Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Justitieombudsman - Justitierevisionsexpeditionen - Justitieråd - Justitiestaten - Justitiestatsexpedition - Justitiestatsminister - Justitieärenden - Justus van Gent (Joos van Wassenhove) - Jusupov, Filike Filiksovitj - Jutar - Jutas - Jute el. Kalkuttahampa - Jutland - 1. Jutta (dansk drottning) - 2. Jutta (dansk prinsessa) - Juul, ätt - Juusten, Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1291
Justitierevisionsexpeditionen—Juusten
1292
2. I Finland finns fr. o. m. 1919 en J. O.
med väsentligen samma befogenhet som den
svenske. Därest lagstridigt förfarande av
statsrådet el. någon dess ledamot kommit till
hans kännedom, äger han därom göra
framställning hos statsrådet och, om denna
lämnats utan avseende, till riksdagen avlåta
berättelse i ärendet. O. Brn.
Justitierevisionsexpeditionen, se
Expedition 2 och Nedre
justitierevisio-n e n.
Justitieråd kallas sedan 1809 led. av H ö
g-s t a d o m s t o 1 e n (se d. o). J. må icke
tilllika inneha eller utöva annat ämbete, ej
heller deltaga i riksdagsutskott eller val därtill.
Ealigt lönevillkoren är j. förhindrad att vara
skiljeman, led. av bolagsstyrelse m. m. — Även
i Finland kallas Högsta domstolens ledamöter
justitieråd. B. W.
Justi’tiestaten, sammanfattningen av för
rättskipningens utövande anställda domare
samt ämbets- och tjänstemän.
Justi’tiestatsexpedition, se
Justitiedepartementet.
Justftiestatsminister, 1809—76 den
statsrådets led., som jämte utrikesstatsministern
innehade rikets förnämsta värdighet. Han
var till 1840 led. av Högsta domstolen och
efter departementalstyrelsens införande s. å.
chef för Justitiedepartementet.
Justi’tieärenden kallades i R. F. § 26 till
1909, då en förändring skedde, de ärenden,
som skulle föredragas i statsrådet i närvaro
av två justitieråd, vid s. k. justitiekonselj. Dit
hörde bl. a. frågor om nåd i brottmål,
äktenskapsskillnad och tillstånd att före lagstadgad
ålder ingå äktenskap.
Justus van Gent (eg. Joos van
Was-s e n h o v e), nederländsk målare, verksam
omkr. 1460—80. På grund av sin skicklighet
i målning med oljefärger kallades J. av
hertigen av Urbino, Federigo da Montefeltre,
1468 till Italien, där han stannade till sin död.
Hans huvudverk, den stora målningen
»Nattvarden» (1474; i Urbino, Palazzo ducale),
berömmes för sin levande realism. En svit på
28 idealporträtt av filosofer och diktare (omkr.
1476—78; i Rom, Palazzo Barberini, och i
Paris, Louvre) visar, att J. delvis tog intryck
av samtida italienskt måleri (Melozzo da
Forli). — Litt.: M. J. Friedländer, »Die
alt-niederländische Malerei», 3 (1925). E. L-k.
Jusupov [joso’pof], Filiks
Filikso-vitj, rysk furste (f. 1887). Är mest bekant
genom sitt deltagande i mordet på Rasputin
(se d. o.) i J:s palats (natten till 30 dec.
1916). J. är sedan 1914 g. m. Irene
Alek-sandrovna, en systerdotter till Nikolaus II.
Jutar, äldre svenskt namn på jyllänningar,
ofta liktydigt med danskar i allm., vanl. med
hånfull biklang.
Jütas (fi. Juutas), by i Vasa län, Finland,
4 km s. om Nykarleby. Vid J. ägde en
drabbning rum 13 sept. 1808, då ryssarnas försök
att avskära den svenska huvudstyrkans åter-
tågsväg mot n. omintetgjordes genom G. von
Döbelns raska ingripande. Den svenska
styrkan uppgick till omkr. 1,500 man. Striden
är skildrad av J. L. Runeberg i dikten
»Dö-beln vid Jutas». Se bild vid art. Fin
land, pl. 2.
Jüte el. Kalkuttahampa, tropisk
växtfiber, urspr. från Ostindien (se
Textilväxter); finare sorter användas till garn
för möbeltyger och mattor, enbart eller i
blandning med andra textilfibrer; av grövre
j. förfärdigas packlärft o. a. till emballage
avsedd, vanl. gles, brungul juteväv. G. H-r.
Jutland, se Jylland.
Jutta, danska furstinnor. 1. J., drottning,
dotter till hertig Albrekt av Sachsen, äktade
1239 Erik Plogpenning. Av deras döttrar blev
Sofia svensk och Ingeborg norsk drottning.
Efter Eriks död äktade J. greve Burchard av
Rosenburg. — 2. J., prinsessa (d. 1284), den
föregåendes och Erik Plogpennings dotter.
Inträdde 1266 i kloster i Roskilde men
lämnade detta 1272 och drog till sin syster Sofia
i Sverige. Mellan J. och hennes lättsinnige
svåger konung Valdemar Birgersson uppstod
ett brottsligt förhållande, som bidrog till
Valdemars fall. J. återvände sedan till Danmark.
Juul [jül], dansk adelsätt (vapen:
silverlilja i blått fält), känd från 1200-talet.
»Lillie-Juulernes» namn stavades tidigare ofta Juel
men skrives numera Juul till skillnad från
»Stierne-Juelernes» (se Juel). Bland
släktens många framstående medlemmar märkes
E s g e r J. (d. 1325), som 1306 blev biskop i
Aarhus och 1310 ärkebiskop av Lund. Han
bröt med Erik Menved, flydde 1317 och
bannlyste kungen. Efter Kristofer II:s
tronbestig-ning återvände Esger. Till släkten hörde
även O v e J. (1615—86), som var dansk
resident i Stockholm 1655, sedan hade flera
diplomatiska missioner hos Karl X Gustav samt
1669—74 var vice ståthållare i Norge. Hans
dagbok, tr. i dansk Hist. Tidsskr. 3: 3 (1862—64),
är en viktig historisk källa. Släkten delade
sig i en friherrlig gren (till Rysensteen;
utdog på manssidan 1907) och en adlig, som
bär namnet Sehestedt Juul. — Litt.:
Danmarks Adels Aarbog 1890; Th. Thaulow,
»Lillie-Juulernes slægtebog» (1925). B. H-d.
Juusten [jü’sten], Paul, finländsk biskop
(1516—76). Studerade 1543—47 i Tyskland,
blev 1548 rektor för Åbo skola samt 1554
biskop i Viborgs och 1563 i Åbo stift. Efter
Johan III:s kröning utsågs J. att (1569—72)
leda en beskickning för fredsunderhandlingar
med Ryssland; han hölls därunder en tid i
fångenskap, skildrad i »Acta legationis
mos-coviticae» (utg. av H. G. Porthan 1775). Bland
J:s skrifter märkes främst en efterlämnad
handskrift, utg. och kommenterad av Porthan
(1784—1800) under titeln »Chronicon
episco-porum finlandensium», en outtömlig källa
för kunskapen om Finlands
medeltidshistoria. J. adlades 1572. Hans brorson amiralen
Bengt Severinsson J. (omkr. 1550—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
