Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jorden - 1. Astronomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1167
Jorden
1168
Vårdagjämning (mars). ♦
Höstdagjämning (september).
Bild 1. Schematisk framställning av jordens rörelse
kring solen under ett år.
senteras av en sfäroid (se Geoid). Enl. en
bearbetning av Heiskanen har j:s
ekvators-radie följ, värden:
6,378,388 + 53
6,378,352 + 182
6,378,358 + 179
6,378,397 + 72
m enl. amerikanska gradmätningen.
m » indiska »
m » afrikanska »
m » europeiska »
I fråga om a v p 1 a 11 n i n g e n, d. v. s.
skillnaden mellan ekvatorsradien och
polar-radien, dividerad med den förra, råder ännu
någon osäkerhet, i det att de acceptabla
värdena växla mellan 1/293 och 1/330. Ekvatorn har
inom mätningsnoggrannhetens gränser formen
av en cirkel. Jordaxelns längd har beräknats
till 12,712,2 km.
J:s dimensioner leda till kunskap om dess
yta och volym. Genom att jämföra j:s
attraktion med andra kroppars, vilkas vikt är
bekant, kan j:s massa eller vikt härledas.
I förhållande till vattnets är j:s medeltäthet
5,5 och dess vikt nära 6 kvadrillioner kg.
För antikens astronomer, vilka saknade
kännedom om stjärnornas enorma distanser,
ställde det sig naturligast att antaga, att
stjärnhimlen vred sig under ett dygn ett varv
omkring jorden. Den verkliga förklaringen av
stjärnhimlens dagliga rörelse är, att j. roterar
kring sin axel ett varv under ett dygn men i
motsatt led mot den, i vilken stjärnornas
rörelse synes försiggå, eller m. a. o. att j. har en
daglig rörelse. Denna uppfattning kan
bevisas vara riktig bl. a. genom Foucaults
pendelförsök m. fl. experiment. Solen deltager i
stjärnornas dagliga rörelse men synes
därjämte förflytta sig åt ö. och beskriver under
ett år i det allra närmaste en storcirkel på
himlen. Denna solens årliga rörelse är
skenbar och en effekt avj:sårliga rörelse
kring solen, vilket bl. a. framgår av
stjärnornas aberration (se d. o.) och årliga
p a r a 11 a x (se d. o.). Det hittills antagna
värdet av j:s medelavstånd från solen är
149,500,000 km, ett värde, vilket möjl. är
omkr. 100,000 km för litet el. för stort.
Årstiderna uppstå som en följd av j:s
årliga rörelse. J:s axel intager under långa
tider en så gott som oförändrad riktning i
rymden och bildar f. n. en vinkel av 66,55°
med jordbanans plan, vilket undergår
långsamma små rubbningar av periodisk natur i
förhållande till ett givet läge. Under j:s
rörelse kring solen kommer det endast att
inträffa vid två tillfällen — vid
dagjäm-ningarna —, att j:s axel står vinkelrätt
mot solstrålarnas riktning. Under det ena
av de halvår, som förflyta mellan dessa
lägen, lutar j:s nordpol och under det
andra dess sydpol över mot solen (se bild 1—2).
I förra fallet har n. halvklotet sommar ocb
det s. vinter och i det senare tvärtom. Vid
sommarsolståndet råder ständig dag kring n.
polen inom en parallellcirkel på 23,45°
avstånd från denna (n. polcirkeln) och ständig
natt inom motsv. område omkring sydpolen.
J. deltager även i solens rörelse i
förhållande till denna omgivande kroppar. Denna
sekulära rörelse hos j. består dels i
ett deltagande i solsystemets rörelse inom
Vintergatssys^emet, dels också i en
förflyttning av detta senare i förhållande till de
omgivande stjärnsystemen (de anagalaktiska
objekten), uppgående till flera hundra km i
riktning mot stjärnbilden Cepheus. — Se
vid sommarsolståndet
Bild 2. Solljusets fördelning på jordytan
vid dagjämning
vid vintersolståndet
Vintersolstånd (december).
Sommarsolstånd (juni)..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
