Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Joffe, Adolf Abramovitj - Joffre, Joseph Jacques Césare - Jofur - Joghurt - Johan - 1. Johan (I) Sverkersson (svensk konung) - 2. Johan II (svensk konung) - 3. Johan III (svensk konung)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1089
Joffre—Johan
1090
främjade revolutionsförberedelserna bl. a.
genom att i visitationsfria diplomatiska
försändelser låta insmuggla uppviglande skrifter,
vilket ledde till hans utvisning 5 nov. J. ledde
därefter de
sovjetryska fredsförhandlingarna med Estland,
Litauen, Lettland och
Polen, var 1922
delegerad vid
Genuakon-ferensen, förhandlade
s. å. med Japan som
ombud för Fjärran
österns republik, blev
1925 sändebud i Kina
och ingick där viktiga
avtal med Sun
Yat-sen. Febr. 1926 blev J.
rektor för kinesiska univ. i Moskva. Han
tillhörde oppositionen mot Stalin, och under
räfsten med Trotzkijs vänner 1928 berövade
han sig livet. V. S-g.
Joffre [’äåfr], Joseph Jacques C
é-s a r e, fransk marskalk (f. 1852 12/i). Deltog
i 1870—71 års krig, blev underlöjtnant vid
ingenjörkåren 1872 samt tjänstgjorde 1886—
89 i Tonkin och 1892
—94 i Centralafrika,
där han 1894 intog
Timbuktu. 1897—1901
tjänstgjorde han på
Madagaskar, blev
brigadgeneral 1901 och
divisionsgeneral 1905,
led. av högsta
krigsrådet 1910, dess vice
ordf, och
generalstabs-chef 1911, varmed
följde högsta befälet över
fälthären på
nordöst
fronten i krig. Den 1913, således under J:s
ge-neralstabschefstid, fastställda krigsplan (»plan
n:r 17»), som var gällande vid krigsutbrottet,
visade sig ej lämpad för det läge, som
uppstod genom de tyska arméernas frammarsch
på oväntat bred front genom Belgien (jfr
Belgisk-franska fronten, sp. 1150).
Under den nödtvungna reträtten bidade J.
lugnt den tidpunkt, då franska armén åter
skulle kunna övergå till offensiven. Genom
slaget vid Marne (se d. o.) bragtes tyskarna
på defensiven; J:s popularitet förblev därefter
fast grundad. Då 1915 års strider ej lett till
något resultat, framkommo emellertid
anmärkningar mot J:s sätt att leda
operationerna. I avsikt att minska hans direkta
inflytande på ledningen utnämnde regeringen
honom i dec. 1915 till högste befälhavare över
de franska arméerna på samtliga krigsteatrar
i Europa (således även över Salonikiarmén);
det omedelbara befälet över arméerna i
Frankrike övertogs av general Castelnau. J. utövade
dock fortfarande sin befälsmyndighet i stor
utsträckning. Efter motgångarna 1916 blev
J. dec. s. å. entledigad, kvarstod en kort tid
som ett slags militär rådgivare åt regeringen
och utnämndes därpå till marskalk av
Frankrike. Han blev senare tagen i anspråk bl. a.
för resor till Förenta staterna, Japan o. s. v.
1920 invaldes han i Franska akad. — Litt.:
Mermeix, »J. La première crise du
comman-dement (nov. 1915—déc. 1916)» (1919), och
J :s »1914—1915. La préparation de la guerre
et la conduite des opérations» (1920). M. B-dt.
Jofur (isl. jgfurr, eg. vildgalt, hedersnamn
på krigare), i sv. dikt liktydigt med Jupiter.
Joghurt [jå’g-], se Yoghurt.
Johan, konungar, furstar o. s. v.
Artiklarnas inbördes ordning framgår av
nedanstående översikt.
sp.
J., svenska konungar 1090
J., svenska prinsar ... 1093
J., kurfurstar av
Bran-denburg............ 1094
J., hertig av Burgund 1094
J., konung av Böhmen 1095
J., konung av England 1095
J., franska konungar 1095
J., greve av Holstein . 1096
J., furste av och till
Liechtenstein ..... 1096
sp.
J., konungar av Polen 1096
J., konungar av Por-
tugal .......... 1096
J., kurfurstar och ko-
nungar av Sachsen 1097
J., hertig av Sch waben 1097
J., konungar av Ung-
ern och furstar av
Siebenbürgen ...... 1097
J., ärkehertigar av Ös-
terrike............ 1098
Om Johan Adolf, Johan Georg och Johan
Kasimir se dessa ord; om Johan av Brienne
se Brienne, om Johan av Hoya se H o y a,
om Johan av Ostfriesland se Cecilia.
Johan, svenska konungar.
1. J. (I) Sverkers son (d. 1222). Var
son till konung Sverker (II) Karlsson och
Birger Brosas dotter Ingegerd. Vid Sverkers
död, 1210, blev Erik Knutsson konung, men
efter dennes död, 1216, valdes J. till konung,
förmodligen på grund av sin mäktiga
mödernesläkts inflytande. Under hans regering
företogs en svensk härfärd till Estland. Med den
katolska hierarkien stod J. på god fot samt
bekräftade och vidgade flera förut åt
kyrkliga institutioner givna privilegier. Med J.
utslocknade Sverkerska konungaätten. (S. T-g.)
2. J. II, se Hans.
3. J. III (1537 21/i2—92 17/n), äldste son
till Gustav I och Margareta Leijonhufvud,
föddes på Stegeborgs slott. J. gjordes 1556
till hertig av Finland och sändes 1559 på
frieribeskickning till England för sin bror
Eriks räkning. J. stod synnerligen väl hos
fadern men väckte hans bekymmer genom
sin oförsiktiga impulsivitet, och Gustav
ingrep hindrande, då J. sökte driva självständig
politik i Livland. Då Erik blivit konung,
tvingades J. att 1561 underskriva Arboga
artiklar, som inskränkte hertigarnas makt.
J. återupptog sin Livlandspolitik, äktade 4(11?)
okt. 1562 i Vilna Katarina Jagellonica, syster
till Polens konung, och stödde denne, som var
Eriks fiende, med ett lån mot pant av sju
slott i Livland. Då konflikten mellan Erik och
J. skärpts efter bl. a. J:s våld mot kungens
utskickade, lät Erik riksdagen 1563 döma J.
till döden. Domen verkställdes ej, men J. och
Katarina tillfångatogos i Åbo aug. s. å. och
fördes till Gripsholm. Under Eriks svåra
X. 35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
