Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaledoniska bergskedjan - Kaledoniska kanalen - Kaleidoskop - Kale i-Sultanije - Kalendarium - Kalendegillen - Kalender
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
Kaledoniska kanalen—Kalender
142
skiffrar, oavsett om de tillhöra
»Sevegrup-pen», vilken man i stort sett räknat som
pre-kambrisk, eller »Köligruppen», som anses vara
kambrosilurisk av västlig faeies. I
fjällskiffrarna finnas endast på några få nivåer fossil,
t. ex. i den underkambi iska
Hyolithusgrup-pen (se d. o.). K. hade sitt ursprung i en
nord-atlantisk geosynklinal, och genom dess
bildning uppstod i de trakter, som nu upptagas
av n. Atlanten* och n. Ishavet, en vidsträckt
kontinent, som existerade under en stor del
av devonperioden, och här avlagrades den
egendomliga sötvattensbildningen o 1 d red
sands ton e (se d. o.). K. A. G.
Kaledoniska kanalen, eng. Caledonian canal,
i Skottland, mellan Atlanten och Nordsjön,
omslutes av dalen Glenmore nan Albin (se
G 1 e n m o r e). Byggdes 1803—47 och är nära
100 km lång; äger endast lokal betydelse.
Kaleidosköp (av grek. kalo’s, skön, el’dos,
form, och skopeVn, se), en av D. Brewster
(se d. o.) 1816 uppfunnen optisk leksak. Den
består av två vinkelställda plana spegelrem
sor, inneslutna i ett svärtat rör. Rörets ena
öppning slutes så när som på ett titthål i
mitten. I rörets andra ända sättas på ringa
avstånd från varandra två parallella glasskivor,
av vilka den yttre är mattslipad. Emellan dem
inläggas små, färgade glasbitar och kristaller.
Genom titthålet synas nu dessa föremål
sex-dubbla, ordnade i en sexuddig stjärna. Om
röret hålles horisontalt och yrides omkring
sin axel, förändra de lösa föremålen läge i
förhållande till varandra, och nya strängt
symmetriska mönster komma till synes. G. I.*
Kale i-Sultanije, seDardanellerna 1.
Kalendärium (sv. plur. Kalendarier),
kalender. Ett k. i den medeltida bemärkelsen
av en kalender, upptagande årets kyrkliga
fester, är t. ex. R. Geetes »Kalendarium
sve-cicum. Normalkalenda,rium för Sveriges
medeltid» (1919; bihang till suppl. till Geetes
»Forn-svensk bibliografi»). Om Calendarium
perpetuum, lat., »beständig kalender», se
Kalender 2. Jfr även Kalender 3.
Kalendegillen, föreningar av präster vid en
kyrka el. i samma stad, vilka sammanträdde
den första i varje månad (lat. cale’ndae).
Dylika gillen, till vilka slutligen även lekmän
fingo tillträde, uppkommo under namnet K
a-landsbröder på 1200-talet i Tyskland
och spridde sig därifrån. I nuv. Sverige
förekommo k. på Gotland och i Skåne. Ännu
existerar det i Lund på 1300-talet av
ärkebiskop Niels Jensen bildade Sodalitium
ma-jus lundense (urspr. Sanctæ Mariæ gille). Det
består nu blott av förste och andre
stads-komministern vid domkyrkan samt
kyrkoherden i S:t Peders klosters och Norra
Nöbbe-lövs församlingar. Det äger sex s. k. s o d
a-litiehemman. Det gamla gilleshuset i
Lund, Kalendehuset, är flyttat till
Kulturhistoriska museets område där. (B. H-d.)
Kale’nder (av lat. cale’ndae, den första da
gen i varje månad). 1. (Astron.) Med k. för-
Kalendehuset i Lund.
står man stundom sammanfattningen av alla
reglerna för tidmätningen och tideräkningen;
i denna mening sammanfaller således läran
om k. helt med kronologien. Vanl.
begagnas dock ordet k. i inskränktare mening
för att beteckna sammanfattningen av de
regler, genom vilka årets längd och dess
indelning för borgerligt bruk bestämmas, samt
därtill hörande uppgifter rörande vissa
tilldragelser, vilka i viss mån äro av kronologisk
natur (t. ex. religiösa fester och helgdagar,
lat. feriae). Som enklaste element ingår i
vår k. veckoräkningen, som möjligen
härstammar ända från babylonierna.
Veckodagarnas namn (söndag, måndag, tisdag, onsdag,
torsdag, fredag och lördag, se dessa ord) ha
samband med astrologien och motsvara urspr.
de »sju planeterna», solen, månen, Mars,
Mer-kurius, Jupiter, Venus och Saturnus, i deras
egenskap av »dagsregenter». Stundom delar
man k. i två delar, den civila k. och
kyrkokalendern, av vilka den senare innefattar
vad som särskilt har avseende på de religiösa
festerna och högtiderna. (Jfr C o m p u t u s
ecclesiasticus.) — Av själva
definitionen följer, att för olika folkslag eller olika
religioner k. gestaltar sig på olika sätt. Ang.
julianska k. el. gamla stilen,
gregorianska k. el. nya stilen,
judiska k. m. fl. olika kalendersystem se
Kronologi. En från vår k. mycket
avvikande är t. ex. muhammedanernas tideräkning,
Hidjra (se d. o.). Dess epok är 15 juli 622
e. Kr. Årets längd i Hidjra är det s. k.
månåret el. 12 synodiska månader, något över
354 dagar. En alldeles särskild k., den s. k.
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
