Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kagera - Kagg, ätt - Kagg, Lars - Kaggefjärden - Kaggeholm (Vettersjö) - Kagoshima - Kagular - Kahal - Kahl, Achatius Johan - Kahl, Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
Kagg—Kahl
118
utfaller i Victoria njansa, genomflyter träsk
och sumpmarker; omkr. 850 km; segelbar till
Kifumbiro. Upptäcktes 1862 avSpeke; Stanley
kallade den (1876) Alexandra-Nilen.
Kagg, svensk adlig ätt. Härstammar från
väpnaren Mattias Kagge, nämnd 1375
—1425. Bröderna Lars K. (se nedan) och
Nils K. (1598—1653, guvernör i Halland)
blevo friherrar 1651 och Lars greve 1653 (slöt
sin ätt 1661). Dennes brorsons son L e o
n-hard K. (1682—1760) blev som ryttmästare
fången vid Dnjepr 1709, kom hem 1722 och
skrev omkr. 1750 efter sina anteckningar
m. m. en journal, 1912 utgiven av Adam
Lewenhaupt (»Leonhard K:s dagbok
1698—-1722»), Nils K:s gren utdog 1772, den
adliga 1790.
Kagg, Lars, greve, riksmarsk (1595 Vs—
1661 19/n); se släktöversikten. Följde Gustav
II Adolf i danska och ryska krigen, lärde
under tre år krigskonsten i Moritz’ av Oranien
här, tjänade sedan
under Mansfeld Fredrik
V av Pfalz i Böhmen
samt deltog 1621 och
1626—27 i kriget i
Livland och Preussen.
I mars 1628
utnämndes han till överste för
östgötarna; i nov. s. å.
sändes han till
Stral-sund. Hemkallad i dec.
1629, följde han
Gustav II Adolf till
Tyskland i juni 1630,
ut
märkte sig vid flera tillfällen och var vid
konungens död kommendant i Magdeburg.
K. blev då överste vid Livgardet och
generalmajor vid hertig Georgs av Lüneburg
här; som sådan tog han framstående del i
de strider, som ledde till Hamelns
erövring 1633. I okt. s. å. förenade sig K.
med Bernhard av Weimar i Bayern och
försvarade 1634 Regensburg men måste efter
sju avslagna stormningar slutligen uppgiva
staden. Våren 1635 blev han generalmajor vid
Jakob De la Gardies här i Preussen, kort
därpå krigsråd och intogs 14 april 1641 i rådet.
Med outtröttligt nit satte han det inhemska
försvarsväsendet i förträffligt stånd till
danska kriget 1643—45; han var, enl. Odhner,
för hären detsamma som Klas Fleming för
flottan. 1644 var K. som generallöjtnant
fältmarskalken Gustaf Horns närmaste man i
Skåne och kämpade 1644—45 mot Sehested
vid Göta älv. 29 febr. 1648 utnämndes K.
till fältmarskalk. Han företog i slutet av
1659 ett infall i Norge, där han angrep
Hal-den men 1660 nödgades gå tillbaka över
gränsen. Vid riksdagen i Stockholm hösten s. å.
gjordes han av råd och ständer till riksmarsk
och riksförmyndare i st. f. den i Karl X:s
testamente utsedde, illa omtyckte hertig Adolf
Johan. Han blev 1651 frih. och 1653 greve.
K:s brev till Axel Oxenstierna äro tr. i »Axel
Oxenstiernas skrifter och brefväxling» (avd.
2, bd IX, 1898). G. W-k.
Kaggefjärden, vik av Mörköf järden (se d. o.).
Huvudbyggnaden på Kaggeholm.
Kaggeholm, förr Vettersjö, herrgård i
Ekerö socken, Stockholms län, på Lillön i
Mälaren; 348 har, därav 117 har åker; tax.-värde
300,000 kr. (1927). Medeltidsgård, som på
1500-talet ägdes av släkterna Grip, Bååt och
Ekeblad, på 1600-talet av bl. a. Johan Skytte
och Lars Kagg, som gav gården dess nuv.
namn. K. har tidtals lytt under Stavsund.
Kagoshima [-Jima], stad på japanska ön
Kyushu, vid Kagoshimaviken, huvudstad i
kenet K.; 124,734 inv. (1925). Slutpunkt för
öns huvudjärnväg; djup och skyddad hamn.
Berömd porslinstillverkning (satsuma yaki).
Kaguär, zool., se Myrslokar.
Kahäl, hebr., församling; po. ka’hal, ry.
kaga’l (jfr K a g a 1 e n), i Östeuropa, främst
Polen, fr. o. m. 1500-talet namn på judiska
församlingsråd. K. ansvarade för
menighetens skattebetalning och fick senare
vidsträckt myndighet över denna. Dess ofta
reaktionära politik utsatte den för angrepp
från de breda lagren, och k. upphävdes på
1800-talet, senast i Riga, 1893. H. A-t.*
Kahl, Achatius Johan, präst,
författare (1794—1888). Blev fil. mag. i Lund 1814
och adjunkt i österländska språk 1821,
prästvigdes 1825 samt blev 1827 förste
stadskom-minister i Lund och kyrkoherde i östra Råby
och Bjällerup, 1830 prost. K. utgav 1831
»Anti-Quartalskrift», ett inlägg i
domprost-valstriden. Han blev teol. dr 1844. Som yngre
var K. flitig medlem av Härbärget (se d. o.),
som han skildrat i bl. a. »Tegnér och hans
samtida i Lund» (1851; 2:a uppl. 1868). K.
var ivrig swedenborgare och utgav flera
skrifter om swedenborgianismen. Hans
efterlämnade papper finnas i Lunds univ.-bibi. (B.H-d.)
Kahl, Wilhelm, tysk jurist (f. 1849),
prof, i Berlin 1895—1922, medlem 1919 av
tyska nationalförsamlingen och från 1920 av
tyska riksdagen, där han tillhör tyska
folkpartiet. K:s skrifter behandla mestadels
kyrkorätt men även stats- och straffrätt.
Nämnas må »Lehrsystem des Kirchenrechts und
der Kirchenpolitik» (1894), »Die
Religionsver-gehen» (1906) och »Kirchenrecht» (s. å.; i
Hin-nebergs »Kultur der Gegenwart», II: 8). Rid.
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
