Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaczkowski, Zygmunt - Kadaver - Kadaverin - Kadelburg, Gustav - Kaden Bandrowski, Juljusz - Kadens - Kader - Kadett - Kadettpartiet - Kadi - Kadiak - Kadiköi - Kadjarer - Kadłubek, Wincenty - Kadmeia - Kadmium - Kadmiumamalgam, Kadmiumgult
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
Kadaver—Kadmiumamalgam
108
språkrör. När Sienkiewicz börjat utge sina
historiska romaner, tog K:s popularitet slut.
Kadaver (lat. cadäver), as; lik.
Kadaverln, kem., se P t o m a i n.
Kadelburg [kä’dalbork], Gustav, tysk
författare, skådespelare (1851—1925). Skrev,
delvis i förening med O. Blumenthal och F. v.
Schönthan, populära lustspel. Flera ha
uppförts i Sverige, t. ex. »Storstadsluft» (1892).
Ka’den Bandro’wski, J u 1 j u s z, polsk
författare (f. 1885). Började som 2eromskis
lärjunge med patriotiska romaner och noveller,
deltog i Polens frihetskrig samt skildrade
legionärernas strider och landet bakom
fronten. Utom sociala romaner och en politisk
samhällsroman, »General Barcz» (1923), har
K. även utgivit vackra barndomsminnen och
varit flitigt verksam som publicist. A. A-t.
Kade’ns (it. cadenza, fr. cadence), mus.,
slutfall, avslutning. En fullkomlig k.
går från dominanten till tonikan (helslut),
en ofullkomlig k. från tonikan till
dominanten (halvslut), en p lagal i sk k. från
underdominanten till tonikan och en b
e-dräglig k. från dominanten till något
annat ackord än tonikans. — I de stora
konsertformerna anbringas ofta en k. i slutet av
första el. i sista satsen. Dessa k.
improviserades vanl. men kunde även utskrivas av
kompositören, dock utan förbindelse för solisten
att följa just denna form. T. N.
Käder (fr. cadre, ram), den till en härs el.
trupps ledning och förvaltning erforderliga
personalen (stundom med inbegrepp av en del
manskap). — Kadersystem, se
Härordning.
Kade’tt (av fr. cadet, yngre broder), elev
i de kadettskolor (-anstalter och
-kårer), som i flera länder upprättades på
1600-och 1700-talet och i allm. grundades och
bekostades av staten, som med dem gav
ekonomisk hjälp åt mindre gynnsamt lottade
statstjänstemän genom att meddela deras söner
uppfostran, på samma gång som skolornas
militäriska organisation underlättade
offi-cersrekryteringen. Även i Sverige fanns på
1700-talet en och annan kadettkår, och 1792
inrättades Krigsakademien på
Karlberg, nära Stockholm, 1866 omorganiserad till
krigsskola. Namnet k. ersattes 1874
med volontär men återtogs 1895. Vid
krigsskolan beordrade officerare kallas k ad
ettofficerare. M. B-dt.
1756 inrättades kadettkåren i Karlskrona,
vilken dock upplöstes redan 1792, varefter
sjökadetterna utbildades vid
Krigsskolan på Karlberg till 1867, då
Sjökrigsskolan (se d. o.) i Stockholm inrättades.
Där ha från 1902 jämväl
kustartilleri-kadetter och från 1927
marinintendent- och reservkad etter utbildats.
Samtliga k. i nämnda skola sammanföras sedan
1927 i marinens kadettkår. ö-g.
Kadettpartiet, populärt namn på det
liberala partiet i ryska riksduman. Namnet »ka-
detter» (»kadettpartiet») härledes från
begynnelsebokstäverna K. D. (ryskt uttal »ka de»)
i partiets off. namn, Konstitutionellt
demokratiska partiet. Det var inflytelserikt under
första riksduman men överskattade vid
dennas upplösning (21 juli 1906) sin styrka, när
dess flesta medlemmar från Viborg dristade
utfärda det s. k. Viborgsmanifestet,
en maning till värnplikts- och skattevägran.
Manifestet vann ej genklang, och i de följ,
dumorna intog partiet en osäker ställning,
tills det under världskriget blev
samlingspunkt för de mest utpräglade
ententevän-nerna i Ryssland. Efter marsrevolutionen 1917
blevo flera av partiets ledande män
medlemmar av provisoriska regeringen. Småningom
utträngdes kadettministrarna ur regeringen,
och efter bolsjeviksegern i nov. s. å. uppgick
detta den ryska revolutionens girondistparti
i olika ryska emigrantsammanslutningar
utomlands. Partiets ledare var P. N.
Milju-kov (se d. o.). V. S-g.
Kädi (arab, qädi), »domare», särskilt ordf,
i den i alla muhammedanska städer befintliga
domstol, som ej efter skriven lag utan efter
koranen, sunna och fetvasamlingarna (se
Fe t va) dömer som första instans i alla civila
och religiösa mål. Ofta finnas inga bisittare
i domstolen, utan k. besluter ensam. P. L.
Kadiak, ö i Alaska, se K o d i a k.
Kadiköi, stad i Turkiet (Mindre Asien), vid
Bosporen, s. om Skutari; sommarvistelseort.
Vid K. ruiner efter Chalkedon (se d. o.).
Kadjärer, namn på den i Persien (se d. o.,
historia) 1795—1925 regerande dynastien.
Kadlu’bek, Wincenty, polsk
krönike-skrivare (omkr. 1160—1223). Blev 1208 biskop
i Krakau och gick i kloster 1218;
kanoniserad 1764. Berömd är K:s delvis i dialogform
(på latin) avfattade »Krönika» i 4 dir (tr.
1612 och i »Monumenta Poloniæ historica»,
II, 1872), grundval för alla senare polska
medeltidskrönikor.
KadméVa, grek., den befästa borgen
(akro-polis) i det forngrekiska Tebe, enligt sägnen
grundlagd av Kadmos (se d. o.l.
Ka’dmium, en vit, tvåvärdig metall, som
är hårdare än tenn och kan dragas till tråd
och uthamras till bleck. Den är lättlöslig i
salpetersyra, något svårare löslig i svavelsyra
och saltsyra, olöslig i baser. Dess kemiska
tecken är Cd, atomvikt 112,41 (isotoper 110,
111, 112, 113, 114, 116), atomnummer 48, spec.
v. 8,65, smpt 320,9° C, kpt 763—786°. K.
nyttjas för framställning av en del lättsmälta
me-tallegeringar. Dessa brukas bl. a. till
proppar i reservvattenledningar i
brandskydds-tekniken, kadmiumamalgam (se Amalgam)
i tandtekniken. K. och kadmiumsalter
nyttjas i Weastons normalelement (se G a 1 v
a-niska element, sp. 352). Med svavel
bildar k. en gul, i syror olöslig sulfid, Cd S, som
begagnas till målarfärg (kadmiumgult). I. B.
Kadmiumamalgam, Kadmiumgult, se
Kadmium.
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
