Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kallholmen - Kallhäll - Kalligrafi - Kallikrates - Kallikå - Kallimachos (bildhuggare) - Kallimachos (författare) - Kalling, Per - Kallinge - Kallio, Kyösti - Kalliope - Kallirrhoë - Kallisthenes - Kallisto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
Kallhäll—Kalllsto
176
banan Bastuträsk—’Skellefteå—Skellef tehamn,
15 km s. ö. om Skellefteå.
Kallhäll, gjuteri, mekanisk verkstad m. m.
i Järfälla socken, Stockholms län, vid K:s
station på Västeråsbanan; tax.-värde 1,509,800
kr. (1928). Tillhör J. & C. G. Bolinders
mekaniska verkstads-a.-b.
Kalligrafl, skönskrivningskonst. — K a
1-1 i g r ä f, skönskrivare.
Kalli’krates (grek. Kallikra’tes, lat.
Calli’-crates), grekisk arkitekt, som jämte Iktinos
byggde Parthenon. Se A k r o p o 1 i s.
KaJlikå, se K a 1 i k å.
KallPmachos (lat. Calli’machus), grekisk
bildhuggare, verkade på 400-talet f. Kr., säges
ha uppfunnit det korintiska kapitälet. Han
anses av vissa moderna forskare som en
förelöpare till den arkaiserande konstriktningen.
Kalli’machos (lat. Calli’machus), forngrekisk
författare från Kyrene (200-talet f. Kr.),
kallades av Ptolemaios Filadelfos trol. till
föreståndare för bibi, i Alexandria och skrev ett
slags beskrivande katalog över författare på
alla områden. K. var ledare för den
alexandrinska diktarskolan, som lade huvudvikten på
en utsökt och fint utmejslad diktkonst med
lärd anstrykning. Av hans dikter äro i behåll
6 hymner och 63 epigram samt (i lat. övers,
eller bearbetning av Catullus) elegien
»Bere-nices hår». Fragment av andra dikter äro
återfunna i papyri. Uppl. bl. a. av U. v.
Wi-lamowitz-Moellendorff (1897; senast 1925); se
även dennes »Hellenistische Dichtung in der
Zeit des K.» (1924). (M.PnN-n.)
Kalling, Per, greve, riksråd (trol. 1700—
95). Tillhörde en svensk släkt från
Österbotten, vilken adlades 1699. K. var officer i
svensk och fransk tjänst, bevistade kriget
i Finland 1742—43,
blev 1748 överste för
Närkes och Värmlands
reg:te samt upphöjdes
1751 till frih. Som
generalmajor (1757)
deltog han i pommerska
kriget och blev 1763
generallöjtnant. Som
politiker var K. först
hatt, räknades på
1750-talet till
hovpartiets bästa krafter
men övergick i början
av 1760-talet till mössorna. Han insattes 1765
i sekreta utskottet och blev s. å. riksråd,
entledigades 1769 men inkallades åter 1771. S. å.
blev han greve. På uppdrag av rådet övertog
K. befälet i Stockholm, då revolutionen i
Kristianstad blpv bekant. Vid
statsvälv-ningen 19 aug. 1772 arresterades K. och
skildes därefter från rådsämbetet.
Kallinge, järnbruk i Ronneby
landskommun, Blekinge län, vid Ronnebyån, 4 km n.
om Ronneby; omkr. 2,350 inv.
Huvudanläggning för Kockums järnverks-a.-b. (se d. o.),
Malmö; omfattar bl. a. plåt- o. stångjärnsvals-
verk, klippspiksfabrik, martinugnar, elektrisk
smältugn, gjuteri och mek. verkstad,
galvani-serings- och emaljeringsverk samt
kraftstation; tax.-värde tills. 3,420,100 kr. (1927).
Därjämte lant- och skogsegendomar. K. är
landets förnämsta tillverkare av emaljerade
kok-och hushållskärl. Verket anlades 1849 av H.
Kockum och övertogs 1875 av nuv. ägare.
Ka’llio [-liå], K y ö s t i, finländsk politiker
(f. 1873 10ln). Har verkat som jordbrukare i
Nivala (Österbotten) sedan 1895 och gjorde
sig där tidigt bemärkt som kommunalman.
K. tillhörde 1904—05
bondeståndet och har
invalts i alla
lantdagar och riksdagar
sedan 1907 som
representant för
agrarpartiet (Maalaisliitto, se
d. o.), till vars ledare
han fortfarande hör.
Enkammarens
agrargrupp, vars förste ordf,
han var, har sedan
dess vuxit ansenligt i
storlek och styrka
(från 9 mandat 1907 till 60 1929). K. har
flera gånger beklätt posten som riksdagens
talman och tillhört många regeringar. Han
var statsminister i en centerregering nov. 1922
—jan. 1924 och i en koalitionsregering dec.
1925—dec. 1926, lantbruksminister mars 1917
—aug. 1918, april 1919—mars 1920 (i två
ministärer), april 1921—jan. 1922 samt
kommunikationsminister mars—dec. 1925. En
kolonisationslag av 1922, som berättigar till
tvångslösen av enskild jord för obesuttna,
plägar kallas Lex Kallio. K. är sedan 1926
dir. i Finlands bank. H. E. P.
Kalli’ope (grek. Kallio’pe, lat. Calli’ope),
grek, myt., den episka skaldekonstens
gudinna ; se M u s e r.
Kalli’rrhoe (grek. Kallirrho’e, lat.
Calli’rr-hoe), »den skönflytande», grek, myt., namn
på åtskilliga nymfer och källor. Mest bekant
är K. i Aten.
KallFsthenes (lat. Calli’sthenes), grekisk
författare (f. omkr. 360 f. Kr.), systerson till
Aristoteles. K. följde Alexander på hans
fälttåg mot Persien men föll i onåd och röjdes
ur vägen 327 f. Kr. Han skrev bl. a. en grekisk
historia (»Hellenikä») för åren 387—357, en
beskrivning över Alexanders fälttåg och flera
naturvetenskapliga arbeten. Under hans namn
(P s e u d o - K.) går en fabelaktig
Alexander-roman. Jfr A. Ausfeld, »Der griechische
Alexanderroman» (1907). A. M. A.#
Kalli’sto (grek. Kallistö, lat. Calli’sto), grek,
myt., arkadisk nymf, födde åt Zeus sonen
Arkas och förvandlades därför av Artemis eller
av Hera till en björninna. Zeus upptog K.
bland stjärnbilderna (A r k t o s). K. betyder
»den skönaste» och är blott en
individuali-sering av den arkadiska Artemis
kalli s t o. A. M. A.*
Ord,
som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
