Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes Döparen - Johannes Erici Salæmontanus - Johannes’ evangelium - Johannes från Gaeta - Johannes Gerechini (Jens Gerekesen) - Johannes Haquini (Jöns Håkansson) - Johanneshov - Johanneskristna, Johanneslärjungar - Johannes Magnus (Jöns Månsson)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1111
Johannes Döparen—Johannes Magnus
1112
Johannes Döparen, i evangelierna med
knappa och målande drag tecknad som
väg-rödjare för Jesus. Han predikade Gudsrikets
närhet, den snara domen och nödvändigheten
av bättring. Skaror från Judéen och
Jerusalem drogo ut till honom och läto sig av
honom döpas i Jordan (Mark. 1: 4 ff.). Det
starka intryck J. gjorde på sina samtida
betygas även av Josefos. Jesus har lyssnat
till Döparen. I samband med det dop han
hos J. undergick ha vi rätt att sätta den hos
Jesus klarnade vissheten om att vara av Gud
kallad till sitt folks Messias. Döparen hålles
ock av Jesus för att vara förelöparen Elias
(Mark. 9: 13). Herodes Antipas lät fängsla
och halshugga J. Den synoptiska traditionen
(Mark. 1: 14, Matt. 4: 12) låter Jesu
offentliga verksamhet begynna efter J:s fängslande,
medan Joh. 3: 22 ff. låter Jesus uppträda
döpande samtidigt med J. 24 juni firar
kyrkan Döparens åminnelse. E. A.
Johannes Erlci Salæmontänus, präst (d.
1605). Var skolrektor i Enköping,
motståndare till liturgien och blev hovpredikant hos
hertig Karl. Denne sände J. 1592 till Polen,
som det angavs för studier men sannolikt för
att utforska Sigismunds planer. J. blev där
predikant hos prinsessan Anna men hemreste
1593, sedan hans rapporteringsverksamhet
upptäckts. Som Karls biktfader följde J.
denne på krigståg och dog därunder.
Johannes’ evangelium (förk. Joh.),
uppenbart starkt färgat av sin författares
personlighet, företer en från synoptikerna betydligt
skiljaktig bild i fråga om såväl
berättelsematerialet som framställningens art och
huvudsynpunkt men förutsätter säkerligen hos sina
läsare kännedom om de tre första
evangelierna. Medan det synoptiska stoffet i hög grad
präglas av liknelser och korta ord, som gälla
Guds rike, bjuder Joh. ett rikt förråd av
vidlyftiga tal, som framför allt samla sig kring
Jesu person och hans sändning som
Gudsso-nen. I det hela ställes gärna J. efter
synoptikerna som historisk källa. En gammal
uppfattning låter Joh. vara författat av
aposteln Johannes (se d. o.). I stor utsträckning
är dock vår tids forskning böjd att bestrida
riktigheten av denna tradition. En förmodan,
att en annan Johannes (»Presbytern») står
bakom evangeliet, har inom forskningen
livligt diskuterats. Se vidare Evangelier,
sp. 1202; jfr ock Bibelforskning, sp.
196. E. A.
Johannes från Gaeta, se Gelasius,
romerska påvar, 2.
Johannes Gerechlni (Jens G e r e k
e-s e n), ärkebiskop av Uppsala (d. 1433). J.
var dansk kanik i Roskilde och kansler hos
Erik av Pommern samt uppsattes 1408 mot
kapitlets vilja på Uppsala ärkestol. J. höll
provinsialsynoder 1412 och 1417 i Arboga.
Han synes ha varit begåvad men hänsynslös,
härsklysten och lastbar och blev mycket
hatad. J:s egenmäktighet, övergrepp och stri-
Johannes Haquinis sigill.
der, särskilt hans skandalösa åtgöranden i
två borgares i Stockholm
äktenskapsproces-ser, ledde till påvlig undersökning genom
ärkebiskopen av Riga. 1421 avstod J. inför
konungen från sin ärkebiskopsstol, och 1422
förklarade påven honom avsatt. Han blev
omkr. 1429 biskop i Skälholt på Island,
gjorde sig även där avskydd och dränktes av
befolkningen. Litt.: Biogr. av G. Djurklou
i Hist. Tidskr. 1894; Y. Brilioth, »Svensk
kyrka, kungadöme och påvemakt 1363—
1414» (1925). T. H-r.*
Johannes Haqulni
(Jöns
Håkansson), ärkebiskop av
Uppsala (d. 1432).
Förde i vapnet tre
sparrar, var kanik
i Linköping, blev
munk i Vadstena
kloster 1411 och var
1418—20 på
beskickning i Rom. J.
utsågs till ärkebiskop
1421 och vigdes 1422.
Han var en verksam
stiftschef och
häv
dade kyrkans skattefrihet.
Johanneshov, idrottsplatsanläggning strax
s. om Skanstull i Stockholm. Började
anläggas 1924 av Stockholms idrottsförbund med
bidrag av huvudsaki. stats- och kommunala
medel men är ännu 1929 i ej fullbordat skick.
— I närheten J ohannes hovsverk et,
en 1859 påbörjad befästning, vari arbetena
redan 1862 avbrötos, enär ytterligare
bygg-nadsmedel ej beviljades av riksdagen.
Johanneskristna,
Johanneslärjung-a r, se M a n d é e r.
Johannes Magnus, Sveriges siste katolske
ärkebiskop (1488 19/3—1544 22/3); hette eg.
Jöns Månsson och latiniserade sitt namn
först till Johannes Magni men skrev
sig vid äldre år Johannes Magnus. I
samtida handlingar omtalas stundom han och
hans bror Olaus med släktnamnet S v i n
e-f o t. J. var son till en Linköpingsborgare,
blev vid 18 års ålder kanik i både
Linköpings och Skara stift och studerade bl. a. vid
Louvains univ. med sedermera påven
Hadria-nus VI som lärare och i Köln. Han var en tid
Sten Sture d. y:s befullmäktigade ombud i
Rom, begav sig efter dennes död (1520) till
Perugia och blev där teol. mag. Av
Hadria-nus VI, som 1522 blivit påve, sändes han 1523
till Sverige som legat med uppdrag bl. a. att
bekämpa kätteriet. Till Sverige anlände han
i juni s. å. och kom till en början på
synnerligen god fot med Gustav I. J. valdes trol.
framemot hösten av Uppsala domkapitel till
ärkebiskop och var svag nog att mottaga
denna värdighet, för vilken han saknade
nödig personlig auktoritet i Sverige och Rom.
Han lyckades ej förmå påven Clemens VII
att godtaga Gustav Trolles avsättning utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
