Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonquières, Frederik de - Jonquières, Henri Alexandre Antoine de Dompierre de - Jonsberg - Jónsbók - Jonsered - Jonson, Ben (Benjamin) - Jonson, Tor William
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1149
Jonquières—Jonson, T. W.
1150
Jonquières [Jånkiä^a], Frederik de,
dansk ämbetsman (1854—1925), brorson till
H. A. A. de D. de J. Blev 1881 anställd i
inrikesministeriet (1894 departementschef),
var stiftsamtman 1898—1909 i Fyns stift och
1909—11 i Själlands stift samt overpræsident
i Köpenhamn 1911—24. J. var 1910—19 led.
av skiljedomstolen i svensk-norska
renbetes-konflikten (se Lappar); han var den förste
ordföranden i danska föreningen Norden.
Jonquières [Jåpkiä/ro], Henri Alexandre
Antoine de Dompierre de, dansk general
(1816—79), av fransk reformert släkt. Blev
1860 major och kommenderade 1864 med stor
duglighet och tapperhet artilleriet i
Dybböl-ställningen. J. blev 1865 överste och chef för
artilleriet samt 1867 general. Sedan 1870 var
han led. av landstinget.
Jonsberg, Vikbolandets östligaste socken,
östkinds härad, Östergötlands län; 91.84 kvkm,
1,624 inv. (1929). Småbergig kustsocken med
vidsträckt skärgård. 1,946 har åker, 6.397
har skogs- och hagmark. Egendom: Broxvik
(se d. o.). Lots- och tullstation på Arkö (se
d. o.), havsbad och hamn vid Arkösund (se
d. o.). Pastorat i Linköpings stift,
Vikbo-lands kontrakt.
Jonsbok, den ännu i vissa fall gällande
isländska landslagen, som författades på
föranstaltande av norske konungen Magnus
Laga-böte men först efter konungens död, 1280,
blev förd till Island av lagmannen Jön
Einarsson (omkr. 1230—1306), som väl i
huvudsak utarbetade den och efter vilken den
fick sitt namn. I huvudsak antogs J. 1281
av alltinget, fastän motvilligt, då dess
straffbestämmelser voro ytterligt hårda. Både till
form och innehåll ansluter den sig nära till
konung Magnus’ norska landslag. J. trycktes
f. ggn 1578 (i Hölar); kritisk uppl. av O.
Halldörsson (1904). E-k N-n.
Jonsered, spinnerier, väverier, mek.
verkstad, gjuteri och vattenkraftstation samt
säteri i Partilie socken, Göteborgs och Bohus
län, vid Säveåns utlopp ur sjön Aspen, nära
J:s station på V. stambanan. Ägare J:s
fabrikers a.-b., stiftat 1873, aktiekap. 4.056.000 kr.,
850 arb. Tax.-värde 3,439,400 kr. (1928), därav
för jordbruk 562,000 kr. J. anlades i början
av 1830-talet av W. Gibson och A. Keiller
som dels linspinneri, väveri, blekeri, dels
gjuteri och mek. verkstad; har sedan utvidgats
för tillv. av textilvaror av bomull, hampa och
jute m. m. Tillv.-värde omkr. 7 mill. kr.
per år.
Jonson [d^ånsn], Ben (Benjamin),
engelsk författare (1573 u/e—1637 ie/8). Åtnjöt
god skolundervisning men förvärvade sedan
sin lärdom mest som autodidakt. J. deltog i
kriget i Nederländerna men ägnade sig efter
hemkomsten (1592) alltmer åt teatern, både
som författare och skådespelare. På grund av
en duell 1598 satt han en kortare tid i
fängelse, varunder han övergick till katolicismen.
Hans första teaterstycke, lustspelet »Every
man in his humour», uppfördes med stor
framgång av Shakespeares trupp 1598;
fortsättningen »Every man out of his humour» (1599)
är betydligt svagare. Mycken popularitet
åt-njöto de båda efter
italienska förebilder
skrivna komedierna
»Volpone, or the foxe»
(1605) och »Epicoene,
or the silent woman»
(1609). Den romerske
komediförfattaren
Plautus efterliknade
han i lustspelet »The
case is altered» (1599).
För hovet och en
trängre litterär krets
skrev han komedien
»Cynthia’s revels, or
the fountayne of selfe-love» (1600), en
litterär satir om dikter och skaldekonst. I den
satiriska komedien »The poetaster» (1601)
förhånar han sina litterära motståndare; den
besvarades av Th. Dekker. — Som
sedekomedier i egentligaste mening (frånsett hans
första komedier) böra betraktas lustspelen
»The alchemist» (1610; mot tidens böjelse för
skrock och magi), »Bartholomew Fayre» (1614;
skildrande folklivet i London) och »The devil
is an ass» (1616; hånande projektmakeri
och spekulationslusta). Under de följ, åren
skrev J. intet. 1625 kom en ny komedi, men
J:s kraft var nu bruten, alltsedan han 1625
träffats av ett slaganfall. »Sejanus his fall»
(1603) och »Catiline his conspiracy» (1611),
två tragedier, blevo utan framgång. — J.
målade de särskilda drag hos människorna, som
voro karakteristiska för hans egen tidsålder.
Han framställer ej individer utan typer, som
behärskas av en enda passion, fördom eller
svaghet — en »humour» som J. kallade det.
Han sökte iakttaga de dramatiska enheterna
men var oskicklig i fråga om dramats
struktur. J. efterlämnade tills. 18 dramer,
därjämte flera court-entertainments, allegorier
med monolog eller dialog, och en mängd
masques, små sångspel med allegoriskt
innehåll, vilkas uppfinnare han anses vara. Han
stod högt i anseende hos sina samtida till
fram emot 1625. Sedan råkade han alltmer
i glömska och dog i fattigdom. J. var en av
stamgästerna på värdshuset »The Mermaid»,
ofta besökt av Shakespeare. J:s samlade
arbeten utgå vos av honom själv 1616, sedermera
bl. a. av W. Gifford (9 bd, 1816), C. H. Herford
och P. Simpson (10 bd, 1925 ff.; biogr.).
Litt.: A. Swinburne, »A study of B. J.»
(1889); M. Castelain, »La vie et 1’oeuvre de
B. J.» (1906). E. B-n. (S. B. L.)
Jonson, Tor William, skogsman (f. 1880
13/u). Blev student 1899, utexaminerades från
Skogsinstitutet 1903, blev t. f. lektor där 1908,
prof, i skogsuppskattning och skogsindelniug
vid Skogshögskolan 1915 och dennas rektor
1927. J. var led. av kolonisationskommittén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
