Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jul - Folktro och folksed i äldre tid - Nyare julseder - Litt. - Jularbo - Jules - Julgran, Julhög - Juli - Julia - Juliana (prinsessa av Hessen) - Juliana (prinsessa av Nederländerna)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1255
Jularbo—Juliana
1256
styrka, att man betraktat j. som en själafest
till ursprunget. Odens jakt (i Norge
åsgårds-rejen) drar fram i vinterstormen. När man
julafton lämnar bastun, kastas en spann
vatten på de heta stenarna för själarna, som
efteråt komma för att bada; man sover i
julhalmen och lämnar bäddarna åt »änglarna»
eller själarna. De döda fira sin julnattsmässa.
Julnatten inhämtas orakel; mest bekant är
årsgången, då man gick omkring till tre
kyrkor och under vägen såg vad som skulle
tima under det kommande året. I folkbruken
framträder starkt tanken på årsväxten.
Julfirandet har ett förspel i Lucia (se d. o.;
13 dec.). Förberedelserna, slakt, bak, brygd,
pågingo med allt större brådska —
tröskningen skulle i allm. vara avslutad till jul —
och kulminerade julafton. Då skurades stugan
och behängdes med vävnader och julmålningar,
hyenden togos fram, golvet breddes med halm.
Utanför stugan restes julstänger, kvistade
granar med en toppruska, och i dessa eller på
andra ställen uppsattes julkärvar. Denna
kärve är eg. den sista kärven, vilken en
särskild betydelse för äringen tillädes. På e. m.
tog man ett julbad och iförde sig nya kläder.
Middagsmålet bestod i att »doppa i grytan»,
bröd doppat i eller övergjutet med fläskspad.
Höjdpunkten var julaftonens måltid, som ofta
åts mycket sent. Lutfisk och risgröt
härstamma från den katolska fastematen,
svinhuvudet eller skinkan, som ej får saknas,
däremot kanske från fornnordisk sed. Framför
varje medlem av hushållet upplades en j u
1-h ö g av olika slags bröd, ofta med
egendomliga former och namn, vilka antagas
sammanhänga med folktrons föreställningar. Tomten
fick julmat och djuren särskilt foder.
Under jultiden skulle allt arbete vila. Efter
hemfärden från julottan, vilken ofta blev en
kappkörning, höll man sig stilla juldagen.
Julnöjena började annandagen. På morgonen
kommo Staffansryttarna, sjöngo Staffansvisan
och erhöllo gåvor eller traktering; ibland var
ritten en kapplöpning eller red man till
nord-rinnande vatten för att vattna hästarna, för
att de skulle trivas bra. Seden kan följas
långt upp i medeltiden (omkr. 1300); den är
icke framgången ur kristna föreställningar.
Julnöjena voro mångfaldiga, ^1. a. pantlekar
o. a. lekar, prov på vighet eller styrka. Vid
dessa spelade av julhalmen hopvridna figurer,
bockar, gubbar o. s. v., en stor roll; de intogo
f. ö. en betydelsefull plats i folktron och
förbundos med julens makter. Även utklädning
förekom. Ringdanser (i Sydsverige kallade
j u 1 a 1 e k a r), till vilka en liten handling
hör, o. a. danser förekommo särskilt vid
julgillena, liksom även nötgissning och spel. Till
trettondagen höra stjärngossarna, vilka
uppföra en dramatisk framställning av
barnamordet i Betlehem och flykten till Egypten.
Den härstammar från medeltida
mysteriespel och var länge ett privilegium för
latin-skolegossarna (djäknegång).
Nyare julseder. Julklappen undanträngde
i mitten av 1700-talet nyårsgåvorna, vilka
tidigare voro övliga och härstamma från
romersk sed (jfr fr. étrennes, lat. strenae). De
gåvor, som i katolska länder givas åt barnen
på S:t Nikolaus’ dag (6 dec.), överflyttades
i det protestantiska Tyskland till julafton;
seden kom till Sverige i slutet av 1600-talet.
I folkbruk var det övligt att inkasta j:s
halmgubbar som skämtsamma presenter; seden
upptogs i form av skämtsamma julgåvor av
societeten på 1730-talet. Julklapparna
inkastades, sedan man först klappat på
dörren (detta bruk är numera bortlagt); därav
namnet julklapp. — Julgranen har
invandrat från Tyskland, där den först nämnes
1605, utbredde sig i slutet av 1700-talet och
blev allmän efter Napoleonskrigen. I Sverige
nämnes den någon enstaka gång i den högsta
societeten redan i mitten av 1700-talet; på
1810-talet invandrade den på allvar till
godsen, upptogs i borgerliga familjer på
1830-talet och vann sin allmänna utbredning på
1860- och 1870-talet. Julgranen är en släkting
till jul- och majstängerna och liksom de urspr.
livskraftens bärare. Osäkert är varifrån
Ijus-smyckningen kommit.
Litt.: H. F. Feilberg, »Jul» (2 bd, 1904);
H. Usener, »Das Weihnachtsfest» (2:a uppl.
1911); N. Keyland, »Julbröd, julbockar och
Staffanssång» (1919); M. P:n Nilsson,
»Studien zur Vorgeschichte des Weihnachtsfestes»
(i »Archiv für Religionsgeschichte», 19, 1919)
och »Julklapp och julkärve» (i »Festdagar och
vardagar», 1925); H. Celander, »Nordisk jul»,
I (1928). M. Pn N-n.
Jularbo, stations- och industrisamhälle vid
statsbanan Krylbo—Bräcke, Folkärna socken,
Kopparbergs län. Gjuteri, kvarnar, ångsåg.
Från J. till Månsbo i Kopparbergs län
öppnades 1919 en normalspårig järnväg (4,2 km);
trafiken nedlagd dec. 1922.
Jules [$yl], fr. mansnamn (lat. lülius).
Julgran, Julhög, se Jul.
Jüli, årets sjunde månad i den julianska
och gregorianska kalendern och femte
(Quin-tilis) i den äldre romerska. J. fick sitt nuv.
namn efter lulius Caesar. Dess svenska namn
är h ö m å n a d. På danska kallas den
arme-maaned. Dagarnas antal är 31.
Julia, se I u 1 i a 1—3.
Juliana, prinsessa av Hessen (1652—93),
dotter till Karl X Gustavs syster Eleonora
Katarina. J. uppfostrades vid hovet i
Stockholm och ansågs vara ämnad till gemål åt
Karl XI. Hon väckte emellertid skandal
genom sitt lättsinne, fick en son med greve
G. H. Lillie och senare en med
holländske ministerns sekreterare Jakob Marchand.
Sedan hon 1679 äktat Marchand, gjorde Karl
XI 1680 denne till friherre von L i 1 j e
n-b u r g. Makarna flyttade sedan till Holland.
Juliana, prinsessa av Nederländerna (f. 1909
30/4), enda dotter till drottning Vilhelmina och
prins Henrik av Nederländerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
