Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järnbruk - Järnbruksförbundet - Järnbröllop - Järnbäraland - Järnbörd - Järndisulfid - Järnefelt, ätt - Järnefelt, Armas - Järnefelt, Arvid - Järnefelt, Eero Nikolai
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
Järnbruksf örbundet—J ärnef elt
30
närmast knutet till stångjärnsverken i äldre
svensk järnhanterings dagar.
Järnbruksförbundet, se Svenska
arbetsgivareföreningen.
Järnbröllop, se Bröllop, sp. 154.
Järnbäraland, enl. norska sagor ett
landskap i Sverige. J., som sannolikt betyder
»järnbärarnas land», torde närmast avse de
myrmalmsbrukande mellersta och v. delarna
av nuv. landskapet Dalarna, varifrån sedan
urminnes tid järnprodukter införts till Norge.
Jfr S. Tunberg, »Stora Kopparbergets
historia», I (1922).
Järnbörd, i Norden beteckningen på det
slags gudsdom (se d. o.), varvid den anklagade
värjde sig genom att oskadd bära eller trampa
på glödande järn. Enl. östgötalagen förbjöd
Birger jarl j. Hälsingelagen omtalar, att j.
återupptagits men förbjudits 1320. K. G. Wn.
Järndisulfid, kem., se Svavelkis.
Järnefelt, svensk-finländsk adlig ätt,
härstammar från Johan K e 1 du n c k (av tysk
börd, d. som överstelöjtnant 1666), som 1651
adlades med namnet J. Den inskrevs 1652 på
Sveriges och 1818 på Finlands riddarhus.
Järnefelt, Armas, musiker (f. 1869 14/8),
bror till Arvid och E. N. J. Var 1898—1903,
efter studier i Helsingfors, Berlin och Paris
samt verksamhet vid teatrar i Tyskland,
dirigent för orkestern i
sin födelsestad,
Viborg, 1905—06
kapellmästare vid Kungl.
teatern i Stockholm
och 1906—07 dir. för
Helsingfors
musikinstitut. 1907 blev J.
åter kapellmästare vid
Stockholmsoperan och
fick 1911
hovkapellmästares, 1923 förste
hovkapellmästares
titel. — Genom sin
mu
sikaliska förfining, sin stilkänsla och
konstnärliga intuition har J. blivit högt skattad
som dirigent. Särskilt har han utmärkt sig
som Wagner- och Mozarttolkare. Även som
tonsättare är J. värderad. Hans
orkesterkompositioner — »Korsholm», »Symfonisk
fantasi», »Heimathklang», »2 orkestersviter»
m. fl. — utmärkas av instrumental
färgprakt, och hans romanser — »Söndag»,
»Ti-tania», »Fågeln», »Serenad», »Den flygande
holländaren» m. fl. — fängsla genom sin rika
harmonisering. Han har även komponerat
flera körverk med orkester. — J. var 1893—
1908 g. m. den finska sångerskan M a i k k i
Pakarinen (1871—1929), som uppträdde
vid flera tyska operascener och 1904 vid Kungl.
teatern i Stockholm. Hon gjorde sig även
känd som konsertsångerska. 1910 gifte hon
sig med kompositören Selim Palmgren (se
d. o.) och kallade sig sedan
Järnefelt-Palmgren. Sedan 1910 är J. g. m.
operasångerskan Liva (Olivia) Edström (f.
1876 18/a), syster till Anna Edström (se d. o.).
Hon studerade i Stockholm och Wien samt
debuterade 1898 på Kungl. teatern, där hon
sedan varit anställd och blivit uppskattad för sin
klara och fylliga mezzosopran. Bland hennes
roller märkas Carmen, Amneris i »Aida»,
Ortrud i »Lohengrin», Brynhilde och Fricka,
båda i »Valkyrian». E. F-t.*
Järnefelt, Arvid, finländsk skriftställare (f.
1861 10/n), bror till Armas och E. N. J. Blev
jur. kand. 1890, lämnade efter att ha gjort
bekantskap med Tolstojs läror 1891
ämbetsmannabanan och har
sedan levat som
småbrukare i Lojo samt
bedrivit religiös och
social propaganda i
Tolstojs anda, särskilt
påyrkande
reformering av
jordbesitt-ningsförhållandena. —
J :s första roman,
»Isänmaa»
(»Fosterlandet»; 1893),
närmast från 1880-talets
studentkretsar i
Fin
land, ställde mot deras idealistiska,
storordiga finsknationella rörelse en demokratisk,
på kärlek till jorden och människorna
grundad fosterlandskärlek. Bland hans senare
skrifter märkas den självbiografiska
»Herää-miseni» (1894; »Mitt uppvaknande», s. å.),
»Helena» (1902; sv. övers. 1905), »Maaemon
lap-sia» (Jordens barn; 1905) och
»Veneh’oja-laiset» (1909), alla med stark social tendens.
Hans senaste romaner, bland vilka den
märkligaste är »Greeta ja hänen Herransa» (Greta
och hennes Gud; 1925), giva däremot en rent
objektiv psykologisk människoskildring. Ett
av J:s skådespel, »Titus» (1910), har uppförts
även i utlandet (Sthlm 1911). I »Vanhempieni
romaani» (Mina föräldrars roman; 1928)
berättar han om sina föräldrars liv. — J.
är en av de främsta företrädarna för »det
unga Finland», som på 1880- och 1890-talet
i finska litteraturen införde de moderna
europeiska idéerna. G-r C.
Järnefelt, Eero Nikolai, finländsk
målare (f. 1863 8/u), bror
till Arvid och Armas
J. Studerade i
Helsingfors, Petersburg och
Paris, har mestadels
varit verksam i
hemlandet. J:s rika,
jämna, alltid behärskade
produktion omfattar
landskap från det inre
av Finland —
skogar, sjöar, vildmark,
utmärkta genom
intim känsla i studiet
och osökt naturlyrik —, bondetyper,
jordarbete, därjämte monumentala porträtt, t. ex.
bilder av senator J. Ph. Palmén, senator Da-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
