société
d’encou-ragement pour V amélioration des races des
chevaux en France. I Tyskland finnes
Union-Club (1834) och i Danmark Föreningen til den
ædle hestavls fremme (1859).
Jockey klubben i Sverige stiftades
1889 och har sitt säte i Stockholm. Klubben
räknar f. n. (1929) 179 medl. och är
statsunderstödd. Den utger Jockeyklubbens
Kalender, Jockeyklubbens Årsbok och Svensk
Stuteribok för Fullblod. F. M-n.
Jocrisse [$åkri’s], stående figur i den lägre
franska komedien sedan 1500-talets slut;
töl-pig betjänt; pjollrig; tafatt och enfaldig.
Jod (av grek, io-eidés, violblå),
grundämne, som tills, m. fluor, klor och brom bildar
en naturlig familj, halogenerna, inom
me-talloidernas klass; tecknas J (förr även I).
J. upptäcktes 1811 av fransmannen Courtois
i askan av havstång (fr. varec) och
karakteriserades 1813 av Gay-Lussac och av H. Davy
som ett med klor besläktat element. J.
förekommer i naturen endast i föreningar, t. ex.
i ett ganska stort antal dock oviktiga
mineral, i havsvattnets salter (omkr. O,ooi % av
havsvattnets vikt), som natriumjodat i
chile-salpeter (omkr. 0,16 %). Länge utvanns j.
endast ur havsvatten, näml, genom föraskning
av tång, som assimilerar j., och askans
bearbetning (vid kusterna av Frankrike, England,
Norge, på senare tid även Japan). Numera
är moderluten efter raffinerad chilesalpeter
med omkr. 3 g jod per 1 det viktigaste
råmaterialet. Världsproduktionen av j.
uppskattas till omkr. 700 ton årl. (i Chile 460 ton,
i Europa 180 ton, i Japan 60 ton). — J.
bildar svarta, glänsande kristallfjäll med
spec. v. 4,933 vid 4° C, smpt 113,5°, kpt
184,35°. Även vid låg temp. har j. ett
icke obetydligt ångtryck och en därav
beroende, irriterande lukt. Jodgasen är vackert
violett, vilket givit anledning till ämnets
benämning. Vid jämförelsevis låg temp. är
jodgasen ej mindre än 9 ggr så tung som luft,
men gastätheten minskas med stigande temp.,
beroende på gradvis skeende dissociation av
de vid låg temp. tvåatomiga jodmolekylerna
i enatomiga. Vid 1 atm. tryck äro vid 600°
9,0 %, vid 1,200° 84,1 % av samtliga molekyler
enatomiga. I vatten är j. föga lösligt,
däremot lättlösligt i sprit och i jodkaliumlösning,
i dessa o. a. vätskor med brun färg, vilket
anses bero på en komplexbildning med
lösningsmedlet. I kloroform och i kolsvavla
löses j. ganska lätt och med violett färg,
d. v. s. utan komplexbildning. J:s atomvikt
är 126,92. Atomnumret är 53; grundämnet
bestar av en isotop med massnumret 127. J.
är i förhållande till syre 7-värt. J:s elekt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
