Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jod - Jodakne - Jodat - Joddla - Jodelle, Étienne - Jodföreningar - Jodförgiftning, Jodism - Jodhpur el. Marwar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1085
Jodakne—Jodhpur
1086
ronhölje strävar att genom upptagande av en
elektron i det yttersta skalet antaga den
stabila ädelgaskonfigurationen, varmed man
förklarar j:s utpräglade benägenhet att bilda
1-värd negativ ion. F. ö. förekomma
valen-serna 3 och 5. I jämförelse med övriga
halogener är j. mindre utpräglat negativ; härpå
häntyder bl. a. att föreningen med väte,
jod-väte, är rätt obeständig och lätt sönderfaller
i sina beståndsdelar, att j. som elektrod visar
högre elektrisk potential gentemot en
jodid-lösning (— 0,54 volt) än brom gentemot en
bromidlösning (— l,os volt) och därför ur sina
lösningar utfälles av de övriga halogenerna.
Visserligen bildar j. företrädesvis negativa
ioner, men även komplexa, positiva sådana
äro kända.
J:s viktigaste användning är till
framställning av jodföreningar, särskilt jodnatrium
och jodkalium, som ha vidsträckt medicinsk
(se J odpreparat) och även någon
fotografisk användning. Alkyljodider, t. ex.
me-tyljodid, användas i den organiska syntesen
för att införa alkylgrupper; f. ö. ingår j. i
vissa anilinfärgämnen, tillhörande
ftalein-gruppen (erytrosin o. a.); ett jodhaltigt
färgämne är den fotografiska sensibilisatorn
cyanin. G. S-ck.
Jodakne, se Jodförgiftning.
Jodät, se Jodföreningar.
Joddla (ty. jodeln), sjunga utan text med
hastig växling mellan bröstton och falsett;
särskilt i Tyrolen utbildat sångsätt.
Jodelle [$ådä’l], É t i e n n e, fransk
dramatiker (1532—73). J., som tillhörde
Pleja-den, var den förste, som avgjort bröt med
medeltidsdramats teknik, i det att han på
franska skrev de första skådespelen efter
antikt mönster: tragedierna »Cléopatre captive»
(1552) och »Didon se sacrifiant» (1558) samt
komedien »Eugène» (1552). De förra äro
ita-lianiserande skoldramer, vilka efter Senecas
mönster endast skildra själva katastrofen i
form av lyriska utläggningar. Komedien är
ännu i mycket en medeltida fars men med
terentianska inslag, direkt förebådande
Molière. J. förde ett oregelbundet liv och dog
i fattigdom. Jfr E. Rigal, »De J. å Molière»
(1911); O. Levertin, »Fransk
litteraturhistoria», I (1913). Kj.S-g.
Jodföreningar, föreningar av jod med andra
element. I sina oorganiska föreningar bildar
jod vanl. negativ ion, näml, i jodider, jodater
och perjodater (jodsalter), i de organiska
ingår den vanl. som substituent för väte.
Viktiga oorganiska föreningar äro följ.
Jod-väte, HJ, en färglös, tung, i luften starkt
rykande gas, som vid lindrig uppvärmning
spjälkas mer eller mindre fullständigt i jod
och väte och omvänt kan framställas genom
direkt förening av dessa element. Jodväte är
lättlösligt i vatten, lösningen utgör en stark
syra, j o d v ä t e s y r a, vars salter kallas
jodider. Den nyttjas stundom i den
organiska preparativa kemien som ett starkt
re
duktionsmedel. Den viktigaste jodiden är
kaliumjodid el. jodkalium, KJ, vita
eller genomskinliga, kubiska kristaller med
bitter saltsmak. Har viktig terapeutisk och
även fotografisk användning.
Natrium-jodid el. jodnatrium, NaJ, liknar
kaliumjodid och har samma användning.
Kvicksilverjodid, HgJ 2, bildar med
kaliumjodid en komplex förening, som har
användning som alkaloidreagens, i starkt basisk
lösning dessutom som känsligt reagens på
ammoniak (Nesslers reagens). J o d s y r a,
H2J2O6, erhålles genom oxidation av jod med
salpetersyra; bildar lättlösliga kristaller.
Jodsyra begagnas inom jodometrien (se K e m i s k
analys); dess kalium- och natriumsalter,
j o d a t, ersätta för terapeutiska ändamål
motsv. jodider. Dess anhydrid är j o d p e n
t-o x i d, J2O5, den enda bekanta oxiden av jod.
Genom anodisk oxidation av jodsyra erhålles
över- el. perjodsyra, H5JOe, vars
salter kallas perjodat. Med klor bildar
jod två föreningar, jodmonoklorid och
jodtriklorid, JCl och JC13, som ha
analytisk och terapeutisk användning. — Bland
organiska j. märkes framför allt jodoform
(se d. o.). G. S-ck.
Jodförgiftning, J o d i’s m. Omkr. 3 g ren
jod kunna döda en fullvuxen människa. J.
har mest inträffat efter insprutning av
jod-tinktur i hålrum i kroppen eller genom
inandning av jodångor i fabriker; den kan
medföra slöhet, äggvita och blod i urinen, kollaps
och död. Ha jod eller jodsprit intagits, följa
häftiga magplågor, uppkräkning av brungula
massor (el. blå, om stärkelse finns i
magsäcken). Stärkelseklister och äggvita äro
goda motgifter. Kronisk eller konstitutionell
j. uppkommer i regel genom långvarigt bruk
av större doser jodider (jodkalium el.
jodnatrium). De viktigaste symtomen äro
spott-flytning, snuva och hosta, ett vanl. av
var-fyllda blåsor (pustler) bestående hudutslag
(jodakne), mest i ansiktet och på ryggen,
huvudvärk, oro och yrsel, störd digestion och
avmagring (j o d k a k e x i). C. G. S.
Jodhpur [eng. uttal d^ffudpö’o] el. M a
r-w a r, den största britt, skyddsstaten i
Raj-putana, n. ö. Indien; 90,547 kvkm, 1,841,642
Citadellet i Jodhpur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
