Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järnväg - Järnvägsteknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
Järnväg
46
mark. De utschaktade massorna transporteras
till för lågt liggande terräng för att där bilda
utfyllning, järnvägsbank (se Bank 2).
Terrängens natur nödvändiggör ofta
stigning (lutning), vid Sveriges statsbanors
huvudlinjer högst 1 m på 60 m, och kurvor,
vid nämnda linjer med en radie av lägst 300
m. Betydligt kortare kurvradier förekomma,
t. ex. vid vissa tertiärbanor ned till 180 m.
Underbyggnads balanslinje är det plan,
som begränsar övre ytan av den
färdigbyggda banvallen (bild 1). Med
överbyggnaden avses spåret med dess olika detaljer och
ballasten. Spåret utgöres av syllar (sliprar)
och skenor (räler) med tillbehör, t. ex.
skarvjärn med bultar för rälernas sammanfogande
i längdriktningen samt spik och skruvar för
rälernas fästande vid sliprarna (bild 2—3).
Utvecklingen har lett till användandet av allt
längre räler. De i Sverige av Statens
järnvägar (S. J.) använda rälerna ha en vikt
av 27—43 kg per m. För lättare räler är
längden numera 10—12 m, för tyngre 12—18
m, i vissa länder ända upp till 22—24 m;
vikt per m upp till 49 kg i Tyskland och
ända upp till 75 kg i U. S. A. Med p a s
s-r ä 1 menas den inre (kortare) skensträngen
i kurvor. Skarvöppning är
avståndet mellan skenändarna i skarv. För att
möjliggöra överföring av rullande materiel
från ett spår till ett annat inlägges vid
stationer m. fl. platser i spårsystemet
spårväxel (förbindelse). Enkel växel möjliggör
fordons införande från ett spår till ett annat,
dubbelväxel möjliggör förbindelse åt både
höger och vänster eller med två spår åt ena
sidan, korsningsväxel begagnas som
förbindelse för två varandra korsande spår (bild
4—5). Vändskiva är ett vridbart
horisontellt plan för vändning av lokomotiv och
vagnar. Sliprarna äro vanl. av impregnerat
trä (järn- och cementsliprar användas på vissa
linjer i utlandet) och skola i
överbyggnaden bilda säker och lämplig underbädd för
rälerna; de skola mottaga trycket från
rälerna samt fortplanta och utbreda det till
ballasten, som består av grus, makadam el. dyl.
På broar och viadukter av järnkonstruktion,
som i regel sakna ballast, utgöres den
omedelbara underbädden för rälerna av sliprar,
liggande direkt på järnkonstruktionen. Av-
Bild 1. Sektion av bergskärning för linjen
Gällivare—Riksgränsen. Måtten i meter.
Bild 2. Skena och
skarvjärn (i tvärgenomskärning)
med bult, mutter och
rälsspikar.
ståndet mellan rälshuvudenas innerkanter
kallas spårvidd. Normal spårvidd är
1,435 m; så bl. a. vid S. J.; större spårvidd
förekommer bl. a. i Ryssland (1,524 m) och på
Pyreneiska halvön (1,667 m). J. med mindre
spårvidd kallas
smalspårig; om sv.
enskilda järnvägars
spårvidd se nedan,
sp. 52—53. Jfr
Dé-cauville o.
Krigs-järnvägar.
Järnvägarna
indelas vanl. i tre
huvudgrupper, nämligen:
huvud banor,
huvudtrafikled inom
landet för genomgångstrafik mellan mera
betydande trafikområden eller med
internationell trafik; sekundärbanor,
genomgående banlinjer, jämförelsevis svag trafik med
mer eller mindre betonad lokal betydelse, och
tertiärbanor, förbindelser mellan eller
ut-fartsleder från mindre trafikområden eller ock
Bild 3. Skenskarv.
tillgodoseende av ett lokalt behov inom mera
glest befolkade orter. Starkt trafikerade
linjer ha dubbelspår (se d. o.) el. f 1 e
r-s p å r. Jfr Elektriska järnvägar.
Utefter banan äro vid orter av ur
trafiksynpunkt någorlunda nämnvärd betydelse
anordnade järnvägsstationer (bangår-
Bild 5. Dubbel korsningsväxel.
Bild 4. Enkel växel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
