Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalevala - Kalevipoeg - Kaleviska bildningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
Kalevipoeg—Kaleviska bildningar
146
fartyg (16), finner den sedan i jätten
Vipu-nens mage och bygger skeppet (17) samt far
på ny friarfärd till Pohjola (18), men
Ilmarinen far också dit och får jungfrun (19),
varefter bröllop firas (20—25). Lemminkäinen
beger sig på ett fruktlöst hämndetåg till
Pohjola (26—30). Slaven Kullervo (se d. o.) dödar
Ilmarinens maka, förför en flicka, som
befin-nes vara hans försvunna syster, dödar sin
faders baneman och till slut också sig själv
(31—36). Ilmarinen smider sig en ny hustru
av guld och silver, vilken dock ej duger (37),
och rövar så sin avlidna hustrus syster (38).
Väinämöinen, Ilmarinen och Lemminkäinen
fara till Pohjola och röva Sampo därifrån;
på vägen skapas harpan (39—42). Pohjolas
härskarinna förföljer de flyende (43—46), tar
fast sol och måne och stjäl bort elden (47).
De befrias dock åter (48—49). Jungfrun
Marjatta föder en son (= Jesus), som döpes till
Karelens konung. Väinämöinen vredgas
häröver och överger sitt land men lämnar harpan
kvar, sitt folk till evig glädje (50).
Under de första årtiondena efter K:s
tillkomst vande man sig att anse K. som ett
folkligt epos, som sedan urminnes tider i mer
eller mindre fullständig gestalt levat på
folkets läppar och med varsam hand
rekonstruerats av Lönnrot. Först på 1870-talet började
den verkliga Kalevalaforskningen,
grundad på själva runomaterialet, vilket
Lönnrot med största pietet bevarat, och samtidigt
igångsattes en systematisk uppteckning av
den finska folkpoesien. Banbrytaren för denna
forskning var Julius Krohn (se d. o.), och
hans verk har fortsatts av framför allt
sonen K a a r 1 e Krohn (se d. o.) och A. R.
N i e m i. Man har därvid konstaterat, att
det icke funnits något gammalt, enhetligt
epos av K:s art, som blivit rekonstruerat av
Lönnrot. Folket har känt och känner endast
enstaka runor, vilkas form och innehåll växla
från trakt till trakt och från sångare till
sångare. Medelst rad för rad fortskridande
jämförelse av de olika runovarianterna har
man kunnat med stor sannolikhet fastställa
den från den nuv. högeligen avvikande form
de i K. sammanflätade episka sångerna från
början haft. Till en del ha de ursprungliga
sångerna behandlat motiv, hämtade från
svenska ballader, i andra fall ha de
besjungit historiska tilldragelser i s. v. Finland
eller finska vikingafärder, särskilt till
Gotland, vars namn senare undanträngts av det
mytiska Pohjola. Av sångernas språkform och
innehåll kan man sluta, att de väsentligen
uppkommit vid en tid, då kristendomen redan
inkommit i landet men hedendomen ännu icke
blivit helt tillbakaträngd. Då vidare
hansa-köpmän spela en viktig roll i dem, kan man
förlägga uppkomsten av åtm. en del av dem
till 1100-talet, då den gotländska hansan
uppstod. Själva namnet K. är i folkets egen
diktning sällsynt och på alla ställen i den tryckta
K. insatt av Lönnrot själv. — I fråga om sin
ställning till materialet kan Lönnrot ej
jämställas med runosångaren av folket, vilken
söker reproducera de sånger han hört men
därvid företager en omedveten omdiktning.
Lönnrot är i stället den lärde kompilatorn,
som även vid nydiktning ur det givna
materialet plockar ihop och kittar samman det
språkliga uttrycket för sin tankegång. —
Under de första årtiondena utövade K. ringa
verkan men blev sedermera, i samband med
den allmänna nationella väckelsen, en av de
viktigaste faktorerna för den finska andens,
den finska poesiens och konstens utveckling.
Omdömena om K:s estetiska värde ha växlat.
Alla betyga många partiers skönhet, men
allmänt erkännes också, att kompositionen är
lös och att totalintrycket störes av de
oändliga besvärjelser och långa bröllopssånger
o. dyl., som i alltför stort antal inlagts i dess
text. — Gamla K:s förord är daterat 28 febr.
1835, och denna dag firas numera som
»Kale-valas dag» överallt i Finland. — K. har varit
förebild för Kalevipoeg (se d. o.).
K. är översatt till svenska av M. A.
Castrén (1841; gamla K.) och K. Collan (1864
—68; nya K.) samt R. Hertzberg (1884; fri
övers.). — Litt.: J. Krohn, »Finska
litteraturens historia. I. Kalevala» (1891); D.
Comparetti, »Der Kalewala» (1892); K. Krohn,
»Wo und wann entstanden die finnischen
Zau-berlieder?» (i »Finnisch-ugrische Forsehungen»,
I—II, 1901—02); »Kalevalastudien» (i »FF
Communications», 53, 67, 71, 72, 75, 76, 1923
—28); »K. und die finnischen Heldenlieder»
(i Germanisch-Romanische Monatsschrift, XVI,
1928); F. Ohrt, »K. som folkedigtning og
na-tional-epos» (1908; översikt över K. och
forskningen däröver); L. Hänninen, »Bibliographie
du K. jusqu’en 1926» (1928). K. B. W.
KaTevipoeg (»Kalevs son», se K a 1 e v a),
ett av F. R. Fählmann och efter dennes död
F. R. Kreutzwald på grundval av estniska
folkdikter och folksägner samt efter mönstret
av Kalevala sammanställt estniskt epos, vilket
utkom 1857—61 (med ty. övers.) i 20 sånger
med tills, något över 19,000 versrader i
finskestnisk fyrfotad trokaisk runometer; ny tysk
övers. 1900; även översatt till ryska och
ungerska. K. har för esterna och den
estniska litteraturen spelat en liknande roll
som Kalevala för den finska men är i långt
mindre grad folklig än Kalevala. Endast
på få ställen har Kreutzwald i K. givit
folkets diktning oförändrad, utan i den största
delen av de 8,258 versrader han själv
betecknat som folkliga har han i själva verket
behandlat sitt material synnerligen fritt, och
den övriga delen av K. utgöres av urspr. på
prosa avfattade sägner, vilka Kreutzwald
själv versifierat. Sägnerna om den
godmodige, jättestarke K. och hans bragder när
och fjärran äro blott kända från de norra
och östra delarna av Estland, ej från de västra
och södra. K. B. W.
Kalèviska bildningar (jfr Fennoskan-
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
