Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jugoslavien - Historia - Litteraturanvisningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1249
Jugoslavien (Litteraturanvisningar)
1250
tiens och Dalmatiens lantdagar, och Serbiens
framgångar i Balkankrigen stärkte
förhoppningarna om en förening av sydslaverna under
serbisk ledning. Under världskriget gingo de
österrikisk-ungerska myndigheterna hårdhänt
fram mot denna rörelses anhängare.
Enhetstankens målsmän, A. Trumbic m. fl., flydde
till utlandet och upprättade hösten 1914 i Rom
en jugoslavisk propagandakommitté, vilken
1915 flyttade till London och Paris. Dec. 1914
uttalade sig serbiska riksdagen enhälligt för
förening av serber, kroater och slovener.
Under ett möte på Korfu mellan Trumbic och
serbiske ministerpresidenten N. Pasic uppdrogos
20 juli 1917 grundlinjerna för de tre folkens
förening till likaberättigade medlemmar av
en konstitutionell monarki under Serbiens
dynasti. 1917 bildades inom österrikiska
riksrådet under ledning av den slovenske prästen
A. Korosec en jugoslavisk parlamentarisk
klubb, vilken syftade till förening mellan
alla sydslaviska länder i dubbelmonarkien.
Vid dennas upplösning 1918 proklamerade
kroatiska lantdagen 29 okt. landets oberoende
av Ungern; 31 okt. överlämnades
Österrike-Ungerns flotta till det i aug. av Korosec
bildade jugoslaviska nationalrådet som dock
senare måste utlämna den till de allierade.
Jugoslaviska nationalrådet övertog i nov.
ledningen av de sydslaviska länder, som förut
tillhört Österrike-Ungern (de avstodos
formellt genom frederna i S:t-Germain 1919
och Trianon 1920). Det beslöt 23 nov. dessas
förening med Serbien och Montenegro samt
erbjöd Serbiens regent, prins Alexander, att
övertaga ledningen av den nya staten. 26
nov. förklarade under militärpåtryckning en
montenegrinsk nationalförsamling i Podgorica
kung Nikolaus avsatt, och 1 dec.
proklamerades den nya staten av prins Alexander, som
blev dess förste regent, efter sin faders, Peter
I:s, död aug. 1921 även dess konung.
J:s första år försvårades av två problem:
förhållandet till grannarna, främst Italien,
och rivaliteten mellan »storserbiska»
centra-liseringssträvanden med Pasic som främste
målsman, och en politik, mera siktande till
självstyrelse för de olika landsdelarna;
dennas främsta förespråkare voro först Trumbic,
senare den kroatiske bondeledaren S. Radie.
Dec. 1918—nov. 1920 var Trumbic i skiftande
regeringar utrikesminister och ledde med stor
skicklighet de svåra förhandlingarna med
Italien, vilka slutligen förde till det s. k.
Rapal-lofördraget (12 nov. 1920), varigenom Italien
av Dalmatien blott erhöll Zara och några
mindre öar. Fiume (se d. o.), de italienska
minoriteterna i Dalmatien och de sydslaviska
i Italien ha givit upphov till flera kriser och
fördrag (se Italien, sp. 852—853). Genom
Neuillytraktaten (27 nov. 1919) erhöll J. en
förmånlig gränsreglering mot Bulgarien, men
förhållandet mellan de båda makterna har
flera gånger varit spänt, oftast beroende på
bulgariska komitadjis infall i Makedonien.
Genom deltagande i Lilla ententen (se
d. o.) har J. sökt skydda sig mot Ungerns ev.
krav på återlämnande av Vojvodina. Genom
överenskommelse med Grekland fick J. 1923
en fri zon i Salonikis hamn, och detta avtal
fullständigades genom ett nytt i mars 1929.
Inrikespolitiken har präglats av häftiga
partistrider och täta ministerkriser, varvid
olika former av parlamentarisk kohandel,
valtryck och korruption varit vanliga
företeelser. Först i nov. 1920 förrättades val till
en konstituerande nationalförsamling, i
vilken Pasic 28 juni 1921 genomtrumfade en rätt
centralistisk författning med
enkammarsys-tem, Vidovdanförfattningen, och statens
namn fastställdes till Serbernas,
kroaternas och slovenernas
konungarike (ej J.). I nationalförsamlingen hade
även invalts 58 kommunister, men partiets
terroristiska verksamhet gjorde, att dessas
mandat sommaren 1921 annullerades.och
partiet förbjöds. Stjepan Radie hade 23 nov. 1918
ensam röstat mot föreningen med Serbien, och
det av honom ledda kroatiska republikanska
bondepartiet höll sig till 1925 borta från
riksdagen. Radie häktades jan. 1925 för
förbindelser med bondeinternationalen i Moskva. 27
mars förklarade hans brorson Pavle Radie helt
oväntat, att partiet erkände monarkien; juli
s. å. frigavs Radie, och den gamle Pasic, ledare
för de serbiska konservativa (»radikalerna»),
bildade en regeringskoalition med Radie’
grupp. Sämjan varade dock icke länge, och
partistriderna blevo allt häftigare, medan det
positiva arbetet på statens konsolidering
försummades. 20 juni 1928 gjorde en radikal
montenegrin i riksdagen ett attentat mot S.
Radie (som avled 8 aug.) och dödade Pavle
Radie. Dådet väckte våldsam förbittring i
Kroatien. Inför kroaternas hot om
separation — de lämnade efter mordet riksdagen —
och partiernas oförmåga att leda statens
utveckling gjorde konung Alexander 6 jan.
1929 en statskupp: han avskaffade 1921 års
författning, upplöste partierna och övertog
all makt. I den av gardeschefen, general P.
Zivkovic, bildade regeringen bereddes plats åt
såväl dugande fackministrar från olika
landsdelar som även åt några politiker, bl. a.
Korosec, ministerpresident juli 1928—jan. 1929,
demokraten V. Marinkovic, utrikesminister
sedan april 1927, och radikalen Uzunovic,
ministerpresident april 1926—april 1927. Den
nya regeringen har energiskt gripit sig an
med att söka omdana den flerstädes
korrumperade förvaltningen och arbeta på landets
uppryckning inom olika områden. A. A-t.
Litteraturanvisningar. Almanah Kraljevina
Srba, Hrvata i Slovenaca (årlig; 1921 ff.);
J. Cvijic, »Balkansko poluostrovo i
jugosla-venske zemlje» (Balkanhalvön och J.; 1922);
E. Denis, »Du Vardar ä la Sotcha» (1923);
V. Langlet, »J.» (i Nord. Tidskr. 1924); »La
Yugoslavie», utg. av M. Pavlovitch m. fl.
(1925); H. Wendel, »Der Kampf der Südslawen
X. 40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
