Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jurydomstol - Litt. - Jury i tryckfrihetsmål - Jus - Jus, sky (extrakt) - Juslenius, Daniel - Jussarö - Jusserand, Jules - Jussieu, de, familj - Juste - Juste, Théodore - Justement - Juste-milieu - Justera - Justering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1285
Jus—Justering
1286
sendets ombildning», I—III (Statens Off.
Utredningar 1926).
Jury i tryckfrihetsmål. Den
svenska Tr. 0. stadgar i § 5, att »lagligheten av
åtalade tryckta skrifters innehåll skall prövas
av en jury eller nämnd». Denna skall bestå
av 9 pers., vilka väljas så, att var och en av
parterna utser 4 samt domstolen 5 pers., mot
vilka laga jäv ej förefinnes, varefter vardera
parten utan anförande av skäl utesluter en
bland de av motparten och en bland de av
rätten utsedda. Någon lista på valbara pers,
upprättas icke; det föreskrives blott, att till
jurymän skola tagas i orten boende, »för
medborgerlig dygd väl kända» pers. Till juryn
överlämnar domaren den åtalade skriften och
handlingarna i målet jämte »en kort och
noga bestämd skriftlig sammanfattning av
målets beskaffenhet och skick». Domaren
framställer tillika den fråga, som av juryn
skall besvaras: är den åtalade skriften
brottslig efter det lagens rum åklagaren åberopat?
Har åklagaren alternativt åberopat flera
lagrum, framställas däremot svarande
alternativa frågor. Någon närmare utveckling av de
åberopade lagrummens innehåll ger domaren
icke. Efter enskild överläggning avger juryn
sitt svar. Till den anklagades fällande
erfordras, att minst 2/3 av de röstande därom
äro ense; i annat fall är han frikänd. Sedan
svaret meddelats domstolen, avkunnar denna
utslaget, vilket, om den tilltalade förklarats
skyldig, innehåller bestämmelse av
straffet. I. Afz. (K. G. Wn.)
Jus, lat., rätt; se lus.
Jus Lfy] (av lat. jus, spad), ibland skrivet
sky, ett extrakt i geléform av kött el. fisk,
vilket brukas till såser, garnering m. m.
Juslénius, Daniel, finländsk biskop (1676
—1752). Blev 1703 magister, 1712 linguarum
prof, och 1727 teol. prof, vid Åbo akad. samt
1734 biskop i Borgå. Han utövade ett för sin
tid betydande författarskap på den finländska
historiens, geografiens och språkforskningens
område och utgav bl. a. »Aboa vetus et nova»
(1700), »Vindiciae fennorum» (1703) samt
»Finsk orda-boks försök» (1745), som i
årtionden fick fylla behovet av en finsk ordbok.
Biogr. av A. J. Pietilä (2 bd, 1907—10).
Jussarö, fi. Jussaari, ö i Ekenäs skärgård
vid inloppet till Finska viken, ö. om Hangö.
Lots- och fyrplats, järnmalmsfyndigheter.
Jusserand [^ysrä’], J u 1 e s, fransk
diplomat (f. 1855). Var 1898—1902 envoyé i
Köpenhamn och 1902—25 ambassadör i
Washington. Han var en av Frankrikes delegerade vid
Washingtonkonferensen 1921—22. J. har,
förutom litteraturhistoriska arbeten, skrivit
memoarboken »With americans of past and
present days» (1916). V. S-g.
Jussieu [^ysiö’], de, fransk
botanikerfa-milj. Bernard de J. (1699—1776), prof,
i. Paris, är känd för att han i den kungl.
trädgården i Trianon, som han förestod,
ordnade växterna efter Linnés »naturliga me-
A. L. de Jussieu.
tod» (se L i n n é), som han för ändamålet
omarbetade. Däremot skrev han föga. Linné
benämnde växtsläktet Jussieua efter honom.
Led. av sv. Vet.-akad. 1749. Hans brorson,
Antoine Laurent
de J. (1748—1836),
prof, vid Jardin des
plantes, var den
förste, som genomförde
det naturliga
systemet i växtriket. I
sin »Genera
plantarum secundum
ordi-nes naturales
dispo-sita» (1789) indelar
han i likhet med
Ray (se d. o.)
växterna efter när- el.
frånvaro av
hjärtblad, vilka han
jämför med hjärtat hos
djuren, i akotyledo-
ner, mono- och dikotyledoner. Inom dessa
huvudgrupper uppställer han »ordningar» med
ledning av Linnés och farbroderns förarbeten
och karakteriserar f. ggn dessa — Linnés
naturliga grupper saknade beskrivningar —
samt inordnar i dem släktena, uppfattade
närmast enl. Tournefort (se d. o.), och arterna,
snarare enl. Ray än enl. Linné. Många av
hans ordningar äro verkligt naturliga och ha
bestått, andra däremot äro rena misstag. J.
utgav dessutom flera värdefulla monografier.
Led. av sv. Vet.-akad. 1788. E-k N-d,
Juste [-gyst, sv. uttal Jyst], fr., riktig, noga;
rättrådig, oklanderlig.
Juste p§yst], Théodore, belgisk
historiker (1818—88), sedan 1870 prof, i historia vid
krigsskolan i Bryssel. Bland hans många
arbeten i belgisk och nederländsk historia må
nämnas »Histoire de Belgique» (1840; 5:e
uppl. i 3 bd 1894) och »Les fondateurs de la
monarchie beige» (28 bd, 1865—82).
Justement [$ystmä’J, fr., alldeles, precis.
Juste-milieu [$y’st-miliö’], fr., »rätta
mitten», »lagom», ett politiskt slagord om
Ludvig Filips av Frankrike politik, vilken innebar
ett försök att hålla medelvägen mellan de
konservativas och liberalas krav.
Justera [Jyst-], rätta, göra riktig,
kontrollera exaktheten av (vikter m. m.);
justerad betyder som idrottsterm idrottsman, som
till följd av kroppsskada måste utgå ur
tävlan. — Om protokolls justering se Protokoll.
Justering [Jyst-], prövande av att något
(mått, målkärl, vikter o. s. v.) noga
överensstämmer med gällande norm (»likaren»).
Bestämmelser härom finnas i k. f. 9 okt. 1885
J. av allmänna mätnings- och
vägningsred-skap verkställes av för särskilda
justeringsdistrikt förordnade j u s t e r a r e. J. av
pre-cisionsmått och -vikter, termometrar m. m.
verkställes (från 1910) hos Mynt- och
justeringsverket (se d. o.), vilket ock
har överinseende över justeringsväsendet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
