Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juliennesoppa - Juller - Julikolonnen - Julimonarkien - Julin, von, ätt - Juliordonnanserna - Julirevolutionen - Juliska alperna - Julita - Julita el. Säby - Julitagård - Julius, ätt - 1. Julius I den helige (påve) - 2. Julius II (Giuliano della Rovere, påve)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1259
J uliennesoppa—Julius
1260
Juliennesoppa [$yliä’n-], soppa på fint
sönderhackade grönsaker.
Jülier, rätorom. Giulio, alppass i
Graubün-den, ö. Schweiz, förbinder Oberhalbstein (en
gren i Hinterrheins dalsystem) med
Ober-engadin; 2,287 m ö. h. över J. gick fordom
huvudvägen från Bodensjön över Malojapasset
till Comosjön.
Julikolonnen, se B a s t i 1 j e n, sp. 999.
Julimonarkien (1830—48), se Frankrike,
historia, sp. 997—998.
Julin, von, finländsk adlig ätt.
Apotekaren Johan J. (1752—1820) idkade
naturhistoriska studier, blev 1791 led. av
Vet.-akad. och publicerade flera uppsatser i
Vet.-akad:s Handl., bl. a. om Uleåborgs klimat
(1789, 1800). Hans son kommerserådet Erik
J. (1796—1874) började även som apotekare
och intog slutligen en framträdande plats som
affärsman och mecenat i Åbo. Han var bl. a.
verksam för uppkomsten av privatbanker i
Finland. Dennes äldre bror Johan Jacob
J. (1787—1853), jämväl urspr. apotekare i
Åbo, idkade industriell verksamhet i stor
skala och ägde bl. a. Fiskars (se d. o.) m. fl.
bruk. Han blev bergsråd 1835 och adlades
1849 med namnet von Julin. Hans sonson
bergsrådet Albert Linds a y von J. (f.
1871) utbildade sig till bergsingenjör och är
sedan 1906 verkst. dir. i Fiskars a.-b. och
senare i därmed förenade företag (Inha och
Billnäs) ävensom nu ordf, i Finlands
industriförbund och Finlands metallindustriförening.
Dennes kusin bergsrådet Rolf Jacob von
J. (f. 1881) är sedan 1912 verkst. dir. i a.-b.
Kaukas fabrik (se d. o.) och senare i därmed
förenade företag (firmorna Salvesen,
Ceder-berg m. fl.). Han är ordf, i styrelserna för
Finska cellulosaföreningen, Finska
sågverks-ägarföreningen och Arbetsgivarnas i Finland
centralförbund samt var 1919 ordf, i den av
Finlands regering till de europeiska
entente-makterna och U. S. A. utsända
handelskom-missionen. H. E. P.
Juliordonnanserna, se Frankrike,
historia, sp. 997.
Julirevolutionen, den revolution i
Frankrike 1830, som störtade bourbonerna, se
Frankrike, historia, sp. 997.
Juliska alperna, alpgrupp på
italiensk-jugoslaviska gränsen mellan Tagliamento och
Sava, tillhör s. kalkalpzonen (Dinariderna)
och delas av Isonzo och Predilpasset (1,162
m ö. h.) i två grupper; i den ö. når Triglav
2,864 m. Järnvägen Wien—Jesenice—Trieste
passerar J. i en 6,339 m lång tunnel.
Bohinj-(Wochein-) dalen med alpsjön Bohinjsko jezero
besökes mycket av turister.
Jülita, socken i Södermanlands län,
Opp-unda härad, s. ö. om Hjälmaren; 163,85 kvkm,
2,780 inv. (1929). Kantas i s. v. av sjön
öljaren, därintill odlad slätt, f. ö.
huvudsaki. småbergig skogsmark. 4,287 har åker,
10,805 har skogs- och hagmark. Egendomar:
Julitagård, Fågelsta, Gimmersta och Äs (se
dessa ord). Pastorat i Strängnäs stift,
Opp-unda v. kontrakt.
Jülita el. Säby (lat. Saba), munkkloster
av cisterciensorden, grundades av munkar från
Alvastra omkr. 1160 vid Viby, nära Sigtuna.
Under Knut Erikssons regering flyttades det
till Säby (vid sjön öljaren) i J. socken och
kallas därefter omväxlande J. el. Säby. Det
erhöll stora privilegier och donationer. Gustav
Vasa erbjöd 1526 kartusianmunkarna vid
Gripsholm att ta J. i besittning, men de
vägrade. 1527 bortförlänades klostret (se nästa
art.). Jfr uppsats av C. Silfverstolpe i Hist.
Tidskr. 1902.
Huvudbyggnaden på Julitagård.
Julitagård, gods i Julita socken (se ovan),
på sjön öljarens ö. strand; 3,000 har, därav
750 har åker; tax.-värde 1,090,100 kr. (1927).
Bildades 1527 vid reduktionen av Julita
klosteregendom. Förlänades på 1500-talet av
kronan till bl. a. Jöran Persson, 1622 till
änkedrottning Kristina och överläts 1625 jämte
Fågelsta till M. Wurmbrandt. Efter
reduktionen arrenderades J. av släkten Palbitzky
och inköptes av denna 1736, ärvdes 1851 av
släkten Lewenhaupt och såldes 1876 till
släkten Bäckström. På J. finns ett stort
bygde-museum, Julita skans.
Julius, romersk ätt, se lulius.
Jülius. Tre påvar ha burit detta namn.
1. J. I d e n h e 1 i g e (påve 337—352), till
börden romare. Tog i den arianska striden
parti för Athanasios. Under J:s pontifikat
hölls den för det påvliga primatets utveckling
viktiga Sardicasynoden, där bl. a. beslöts, att
avsatta biskopar skulle få vädja, till biskopen
av Rom, som kunde hänvisa saken till en
provinsialsynod och dit delegera domare.
2. J. II (påve 1503—13) hette eg.
Giu-li a n o d e 11 a Rover e, f. 1443 i Albizzola
(vid Savona). Blev 1471 av sin farbror påven
Sixtus IV upphöjd till kardinal och intog
under Innocentius VIII:s pontifikat en ledande
ställning. När rivalen Rodrigo Borgia 1492
som Alexander VI besteg påvestolen, flydde
J. till Frankrike och förmådde Karl VIII att
företaga ett krigståg till Italien för att
erövra Neapel och avsätta Alexander. J:s
eget pontifikat uppfylldes av strider, i vilka
denne visade sig vara en förvärldsligad
kraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
