Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kajuta - K. A. K. - Kakadua - Kakao, Kakaobönor - Kakaobönor, Kakaofett, Kakaopulver, Kakaosmör, Kakaoträd - Kakel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
K. A. K.—Kakel
130
högre befälhavares avskilda bostad; på
handelsfartyg rum el. däckshus akterut för befäl
och passagerare.
K. A. K., förk. för Kungliga
automobilklub-ben (se d. o.).
Kakadüa, zool., se Papegojor.
Käkao, Kakaobönor (sp. caca’o, av mexik.
kakahuatl), fröna av Theobroma-arter,
tillhörande fam. Sterculiaceae. Ekonomiskt
viktigast är Theobroma cacao, vars hemland är
Amerika, sannolikt det regnskogsområde, som
utbreder sig kring Oriuoco- och
Amasonflo-derna. Trädet fordrar hög temp. (omkr. 22°
årlig genomsnittstemp.), riklig och jämnt
fördelad nederbörd (2.000—5.000 mm årlig
nederbörd), god jord samt är ömtåligt för stormar.
Av dessa skäl odlas det i regnrika lågländer
och för vinden skyddade dalgångar på ömse
sidor om ekvatorn till omkr. 15°—20° lat.
Anmärkningsvärd är den kraftiga utveckling,
som kakaoodlingen tagit under senare år i
Afrika, särskilt vid Guldkusten.
De förnämsta exporthamnarna för k. äro
Accra för Guldkusten, Lagos för Nigeria, Puerto
Cabello och La Guaira för Venezuela, Rio
de Janeiro och Bahia för Brasilien,
Guaya-quil för Ecuador, Colombo för Ceylon samt
Batavia och Soerabaja för Java.
Kakaobönorna utskeppas i balar, vilkas vikt varierar
mellan 50 och 100 kg för skilda hamnar. —
Världens konsumtion och därmed också
produktion av k. äro stadda i oavbruten stegring.
I all synnerhet i England, Holland och
Danmark är k. mycket uppskattad. Även
Sverige importerar rätt betydande mängder k.,
1926 4,8 mill. kg (för 3,8 mill. kr.), men
allmän folkdryck har k. ännu ej blivit i Sverige.
Kakaoträdet är »stamblommande», d. v. s.
blomställningarna bryta fram från själva
stammen eller äldre grenar, varför de
sedermera utbildade frukterna komma att sitta
synnerligen fast. Frukten är ett 10—15 cm
långt och 4—7 cm brett, gulrött bär, närmast
påminnande om en gurka men med betydligt
kraftigare skal. I den köttiga, ätbara
fruktmassan ligga 30—50 frön, radade på varandra.
Det är dessa frön, kakaobönor, som
lämna produkten k.
För att kakaobönorna skola bliva lämpliga
till konsumtionsvara, jäsas el. rötas de vanl.
och torkas därefter. Jäsningen åstadkommes
genom att bönorna få ligga tills, m.
fruktmoset antingen i högar på marken eller i
särskilt konstruerade lådor. Vid
jäsningsprocessen bildas ett med koffein närbesläktat
ämne, theobromin (ung. 1,5 %), samt
kakaorött och en flyktig olja, vilken senare
ger kakaosmaken. Kakaobönornas bittra smak
borttages även genom rötningen. Så beredd k.
kallas ofta för jordkakao till skillnad
från s o 1 k a k a o, som icke jäses utan endast
torkas i solen och därför får en kärv och
bitter smak.
Bönorna äro rika på äggvita (ung. 12 %),
stärkelse (ung. 10 %) samt framför allt fett
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
Stam av kakaoträd, Theobroma cacao.
(ung. 50 %), kakaofett el.
kakaosmör, vilket delvis måste utpressas vid
beredningen av kakaopulver. Emedan detta
fett länge håller sig oförändrat samt har
lämplig smpt (30°—35° C), nyttjas det till
salvor, kosmetiska preparat m. m. — I
chokladfabrikerna rostas och malas kakaobönorna,
varefter kakaopulver och choklad
framställas. Choklad är en i värme pressad
kakaomassa, med el. utan tillsats av socker,
kryddor etc. I allm. tillsättes mer socker,
ju fetare k. är. Som sockret städse är
billigare än k., bör man vid jämförelsen mellan
olika prislägen noga konstatera sockerhalten
hos chokladen i olika anbud. O-f J-n.
Kakaobönor, Kakaofett, Kakaopulver,
Kakaosmör, Kakaoträd, se Kakao.
Kakel, platta av tegel el. fajans, glaserad
på ena sidan. Begagnas till beklädnad av
kakelugnar, spisar, badrumsväggar o. dyl.
Kaklen ha under den tidigare medeltiden
utvecklats ur vissa sorters cylindriska lerkärl
med konisk botten, som insattes i
eldstädernas väggar, bl. a. för att öka
värmespridningen. Först sedan lerkärlen gjorts fyrsidiga,
kunde de användas som byggnadsmaterial till
ugnsväggen. I större utsträckning skedde
detta först på 1200- och 1300-talet. —
Ugnen uppdelades ofta i två delar; den ena,
som omslöt den egentliga härden, krävde
kraftigare gods; den andra, uppsatsen,
som skulle förmedla värmpspridningen, kunde
göras av lättare material. Genom att
kombinera ett av de nämnda primitiva lerkärlen
med en lerplatta fick man ett k. med plan
framsida, bladkakel, som lämnade
tillfälle till omväxlande dekoration. Denna var
under medeltiden i relief. Redan då
glaserades ofta k. Under 1500-talet voro relief-
XI. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
