Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Julius II (Giuliano della Rovere, påve) - 3. Julius III (Giovanni Maria del Monte, påve) - Julkaktus - Julklapp - Julkvällen (Julqvällen) - Julie - Jullekar - Jullundur - Julros - Julstjärna - Julstuga - Julsånger (Julvisor) - Jul sö - Jultomtarna - Julön - Jumala - Jumbo - Jumet - Jumfru - Jumkil - Jumna - Jumne - Jumper - Jumpers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1261
J ulkakt us—J u mpers
1202
natur med lysande fältherre- och
statsmanna-begåvning. Under alla omkastningar i de
politiska kombinationerna och förbunden höll J.
fast vid sin strävan att vidga och stärka
Kyrkostaten; den kröntes omsider med
framgång och drog med sig påvedömets fortgående
italienisering. Det av J:s nationella
inriktning präglade försöket att driva
fransmännen ut ur Italien (1511 ff.) undergrävde
Frankrikes maktställning men banade i
stället väg för ett stigande spanskt inflytande.
Sin måhända största berömmelse har J.
förvärvat som konstbeskyddare och mecenat åt
flera av renässansens yppersta konstnärer:
Michelangelo, som på J:s uppdrag målade sina
odödliga fresker i Sixtinska kapellet,
Bra-mante, som påbörjade Peterskyrkans
nybyggnad, Rafael, som målade det storartade
porträtt av J., som finnes i Florens (se bild).
3. J. III (påve 1550—55), Giovanni
Maria del Monte, f. 1487 i Rom, blev
1536 kardinal och sändes 1545 som påvlig
legat till Tridentkonsiliet. Som påve var han
svag och obeslutsam, intresserad av jakt, spel
och präktiga byggnader men också av den
kyrkliga reformrörelsen. Bl. a. gynnade han
jesuitorden och lät Loyola i Rom grundlägga
ett Collegium germanicum. 1554 lyckades han
genom kardinal Pole återföra den engelska
kyrkan till lydnad under Rom. E. Nwn.
Julkaktus, bot., namn på Epiphyllum (sed.o.).
Julklapp, se Jul, sp. 1256.
Julkvällen (först Julqvällen), ill.
jultidning, sedan 1881 utg. av Publicistklubben.
Julie, se J o 11.
Jullekar, se Jul. J. voro i äldre tider
synnerligen populära även i de högre
klasserna. En av Ihre bevarad rimmad
förteckning (A. I. Arwidsson, »Svenska fornsånger»,
III, s. 417) uppräknar 79 st. I s. Sverige kallas
danslekarna julalekar. (M. Pn N-n.)
Jullundur [eng. uttal d$a’londo], se J
a-1 a n d h a r.
Julros, bot., se Helleborus.
Julstjärna, bot., se Euphorbia.
Julstuga, förr samlingsplats för allmogens
julnöjen, ss. mimiska upptåg, dans, sång m. m.
Julsånger (Ju 1 viso r). De viktigaste äro
Staffansvisan (A. I. Arwidsson, »Svenska
fornsånger», III, s. 515 ff.) och stjärngossarnas
sånger. Se vidare Jul.
Jul sö, den största av småsjöarna vid
Him-melbjergs fot, Jylland; 5,6 kvkm.
Genom-flytes av Gudenaa.
Jultomtarna, välgörenhetssällskap på olika
platser i Sverige efter mönster av det i
Stockholm julafton 1870 stiftade sällskapet J. för
beklädande m. m. av fattiga barn vid jultiden.
Julön, se Christmas island.
Jumala [jö’-], fi. myt-, betyder f. n. »Gud»
(de kristnas) eller »gud» ( i allm.) och
sammanhänger med det likbetydande lapska
jup-mel, ibmel; dess etymologi är osäker. K. B. W.
Ju’mbo, den, som kommer sist i en tävlan,
lek el. dyl. Jumbo var urspr. namn på en
Julius II. Målning av Rafael i Uffizigalleriet i Florens.
Barnum tillhörig populär elefant; sedan
beteckning på elefant i allm. och därefter =
tung och långsam i rörelserna.
Jumet føymä’], industriort i belg. prov.
Hainaut, 5 km n. om Charleroi; 30,110 inv.
(1928). Stenkolsgruvor, järnindustri.
Jumfru, mått, se Jungfru 3.
Jumkil, socken i Uppsala län, Bälinge och
Ulleråkers härad, n. v. om Uppsala; 84,77
kvkm, 757 inv. (1929), därav Bälinge
härads-del 26,03 kvkm, 434 inv. Genomflytes av
Jum-kilsån (till Fyrisån); huvudsaki. skogsbygd.
1,336 har åker, 5,888 har skogs- och hagmark.
Ingår i Bälinge, Åkerby och J:s pastorat i
Ärkestiftet, Ulleråkers och Norunda kontrakt.
Jumna [eng. uttal d$a’mnø], D j u m n a,
D j a m n a, flod i Indien, Ganges* förnämsta
biflod; upprinner i Himalaja (lydstaten Tehri),
genomflyter parallellt med Ganges Hindustan
förbi Delhi och Agra samt utmynnar nedanför
Allahabad i huvudfloden; längd 1,380 km,
vattenområde omkr. 305,600 kvkm. Mottager i
övre loppet vattenrika bergfloder, i nedre
loppet Chambal, Sindh och Betwa från
Vind-hyabergen. J:s vatten avledes i
bevattnings-syfte genom östra och Västra Jumnakanalen.
J. är en av Indiens heliga floder.
Jumne, se J o m s b o r g.
Ju’mper [eng. uttal d$a’mpo], plur.
jumpers, eng., lång, rak blus av trikå el. tyg;
knäppes ej utan dragés över huvudet.
Jumpers [d$a’mpoz], eng., »hoppare»,
kallades en omkr. 1760 uppkommen extatisk
rö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
