Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalkalperna - Kalkar, Christian Andreas Hermann - Kalkbrenner, Friedrich Wilhelm Michael - Kalkbruk - Kalkbränning - Kalkcementbruk, Bastardbruk - Kalkera - Kalkerlärft, Kalkerpapper - Kalkgrundet - Kalkkonkrement - Kalkkrasse - Kalkkväve, Karbidkväve, Kalciumcyanamid - Kalklerskiffer - Kalkliniment - Kalkmålning - Kalkografi - Kalkoner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
Kalkar—Kalkoner
166
och Högalperna; bland de senare av dessa
märkas Dolomiterna. H. A-nn.
Kalkar, Christian Andreas
Herrn a n n, dansk teolog (1803—86). Föddes i
Stockholm, där fadern var rabbin, blev döpt
1823 och tog teol. examen i Köpenhamn 1826.
K. var 1843—68 sognepræst i Gladsakse vid
Köpenhamn, blev fil. dr 1833 och teol. dr 1836.
Han utgav 1856—85 fyra saml. »Livsbilleder
af Guds riges historie» och var medarbetare
vid revisionen av den danska översättningen
av Gamla testamentet 1865—70. Han var ordf,
i Dansk missionsselskab 1861—73 och utgav
ett par missionshistoriska skrifter. 1871—80
var K. red. för Theologisk Tidsskrift. — Hans
son språkmannen Otto K. utgav »Ordbog
til det ældre danske sprog (1300—1700)» i 5
bd (1881—1918), en förtjänstfull hjälpreda vid
studiet av äldre danska. P. E-t.
Ka’lkbrenner, Friedrich Wilhelm
M i c h a e 1, tysk-fransk tonsättare (1788—
1849). Verkade från 1824 som högt skattad
pianist och framför allt pianolärare. Utgav
ett flertal pianopedagogiska verk och
pianostycken. Biogr. av L. Boivin (1840). T. N.
Kalkbruk. 1. Kalkbränneri. Jfr Kalk. —
2. Murbruk, berett med kalk. Se M u r b r u k.
Kalkbränning, se Kalk.
Kalkcementbruk, Bastardbruk,
hydrauliskt murbruk, berett av kalk och cement.
Kalkera, att på ett genomskinligt papper
el. till genomskinlighet preparerat lärft
(kal-kerpapper, kalkerlärft) kopiera en
underliggande teckning, målning el. dyl. genom att
med en penna el. annat verktyg följa linjer
el. konturer. Kalkering kan även ske så, att
papper lägges under originalet samt mellan
detta och papperet inskjutes ett på ena sidan
färgat papper (vanl. s. k. blåpapper). Genom
att med en penna el. dyl. under stark
tryckning följa originallinjerna kopieras genom
mellanlägget teckningen på det
underliggande materialet. A-e K-n.
Kalkerlärft, Kalkèrpapper, se Kalkera.
Kalkgrundet, se Flintrännan.
Kalkkonkreme’nt, med., huvudsaki. av
kalk-salter bestående bildningar; förekomma
vanligast som »stenar» i urin- och gallvägar
men uppträda även i spottkörtlar, i prostata,
i blindtarmens maskformiga bihang, i vener
som fleboliter (se F le b it). E. L-g.
Kalkkrasse, bot., se Kors blommig a.
Kalkkväve, Karbidkväve,
Kalcium-c y a n a m i d, CaN . CN, är cyanamidens,
H2N . CN, kalciumsalt. K. erhålles genom
upphettning av kalciumkarbid (se d. o.)
antingen diskontinuerligt i mindre,
cylindriska ugnar eller kontinuerligt i långa
kanalugnar under samtidig inledning av
kvävgas. Härvid förenar sig kalciumkarbiden
direkt med kvävgasen. I Sverige användas även
ett särskilt slags höga, kontinuerligt verkande
ugnar, s. k. Carlsonugnar. Tekniskt k. är ett
gråsvart pulver med spec. v. omkr. 2,3; i
rent tillstånd är det vitt. Den tekniska pro-
Ord, som saknas under
dukten innehåller 20—22 % kväve. Vid
behandling med kallt vatten sönderfaller k.
småningom i släckt kalk och cyanamid;
överhettad vattenånga spjälkar det i
kalciumkarbonat och ammoniak. — K. har fått stor
betydelse som kvävegödselmedel. Vid
användandet strös det i finpulveriserat tillstånd ut
på åkern. En stor nackdel härvid är k:s
benägenhet att damma. På grund av dammets
halt av fri kalciumoxid verkar det frätande.
Man har med tillhjälp av ett flertal
patente-rade förfaringssätt sökt avhjälpa detta.
Härvid har metoden att försätta k. med omkr.
2 % av någon olja visat sig vara bäst. Vanl.
brukas stenkolstjäroljor för detta ändamål.
— K. kan även användas till framställning
av ammoniak, cyanamid, dicyandiamid,
urinämne och guanidinderivat. — Som
gödselmedel är k. närmast att jämföra med
svavelsyrad ammoniak. Det bör inmyllas i jorden
någon tid före sådden, så att det hinner
övergå till ammoniumsalt, innan det träffar
växtrötterna. K. framställes i Sverige vid
Alby och Ljungaverken i samband med
karbid. 1927 var Sveriges produktion av k.
24,473 ton. I. B.; H. J. Dft.
Kalklerskiffer, se Ler skiffer.
Kalklinime’nt, en blandning av lika delar
linolja och kalkvatten. Hälles på
bomullsvadd och lägges på ytliga brännskador;
verkar lenande och smärtlindrande men smetar
ned såret. C. G. S.
Kalkmålning, målning på våt el. torr
kalkgrund, se Fre skomåleri.
Kalkografl (av grek. chalko’s, koppar, och
gra’féin, rista), numera mindre vanligt namn
på kopparstickskonsten i vidsträckt
bemärkelse och dess alster. Kalkografiska
samlingar (förråd av graverade kopparplåtar)
finnas vid många konstmuseer; mest känd är
La chalcographie du Louvre i Paris.
Kalkoner, Melea’grinae, en underfam. av de
egentliga hönsen. Alla tillhöra Nya världen
och äro stora, långbenta fåglar med korta
vingar och kort stjärt. Fjäderdräkten består
av styva, breda, glänsande fjädrar. Huvud
och hals äro nakna och vårtbeklädda. Från
Spelande kalkontupp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
