Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kakelugn - Kakemono - Kakexi - Kaki - Kakiplommon - Kakirit - Kakodyl - Kakodylföreningar - Kakofoni - Kaktéer - Kaktusväxter, Kaktéer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
Kakemono—Kaktusväxter
134
tivt talrika. På 1770-talet blevo
kolonnugnarna (bild 4), som bestå av en cylindrisk
överdel på en kubisk plint, för en tid
omtyckta. Mot slutet av 1700-talet blevo k. små,
helvita och försågos någon gång med en
krönprydnad. Fram på 1800-talet blevo de åter
stora, lister och simser fingo mönster i relief
efter antika förebilder, modefärgen var vit
(bild 5). Efter mitten av 1800-talet blev man
eklektisk. Man upptog 1700-talets former och
kopierade k. i ännu äldre stilar, t. ex. den
tyska renässansens, samt nyskapade, som nian
trodde, i äldre stilars anda. Flera stora
fabriker för denna tillverkning finnas på
åtskilliga platser inom landet. Jfr Eldstad (med
bilder på pl.) och Kakel. -a-i.
Kakemono, japansk målning i höjdforniat.
Se Japansk konst, sp. 1015.
Kakexl (av grek. kako’s, dålig, och he’xis,
förhållande), höggradigt lidande och avtärt
tillstånd vid en del kroniska sjukdomar.
Käki (hinduiskt kaki, damm, eng. khaki),
för fältbruk lämpad, oöm och i terräng mot
omgivningarna föga synlig klädesfärg av ljust
brungul nyans med dragning åt grönt; tyg
av denna färg.
Kakiplommon, bot., se Diospyros.
Kakirlt, geol., se M y 1 o n i t.
Kakodyl, den i kakodylföreningar (se d. o.)
ingående radikalen (CH3)2As—.
Kakodylföreningar, organiska ämnen,
innehållande kakodylradikalen (CH3)2As—, t. ex.
k a k o d y 1 o x i d, [(CH3)2 As]2O, som
erhålles vid destillation av arseniktrioxid och
al-kaliacetat, kakodylklorid, (CH3)2AsC1, som
erhålles ur oxiden genom upphettning med
saltsyra, och kakodylcyanid, (CH3)2AsCN.
K. äro mycket giftiga och verka irriterande
på hud och slemhinnor. I. B.
Kakofonl, »missljud», obehaglig ljudföljd (i
musik, talkonst, text). Äldre retorik och
stilis-tik utdömde och undveko en hel del
konsonantanhopningar, vokalmöten (se Hiatus) o. dyl.,
vilka uppfattades som kakofoniska. R-n B.
I musiken menas med k. en musikalisk
sats el. komposition, som är rik på
omotiverade, oupplösta dissonanser, utan skönjbar
ordning på de musikaliska tankarna. T. N.
Kaktéer, bot., se Kaktusväxter.
Kaktusväxter, Kaktéer, Cactåceae,
egenartad växtfam. bland koripetalerna. Den
mångåriga stammen är saftig, bladlös
(undantag Peireskia), tjock och av växlande form,
ss. pelarlik (Cereus), klotformig el. klubblik
(Echinocactus, Echinopsis, Mamillaria), platt
och bladlik (Epiphyllum, Phyllocactus) el.
uppdelad i platta ledstycken (Opuntia). Ilos alla
k. utom Peireskia äro bladen omvandlade
till taggar, som äro samlade i knippen och
sitta på höga vårtor, s. k. mamiller, el. på
lodräta kammar mellan djupa längsfåror.
Blommorna sitta ensamma och äro vanl. stora,
med många spiralställda foder- och kronblad.
Frukten är ett mångfröigt bär. Omkr. 1,000
arter, fördelade på 26 släkten, äro beskrivna.
Nattens drottning, Cereus g randi flor us.
Frånsett några Rhipsalis-arter på Ceylon och
i Afrika höra samtliga k. hemma i Amerika,
särskilt i de tropiska och subtropiska
delarnas bergiga och torra trakter. Den
xero-fila byggnaden skyddar dem mot uttorkning,
taggarna mot växtätande djur.
Släktet Peireskia omfattar buskar och träd
av vanligt lövträdsutseende. Rhipsalis, som
har platta, bladartade el. trinda stammar, växer
epifytiskt i skogarna. Novemberkaktus
el. julkaktus (Epiphyllum truncatum) är
en vanlig rumsväxt och härstammar från
Brasilien. Släktet Ariocarpus kommer från
Mexiko. Vårtkaktus (Mamillaria) har stora,
tätt sittande vårtor på stammen. I g e 1-.
kottkaktus (Echinocactus) omfattar 300
arter, av vilka ett flertal odlas. Mest bekant
är Echinocactus Williamsii, som innehåller den
giftiga alkaloiden pellotin. Echinocactus
Williamsii Lewinii innehåller alkaloiden
mezka-lin, som alstrar ett rus, förbundet med
sällsamma, färgrika syner. Paradisormen
el. piskkaktus (Aporocactus
flagelliformis) kom från Mexiko till Europa långt före
Linnés tid. Gubbhuvudets
(Cephaloce-reus senilis) namn (senilis — åldrig) passar
väl för dess långa, grå hår. P e 1 a r k a k t u s
(Cereus) omfattar dels pelarlika, stundom
ända till 20 m höga, och dels slingrande arter.
Mest bekant bland de slingrande är
nattens drottning (Cereus grandiflorus)
från Jamaica, vars ända till 25 cm vida,
vaniljdoftande blommor med guldgula foderblad
och vita kronblad öppna sig om aftonen och
vissna bort vid soluppgången. Denna, den
även nattblommande Cereus nycticalus,
Phyllocactus Ackermannii och Ph. crenatus äro
föräldraarter till de för sina underbart vackra
blommor särdeles omtyckta
Phyllocactus-hybriderna. Bladkaktus (Phyllocactus)
omfattar dessutom 25 centralamerikanska arter,
som i Europa endast blomma i växthus.
Häckar av Opuntia-arter odlas. På Nopalea
coche-nillifera och Opuntia lever
konschonellsköld-lusen (se d. o.). Flera Cereus- och
Opuntia-arter ha välsmakande frukter. F i k o n
kaktus a r (Opuntia ficus indica och O. vulgaris)
med om fikon erinrande frukter (indiska
fikon el. kaktusfikon) finnas
förvil
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
