Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalifat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
Kalifat
150
och tvinga dem till underkastelse i form av
omvändelse till islam eller skattskyldighet.
Först underkuvades Arabien fullständigt.
Därefter tågade hans härförare Chälid mot Syrien
och Persien och vann 634 en avgörande seger
över bysantinerna. Efterträdaren O m a r (reg.
634—644) utbredde ännu framgångsrikare
islams välde. Damaskus intogs efter en
långvarig belägring (635) av Chalid, perserna slogos
vid Qadisije (636), större delen av Syrien och
Irak föll i Omars våld. 638 erövrades
Jerusalem, och 638—640 intogs återstoden av
Syrien. Samtidigt erövrades Mesopotamien och
Egypten. 643 föll Alexandria. Mitt under
dessa segertåg mördades Omar av en kristen
(644). Ilan var en utmärkt regent, som klokt
ordnade den nya statens administration och
finanser. Under O s m ä n (reg. 644—656), en
av Muhammeds mågar, utsträcktes
erövringarna i Persien och utmed Afrikas n. kust.
Hans enda bestående verk var bestämmandet
av en enda korantext som kanonisk; alla
avvikande handskrifter lät han bränna. 656
dödades Osman på anstiftan av en son till
Abu-Bekr. Muhammeds kusin och måg A 1 i (reg.
656—661) valdes till kalif, men ett mäktigt
parti under anförande av bl. a. Muawija och
Muhammeds ränkfulla änka Äischa vägrade
honom tro och lydnad. Väl segrade Ali i
»kamelstriden» vid Basra men lyckades ej vinna
förlikning med den allt mäktigare Muawija
och mördades 661. Hans son H a’s a n avstod
frivilligt från makten, och k. övergick till
Muawija, som grundläde den efter hans
stamfar Oma’jja uppkallade
2. Omajjadernas dynasti (661—750).
Muawija I (reg. 661—680) förläde rikets residens
till Damaskus. Samarkand intogs 676.
Mua-wijas son Jezid (Jazld, Jesid) trängde fram
till Konstantinopels murar. Muawija gjorde
k. ärftligt inom sin släkt, och redan under
hans livstid blev Jezid i Syrien och Irak
hyllad som sin faders efterträdare. Jezid I (reg.
680—683) erkändes dock ej av de heliga
städerna Mecka och Medina, som ej kunde
fördraga, att de distanserats av Damaskus. Först
Jezids tredje efterträdare, A b d e 1 m a’l i k
(reg. 685—705), lyckades åter ena riket. Han
vände därpå sina vapen utåt, tog från
bysantinerna delar av Armenien och Mindre Asien
samt erövrade i Afrika Tunisien; segerrika
strövtåg företogos på Sicilien och Sardinien.
Under hans son Walld I (reg. 705—715)
erövrades i ö. landet mellan Amu- och
Syr-darja och Kaspiska havet samt en del av
Främre Indiska halvön, i v. hela n. Afrika
v. om Tunisien och (711) större delen av
Spanien. Under Jezid II (reg. 720—724) och
Hischäm (reg. 724—743) oroades det
vidsträckta riket av ständiga uppror. Den senare
fick farliga fiender i abbasiderna (se d. o.).
Under hans tid blev arabernas
framryck-ning i Europa för alltid hämmad genom
Karl Martells lysande seger vid Poitiers
(73äL-och under de följ, odugliga och utsvävande
kaliferna (W a 1 i d, 743—744, Jezid III,
744, och I b r a h i m, 744) gick dynastien sin
undergång till mötes. Den siste omajjadiske
kalifen, Merwän II (reg. 744—750), sökte
förgäves försvara sig mot abbasiderna, till vilka
k. övergick, sedan han 750 dödats i Egypten.
3. Abbasidernas dynasti (750—1517). A b
u-1-Abbäs (reg. 750—754) skall ha utrotat
alla omajjader utom en enda, Abd-er-Rahmän,
som undkom till Spanien och där 755
grundade ett rike. Hans broder och efterträdare,
A b u - D j a’f a r (reg. 754—775), kallad
el-M a n s ü r (»den av Gud understödde»), visade
samma grymhet. Han gjorde erövringar i
Armenien, Kappadokien och Indien. Under hans
tid grundades staden Bagdad (762), dit
kalifens residens förlädes. Sin höjdpunkt nådde
det abbasidiska k. under den vittberömde
II ä r ü n - e r - R a s c h I d (se d. o.), vars
regering (786—809) dock mera utmärktes av
glans än av kraft. Västra delen av Afrika
avföll, och ständigt nya uppror utbröto. Oklokt
nog förordnade han, att riket efter hans död
skulle delas mellan hans söner.
Muhammed el-Amin (reg. 809—813) fick k.
jämte de centrala provinserna, men snart reste
sig en broder, A b d a 11 ä h e 1 - M a m ü n
(reg. 813—833), intog Bagdad och
bemäkti-gade sig k. Den filosofiska och matematiska
forskningen nådde under hans tid sin högsta
blomstring hos araberna. Kalifen kunde
emellertid ej hindra, att ståthållare i de
avlägsnare provinserna gjorde sig oberoende.
Splittringen fortfor under el-Mamuns broder e
1-M u t a’s i m - b i 1 1 a h (reg. 833—842), som
flyttade residenset till Samira (vid Tigris),
och hans son Harün el-Wäthiq (reg.
842—847). Under hans broder D j a’f ar e
1-M u t a w a’k k i 1 (reg. 847—861) började de
turkiska soldnärerna spela samma roll som
pretorianska gardet i Rom, egenmäktigt
av-och tillsättande kalifer. Förfallet tilltog.
Under el-Mutawakkils tredje son, A h m e d
e 1 - M u t a’m i d (reg. 870—892), lyckades
dennes broder el-Muwa’ffaq bryta mamlukernas
(det turkiska livgardets) makt. Residenset
förlädes åter till Bagdad (873). I Kairo gjorde
sig ståthållaren i Egypten Ahmed bin-Tulün
självständig. — El-Muwaffaqs sonson A1 i
e 1 - M u k t a’f i (reg. 902—908) återerövrade
Egypten (904). Men efter hans tid sjönk k.
alltmer. Persien gjorde sig självständigt och
även det nyss återvunna Egypten. På
930-talet blev innehavaren av den nyss förut
instiftade värdigheten av emir el-umarä,
»befälhavarnas befälhavare», den verklige
härskaren. Slutligen måste en kalif till sin hjälp
inkalla de persiska bujiderna, som med Muizz
ed-dau’la gjorde emirvärdigheten ärftlig inom
sin släkt. Därmed hade kaliferna förlorat
sista skymten av makt. Av kaliferna i
Bagdad under den närmaste tiden, då fatimiderna
grundläde ett nytt k. i Kairo (969), må
nämnas Q ä i m - b i a m r i 11 ä h (reg. 1031—751,
som till hjälp mot en mot Bagdad anryckande
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
