Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonson, Tor William - Jonson van Ceulen - Jónsson, Arngrímur - Jónsson, Björn (författare) - Jónsson, Björn (politiker) - Jónsson, Einar - Jónsson, Finnur - Jónsson, Kristján - Jonsson, Olof, i Hof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1151
Jonson (van Ceulen)—Jonsson, O.
1152
1916, av
skogstaxe-ringssakkunnige 1918, [-skogsbeskattningskom-mittén-]
{+skogsbeskattningskom-
mittén+} 1920,
riks-skogstaxeringsnämn-den 1924. Han har
publicerat ett stort
antal uppsatser om
skogsuppskattning och
skogsekonomi samt
utgivit flera
massatabeller för
träduppskattning. Nämnas må
J:s »Taxatoriska undersökningar om
skogsträdens form» (1910—12), »Om bonitering av
skogsmark» (i Skogsvårdsfören:s Tidskr. 1914)
och »De nya grunderna för fastighetstaxering
av skog» (i tidskr. Skogen 1921). G. Sch.*
Jonson van Ceulen, se Janssens.
Jönsson [jäu’n-], Arngrimur, se V
f-dalin.
Jönsson [jåu’n-], Björn, isländsk
författare (1574—1655). Var bonde på Skarösä i
Skagafjords syssla (Björn ä Skarösä)
och en typisk företrädare för den litterära
kulturen hos Islands allmoge. J. efterlämnade
en mängd skrifter i skilda ämnen (även vers),
särskilt på det antikvariskt-historiska
området. »Annälar» (1400—1645) trycktes 1774
—75. E-k N-n.
Jönsson [jåu’n-], Björn, isländsk
politiker (1847—1912). Studerade juridik i
Köpenhamn, var 1874—78 och 1883—1909 red. av
tidningen Isafold. Efter att ha intagit
skiftande politiska ståndpunkter ställde han sig
i häftig opposition mot minister Hafstein,
agiterade ivrigt för Islands självständighet och
utnämndes efter Hafsteins fall till minister
1909 men måste redan 1911 avgå. R. N-g.*
Jönsson [jäu’n-], Einar, isländsk
skulptör (f. 1874), se Isländsk konst.
Jönsson [jSu’n-], F i n n u r, isländsk
filolog (f. 1858 29/5). Blev student i Reykjavik
1878, fil. dr 1884 i Köpenhamn, docent i
nordisk filologi 1887 och prof. 1898. J. har
utövat en sällsynt
omfattande och
betydelsefull vetenskaplig
verksamhet, i
synnerhet som textutgivare,
texttolkare och
litteraturhistoriker. Sålunda har han i kritiska
uppl. eller handuppl.
utgivit en mängd av
den fornisländska och
fornnorska
litteraturens viktigaste verk,
ss. »Egils saga», Ares
»Islendingabök», den äldre Eddan, Snorres
»Heimskringla», »Fagrskinna», »Njäls saga»,
Snorres Edda, »Eirspennill» m. fl. Vidare har
han tills, m. L. Wimmer ombesörjt den
fototypiska editionen av Codex regius av den äldre
Eddan (1891). I »Den norsk-islandske skjal-
dedigtning» (1908—15) har han givit en
fullständig samling av de bevarade
skaldekvä-dena jämte rättad text och översättning och
har i samband därmed utgivit en ny,
fullständigt omarbetad uppl. av Egilssons
»Lexi-con poeticum» (1913—16). »Den oldnorske
og oldislandske litteraturs historie» (3 dir,
1894—1902; ny uppl. 1920—24) är en
uttömmande behandling av hela den
fornvästnor-diska litteraturen fram till omkr. 1450,
alltigenom grundad på förstahandskännedom om
handskrifterna. En mängd
litteraturhistoriska, språkliga, metriska och mytologiska
spörsmål har J. behandlat i facktidskrifterna.
Vidare må nämnas »Det norsk-islandske
skjaldesprog» (1901) och »Grammatik for det
isländske oldsprog» (1925) samt
»Norsk-islandske kultur- og sprogforhold i 9. og 10.
år-hundrede» (1921). — J. utmärker sig genom
stor lärdom och grundlighet, nykter och
kritisk blick men därjämte genom en viss,
stundom nationellt betonad konservatism. Em. O.
Jönsson [jåu’n-], Kristjän, isländsk skald
(1842—69), skrev subjektiv, melankolisk
lyrik, påverkad av bl. a. Heine.
Jonsson, Olof, i H o f, hemmansägare,
riksdagsman (f. 1839 17/n på hemmanet Hof i
Arbrå socken, Gävleborgs län), son till Jon
Olsson, riksdagsman i bondeståndet på
1840-talet. J. var led. av
Andra kammaren för
v. Hälsinglands
domsaga 1878—96 samt av
Första kammaren för
Gävleborgs län 1904—
16, led. av
bevillningsutskottet 1882—86, av
statsutskottet 1887
(första riksdagen),
1891—96 samt 1911—
16, av särskilda
utskottet vid 1892 års
urtima riksdag, a,v hemliga
utskottet 1895, rösträttsutskottet 1907. Han
var bankofullmäktig 1891—92 och 1895—1914.
J:s ovanligt klara och skarpa huvud, stora
arbetskraft och dialektiska förmåga gjorde
honom tidigt bemärkt och ställde honom snart i
främsta ledet inom Lantmannapartiet och efter
dess sprängning 1888 i det liberala och
frihan-delsvänliga Gamla la,ntmannapartiet, där han
efter Sven Nilssons i Everöd bortgång 1891
framstod som ledare. I arbetet för de båda
lantmannapartiernas återförening 1895 tog
han en mycket verksam del och blev ordf, i
det nya partiets tolvmannaråd. Han ansågs
härigenom ha svikit sina frisinnade ideal; i
själva verket avancerade såväl han som
partiet avsevärt åt höger, och efter en mycket
uppseendeväckande valstrid förlorade han vid
höstvalet 1896 sitt mandat. Medan han vid
urtima riksdagen 1892 genom ett eget
motförslag sökte hindra den Boströmska
försvars-reformen, arbetade han 1907 ivrigt för
genomförande av ministären Lindmans röst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
