Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jändel, Ragnar - Järavallen - Järbo (Älvsborgs län) - Järbo (Gävleborgs län) - Järeda - Järfälla - Järla - Järlåsa - Järn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
Järavallen—J ärn
22
handlar med förkärlek bibliska motiv, sjunger
mjukt och själfullt om moderskärleken,
törsten efter renhet och ljus, längtan till ett
högre liv, tacksamhet mot tillvaron. R-n B.*
Järavallen, se Skåne, geologi.
Järbo, socken i Älvsborgs län, Valbo
härad, v. Dalsland; 83,77 kvkm, 978 inv.
(1929). Omfattar Kroppefjälls n. v. parti,
odlad bygd längs ån samt f. ö. berg, skog och
mosse. 1,700 har åker, 5,820 har skogs- och
hagmark. Ingår i Högsäters, J., Rännelanda,
Lerdals och Råggärds pastorat i Karlstads
stift. V. Dals kontrakt.
Järbo, socken i Gävleborgs län,
Gästriklands v. tingslag; 144,40 kvkm, 2,334 inv.
(1929). Omfattar mellersta Jädraåns av
jordbruk och industri präglade huvud- och bidalar
samt i v. storkuperade skogsland. 1,984 har
åker, 11,903 har skogs- och hagmark. Pastorat
i Ärkestiftet, Gästriklands v. kontrakt.
Järeda, socken i Kalmar län, Aspelands
härad, vid v. länsgränsen, kring Emmån; 80,52
kvkm, 1,090 inv. (1929). övervägande skog
och bergkullar; byarna ligga i Emmådalen
och på spridda höjder. 750 har åker, 6,132
har skogs- och hagmark. I J. Nyboholms
trä-sliperi och pappersbruk samt Järnforsens
stationssamhälle. Ingår i Virserums och J.
pastorat i Linköpings stift, Aspelands kontrakt.
Järfälla, socken i Stockholms län,
Sollentuna härad, vid Mälaren, strax n. v. om
Stockholm; 47,77 kvkm, 2,437 inv. (1929). Skog,
bergkullar och slättbygd, i ö. delar av
Järva-fältet (se d. o.). 1,331 har åker, 2,951 har
skogs- och hagmark. Egendomar: Görväln,
Jakobsberg (se dessa ord). Gjuteri m. m.
vid Kallhäll, destruktionsanstalt vid Lövsta.
Många handelsträdgårdar. Ingår i Spånga och
J. pastorat i Ärkestiftet, Roslags v. kontrakt.
Järla, se Saltsjö-Järla.
Järlåsa, socken i Uppsala län, Hagunda
härad, v. om Uppsala, vid länsgränsen; 93,87
kvkm, 1,053 inv. (1929). Småbergig, myrlänt
skogstrakt, genomdragen av Järlaåsen. 1,397
har åker, 6,799 har skogs- och hagmark.
Egendomar: Bredsjö och östfora. Ingår i J.,
Skogs-Tibble och Ålands pastorat i Ärkestiftet,
Lag-unda och Hagunda kontrakt.
Järn (lat. fe’rrum), en av de vanligaste och
viktigaste metallerna. Dess kemiska tecken
är Fe, atomvikt 55,84, atomnummer 26, spec.
v. 7,84; äger utpräglade magnetiska
egenskaper. J. förekommer gediget i meteorstenar
(meteorjärn) samt som sällsynthet i
jordskorpan (jfr Ovifakjärnet), i förening
med syre i ett flertal järnmalmer (se
d. o.), i förening med svavel i föreningarna
svavelkis och magnetkis. Av stor
biologisk betydelse är, att j. förekommer i
det röda blodfärgämnet hemoglobin (se d. o.).
I ren form kan j. framställas på elektrolytisk
väg. I stort framställes j. genom reduktion
av j:s oxider (se nedan). J. angripes i fuktig
luft och överdrager sig med en brun skorpa
av ferrihydroxid eller rost (se Korrosion).
Det löses lätt i utspädda syror under
vätgas-utveckling, varvid ferrosalter bildas. Jfr
Järnföreningar. I. B.
Järnets egenskaper. Egenskaperna hos j.
kunna, särskilt genom tillsatser, varieras mer
än andra metallers. Detta sammanhänger med
att j. förekommer i olika tillstånd av allotropi
Jämviktsdiagram för systemet järn-kol.
(se d. o.): 1) Upp till 900° C som a-järn, f e
r-rit (se d. o.): starkmagnetiskt, med relativt
hög spec. volym; rymdcentrerat kubiskt
gitter. 2) y-järn: svagmagnetiskt, med lägre
spec. volym; ytcentrerat kubiskt gitter; 900°
—1,411° C. 3) 5-järn, med egenskaper,
överensstämmande med a-järnets, dock
temperatur-modifierade; 1,411°—1,533° (smpt). Tidigare
antagen /5-modifikation är ingen särskild
fas; utgör svagmagnetiskt a-järn. De olika
formernas existensområden förändras genom
tillsatser. Viktigast är kolet. Jämvikt
s-diagramme t för systemet järn-kol (se
bild ovan) är grundläggande. a/y-omvandlingen
(G ; kallas »A3») sänkes med stigande kolhalt
(längs GOS) ned till 700° (S; »Al»), under
det att y/å-omvandlingen (d; »A4») höjes med
stigande kolhalt; ändringarna bero på att kol
är lösligare i y-järn än i a-järn (resp. <3-järn).
Den fasta y-lös,ningen (med som max. 1,8 % kol;
punkt E) utgör austenit. Austeniten
uppdelas vid långsam svalning vid den eutektoida
(se Eutektisk blandning) punkten S
(0,9 % kol) i aggregatet perlit, som består av
ferrit (P på bilden) och c e m e n t i t (se d. o.),
Fe3C (K). Vid hastig kylning (se Här
d-n i n g) sker ej denna uppdelning, utan då
uppkommer en övermättad fast lösning av
kol i a-järn, m a r t e n s i t (se d. o.), av hög
hårdhet, ökande med kolhalten upp till en
viss gräns (omkr. 1 %). Hårdheten modifieras
genom eftervärmning (se A n 1 ö p a).
Smidbartj. Ij. med mindre än omkr.
0,4 % kol är hårdhetsökningen genom
härd-ning relativt ringa. Dylikt j., mjukt j. el.
smidesjärn, utgöres av ferrit med någon
perlit. Vid kolhalter över 0,4 % erhålles vid
härdningen en väsentlig hårdhetsökning, ka-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
