Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jurydomstol - Historia - Jurydomstolens organisation och kompetens - Litt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1283
Jurydomstol
1284
rande — slutgiltigt genom 1916 års
processreform. Brottmålsjuryn har f. ö. vunnit
inträde i nästan hela den civiliserade världen;
i Europa överallt utom i Nederländerna (där
den dock varit införd) och några schweiziska
kantoner, i Finland samt i Sverige, där den
förekommer blott i tryckfrihetsmål (se
nedan). Lagkommittén utarbetade 1832 ett
förslag till jurys införande i den allmänna
straffprocessen. Däremot ha senare svenska
reformförslag icke upptagit juryinrättningen.
Jurydomstolens organisation och kompetens.
Domstolen är, såsom nämnts, sammansatt av
två skilda avd. (»bänkar»): juryn och de av
staten tillsatta domarna. Domarnas antal
växlar mellan en, ss. i England, och tre eller
fem, ss. på kontinenten; en av dem är
president och leder förhandlingarna. Jurymännens
antal är i allm. 12. J. sammanträder
periodvis; för varje gång inkallas nya jurymän.
Reglerna för valet av jurymän äro högst
växlande. Allmänt gäller, att endast män av en
viss ålder, bildning, medborgerlig ställning
och god frejd kunna användas till jurymän,
liksom att personer, som bekläda vissa
offentliga befattningar, äro uteslutna från jury.
Från en »grundlista» över alla de personer
inom ett större distrikt, vilka kunna
användas till jurymän, överflyttas för vart år ett
visst antal till en »årslista», och bland de på
denna upptagna inkallas slutligen
erforderligt antal till tjänstgöring vid varje session
(»tingslistan»). Sedan ev. jäviga personer
uteslutits, uttages ett större antal namn (vanl.
dubbelt så många, som erfordras); därefter
uppropas dessa, då åklagaren och den
tilltalade äga att, utan uppgivet skäl, utesluta lika
många, varmed fortfares, tills nödigt antal
namn lämnats utan anmärkning eller ock
blott så många namn återstå, som erfordras
till fulltalig jury. De valda avlägga ed,
varefter förhandlingen av saken äger rum. Efter
dennas slut skall juryn avge svar på de
frågor, som föreläggas den. Enl. engelsk rätt
erfordras för ett »verdikt» enhällighet. På
kontinenten frias den tilltalade, om icke två
tredjedelar av juryn rösta emot honom. Icke
alla brottmål framläggas för jury; den
uppoffring å de enskildas sida för det allmänna,
som är förenad med juryns användande,
kräver en inskränkning, för vilken gränserna
uppdragits olika i olika länder.
Till det yttre framträder förhållandet
mellan juryn och domaren så, att juryn besvarar
en eller flera av domaren framställda frågor
och att domaren i enlighet med svaren måste
avgiva* sitt yttrande i saken. Man har ansett,
att juryn bör avgöra sakfrågan och domaren
rättsfrågan, och man har på grund därav
antagit, att juryn endast har att avgöra om
vissa fakta få anses vara bevisade eller icke
men att allt, som är av rent juridisk natur,
faller utom dess kompetens. Det har
emellertid visat sig svårt att i praktiken fasthålla
en dylik skiljelinje. I England ger domaren
juryn en framställning av hela den rättsliga
sidan av saken och anvisar juryn att yttra
sig jakande eller nekande om skuldfrågan,
allteftersom den finner ett särskilt angivet
faktum lagligen styrkt eller icke; domaren
»resumerar» tillika den förebragta
bevisningen och uttalar sin åsikt om dess resultat.
Domarens auktoritet medför, att juryn endast
sällan avviker från hans anvisningar. I
Frankrike har man sökt i frågan till juryn
upptaga brottets i lagen givna kännemärken,
helst med lagens egna ord. Om domaren anser
juryn utan skäl ha fällt den tilltalade, kan
han upphäva beslutet och underställa målet
en ny jury; ett obehörigt friande kan
däremot icke av domaren hävas. Därigenom att
domaren bestämmer vilka frågor skola
föreläggas jury, inskränkes dennas frihet. Har
juryn fått en oriktig framställning av sakens
rättsliga sida, kan domen efter klagan hävas.
Grunden till juryns stora utbredning har
man främst att söka på det politiska
området. Juryn var, då den först infördes i
Frankrike, en omedelbar tillämpning på
domarmakten av Montesquieus sats om maktens delning,
och den uppfattades i kontinentens länder som
ett korollarium till folkfrihetens och
självstyrelsens grundsats. Även från rättskipningens
synpunkt ansågs den erbjuda den fördelen,
att den gjorde rättskipningen populär,
underhöll rättsmedvetandet hos folket, beredde
möjlighet för lekmannaomdömet att utöva
inflytande, påkallade tillämpning av grundsatsen
om muntlighet och omedelbarhet i rättegången
och om bevisprövningens frihet samt uteslöt
det äldre förfarandets formalism. Men dessa
fördelar sammanhänga icke nödvändigt med
juryn. Omedelbarhet och muntlighet liksom
fri bevisprövning kunna tillämpas utan jury,
och ett verksamt deltagande av lekmän i
rättskipningen är möjligt även under annan
form än jury. Från rättskipningens synpunkt
kan ej förnekas, att användandet av denna
form är förenat med betänkliga olägenheter.
Den möjliggör, såsom erfarenheten (t. ex. från
Amerika) visat, godtycke från jurymännens
sida, och svårigheten att skarpt söndra
rättsfråga och bevisfråga leder ofta nog därtill, att
till juryn hänskjutas rättsliga frågor, vilka
den icke är mäktig att lösa. Där juryn
på grund av en traditionell uppfattning vid
sitt bedömande av rättsfrågor, ss. i England,
icke avviker från domarens anvisning, ligger
i juryformen ingen fara; men erfarenheten
från andra länder visar, att en sådan frivillig
begränsning från juryns sida icke alltid kan
förväntas. Mot ett orättvist fällande ges
skydd i domarnas makt att då ingripa, men
mot ett godtyckligt eller på missförstånd
grundat friande ges ingen hjälp.
Litt.: H. Brunner, »Die Entstehung der
Schwurgerichte» (1872); W. S. Holdsworth,
»A history of english law» (9 bd, 1903—26;
13:e, omarb. uppl. 1922 ff.);
»Processkommissionens betänkande angående
rättegångsvä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
