Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalkalger - Kalkalperna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
Kalkalperna
164
Bild 2. Udotea conglutina.
kransgrenar, vilka liksom hopkittats av
kalkinlagringen (se G r ö n a 1 g e r, sp. 1176
och bild 5 på plansch). Till rödalgerna (se
d. o.) höra de flesta och viktigaste k. Den
lilla korallalgen, C or allina, som är
vanlig även vid Sveriges västkust, är en
bräcklig, tuvad, fjäderlikt förgrenad, ledad
kalkalg, vars namn syftar på dess koralliknande
utseende; släktet Lithothamnion bildar
lösliggande bollar eller vid vuxna styva
grensystem av stora mått och hög ålder, i det att
de alltjämt tillväxa utåt, medan den inre
vävnaden successivt avdör och bildar en fast,
Bild 3. Neomeris annulata.
stenartad stomme (se bild 1). Släktet
Litho-phyllum åter har formen av platta krustor.
Alla litotamnier ha som levande en ljusröd
färg. Några enstaka blågröna alger
(se d. o.) kunna också bilda förkalkade
kolonier. Däremot äro inga k. kända bland de
bruna algerna.
K. uppträda ofta i stora massor, i haven
bildande milslånga bankar, och senare tiders
undersökningar ha visat, att de tropiska
havens s. k. korallrev i långt högre grad äro
uppbyggda av k., således av växter, än av
djur, koraller och foraminiferer, som man
förut antog. I de tropiska haven uppbyggas
reven i första hand av litotamnier, släktena
Lithothamnion, Lithophyllum, Goniolithon m.
fl., som växa ytterst på den mot havet mest
exponerade sidan. Innanför revet, i
lugnvattnet i den s. k. lagunen, dominera
Halimeda-arter o. dyl., vilka efter avdöendet bilda ett
slags kalkgrus, som fyller lagunens botten.
De s. k. korallreven böra därför lämpligare
benämnas litotamnierev. Dylika rev finnas
endast i tropiska hav. Däremot förekomma
litotamniebankar såväl i tropiska och
subtropiska som ända in i arktiska hav, ofta
täckande milslånga sträckor på havsbottnen,
där dessa kalkalgbollar ligga lösa på bottnen
och rullas fram och tillbaka av
havsströmmarna, varvid de vanl. antaga klotrund form.
Så fann man under Sibogaexpeditionen i
indo-malajiska arkipelagen nära ön Timor en
milslång bank, så långt ögat kunde se
bestående uteslutande av släktet Lithothamnion,
märkligt nog också av en enda art. Detta
rev var blottlagt under ebb i flera
timmar, utan att algerna togo skada av
torrläggningen under den tropiska solen. På
andra ställen växa dylika bankar på
kolossala djup, det uppges ända till flera hundra
famnar. Lithothamnion-bankar av kolossal
utsträckning förekomma i n. Atlanten, t. ex.
utanför Norges, Islands och Grönlands
kuster, och under svenska polarexpeditioner ha
milslånga dylika bankar påträffats vid
Spetsbergen och Novaja Zemlja.
K. spela en betydande roll i naturen och
sätta mångenstädes genom sin massförekomst
och sitt växtsätt sin prägel på jordskorpan i
långt högre grad, än man förut anat, i varje
fall i långt högre grad än några andra alger.
Det är klart, att k., särskilt litotamnier, varit
synnerligen väl ägnade att bevaras i fossilt
tillstånd. Man känner med säkerhet
litotamnier ända från silur, och flera bergskedjor,
t. ex. i Alpernas dolomitregion, i Ungern,
Turkiet och Armenien, anses delvis
uppbyggda av forna k. N. S-s.
Kalkalperna, i allm. de huvudsaki. av
kalksten uppbyggda delarna av östalperna. Man
urskiljer en nordlig zon, bestående av de
lägre, delvis skogklädda Föralperna och de
platå- och kedjeformiga Högalperna; dessa
senare tillhöra Alpernas mest ogästvänliga
trakter. S. om Centralalperna utbreda sig
Södra K., liksom Norra K. indelade i För-
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
