Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jura (bergssystem) - Juraformationen - Juraschek, Franz von - Jurasystemet el. Juraformationen, Jura
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1275
J uraf ormationen—J urasy stemet
1276
Landskapsbild från Fransk-schweiziska Jura.
1. Fransk-schweiziska J.,
bergs-system i ö. Frankrike och Schweiz, börjar
som en utgrening av Savojalperna n. om Isères
floddal och går sedan i flera parallellkedjor
norrut. Vid Genèvesjön vika kedjorna av mot
n. ö. som en hög och jämn gränsmur (Crèt de
la neige, 1,723 m) mot schweiziska högslätten.
Ät franska sidan utbreder sig berget i höga
platåer (»Platåjura»), som sänka sig mot
Saöneslätten. Kedjorna i det egentliga
»Kedje-jura» bli i n. lägre och fylla med
väst—östgående ryggar n. v. Schweiz.
J. är ett typiskt veckberg och har uppstått
i samband med den alpina veckningen som en
yttersta förmur till Alperna. Högst är
berget upptornat åt alpsidan, och den
ursprungliga veckningen är här bevarad i
långsträckta, parallella kammar (voutes) och mellan
dem gående breda dalar (sing. val), vartill
komma i själva kammarna genom erosion
uppbrutna längsdalar (c ombes). Längsdalarna
förenas genom smala och branta inskärningar
(cluses), i vilka floderna söka sig väg.
Hu
Veckbildning i en erosionsbrant i Fransk schweiziska Jnra.
vudflod är Doubs. Även
platålandet är urspr. veckat, men
vecken äro här utjämnade.
Berget är nästan h. o. h.
uppbyggt av juraformationens
bergarter, och berggrunden är
kalksten. Karakteristiska äro
dalskärningarnas upptill vita
kalkstensväggar. Platåer och
höjder äro torra, vattnet
ned-sipprar genom sprickor och
hå-ligheter och framväller längre
ned i rika källor. Grottor,
underjordiska flodlopp (Orbe
m. fl.) och karstbildningar
förekomma. Vidsträckta
ängsmarker och täta granskogar pryda
berget. De högsta topparna
ligga ovanför trädgränsen.
Politiskt tillhör 1/3 av berget
Schweiz.
2. Tyska J., bergssystem
i Sydtyskland, från trakten
av Bodensjön genom Schwaben och Franken
till övre Main, är uppbyggt av horisontellt
liggande jurakalklager och har till skillnad
från det veckade J. kallats »Taffeljura».
Sehwabiska J. el. E a u h e Alb är
till sin övre del ett tämligen enformigt,
delvis vattenfattigt platåland med svag
lutning åt Donau, där berget slutar med en
tämligen låg rand. Däremot är nordranden
mot Neckardalen hög och brant med spetsar,
utsprång och erosionsdalar; på isolerade
höjder ligga talrika furstliga medeltidsborgar
(Hohenzollern, Hohenstaufen m. m.). F
ranki s k a J. skiljes från Sehwabiska J. genom
Ries’ lågsänka. Se vidare Bayern, sp. 1037,
Frankiska Jura o. Jurasystemet.
Juraformationen, se Jurasystemet.
Juraschek [jö’-], Franz von, österrikisk
statistiker (1849—1910). Blev 1885 prof, i
Innsbruck och 1887 regeringsråd i statistiska
centralbyrån i Wien samt höll föreläsningar
vid univ. och krigshögskolan i Wien. Från
1884 till sin död utgav han årl. Otto Hübners
Geographisch-Statistische
Tabellen aller Länder der Erde
och 1890—1905 även F. X.
Neu-mann-Spallarts Übersichten der
Weltwirtschaft. Han ägde stor
förmåga att i lätt
överskådlig form framställa statistiska
och .geografiska
jämförelsetabeller. J. R. N.*
Jurasystemet el.
Juraformationen, ofta blott Jura,
det mellersta av de tre
meso-zoiska systemen, har fått sitt
namn av Jurabergen, som till
största delen äro uppbyggda av
hithörande bildningar.
Stundom kallas det o o 1 i t el. o
o-litformationen, särsk. i
England, emedan oolitiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
