Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalmucker - Kalmuckområdet - Kalmusrot - Kálnoky, Gustav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
Kalmuckområdet—Kälnoky
194
upprättades för de altaiska k. det autonoma
Ojratområdet med inemot 100,000 inv.,
därav dock blott ung. hälften äkta k.
Samtliga k. uppskattas till 900,000.
K. äro av medellängd och starkt byggda.
De ha gulaktig, hos kvinnorna ofta mycket
ljus, hudfärg, brett ansikte med utstående
kindknotor, sneda ögon, sittande långt isär,
kort och platt näsa, tjocka läppar och svart,
stripigt hår. Till levnadssättet äro de
nomadiserande boskapsskötare, boende i tält. Med
synnerlig omsorg ägna de sig åt hästavel, och
deras små eldiga hästar äro berömda; de
hålla även hjordar av hornboskap och får. På
sina håll bedrives även jordbruk, om ock
jämförelsevis obetydligt. Födan består mest av
kött och mjölk; av stomjölk beredes en
lindrigt rusande dryck, kumys (se d. o.). —
Socialt och politiskt styras k. mestadels av
stamhövdingar. Inom de flesta stammar
råder kastindelning. Äktenskapet ingås
formellt med brudrov. Den förhärskande
religionen är lamaismen. På många håll har man
dock börjat bekänna sig till islam, medan
kristendomen hittills haft föga framgång.
K:s språk, kalmuckiskan
(västmon-goliskan), hör till uralaltaiska språkstammen.
Av mongolisk skrift ha k. bildat ett eget
alfabet med särskilt tecken för varje ljud.
Förutom skrivna lagar ha k. en egen litt.,
omfattande sånger, traditioner, sagor och
epos. — Litt.: Howorth, »History of the
mongols», bd 1 (1876); H. S. Kaarsberg,
»Gjennem stepperne og blandt kalmykkerne»
(1892). E. M-r.
Kalmuckområdet, autonomt område i
Sov-jetryssland, n. om Nordkaukasiska området,
med kust vid Kaspiska havet upp till Volgas
mynning; i s. bildar nedre loppet av floden
Manytj gräns; 73,804 kvkm, 141,594 inv. (1926),
därav 84,5 % kalmucker. Huvudstad är Ellista,
före 1927 Astrachan. V. delen av K. uppfylles
av Jergenihöjderna; ö. delen är stäpp, rik på
saltsjöar. Boskapsskötsel och fiske äro
huvudnäringar. K. bildades nov. 1920.
Kalmusrot, A’corus ca’lamus, flerårig ört
av fam. Araceae med 1—1,5 m långa,
svärds-lika blad och omkr. 2 cm tjock, horisontell
jordstam. Den växer här och där i dammar
och åar i s. och mellersta Sverige. Sannolikt
härstammar k. från s. ö. Asien och skall
under 1500-talet ha som medicinalväxt kommit
från Konstantinopel till mellersta Europa.
Här förökar den sig uteslutande på vegetativ
väg. Den aromatiska jordstammen,
kalmusrot, Rhizoma calami, innehåller kalmusolja,
en eterisk olja, som ger den lukt, smak och
verkan. Den begagnas vanl. som tillsats till
pulver eller piller, avsedda att förbättra
matsmältningen. G. M-e;Ljd.
Kälnoky [ka’lnoki], Gustav, greve,
österrikisk-ungersk statsman (1832—98); tillhörde
en gammal siebenbürgisk släkt, som 1697
fått ungersk grevevärdighet. K. ägnade sig
från 1854 åt den diplomatiska banan, var
Ord, som saknas under
1874—79 envoyé i Köpenhamn, 1880—81
ambassadör i Petersburg samt 20 nov. 1881—
15 aug. 1895 österrikisk-ungersk
utrikesminister. Som sådan medverkade han kraftigt
till Italiens
anslutning som tredje makt
i den därigenom
bildade trippelalliansen
(genom fördrag 1882).
Han åvägabragte 1883
ett närmande till
Rumänien och Serbien.
Då Ryssland efter
furst Alexanders
förjagande från
Bulgarien (sept. 1886) sökte
förvandla
furstendö-met till en rysk
va
sallstat, uttalade sig K. med varnande skärpa
mot alla ryska åtgärder i Bulgarien, som
kunde anses liktydiga med »självständighetens
konfiskering». Detta gav anledning till att det på
trekejsarmötet i Skierniewice 1884
demonstrerade samförståndet mellan Tyskland,
öster-rike-Ungern och Ryssland avlöstes av en
ganska stark spänning mellan de båda
sistnämnda makterna. Denna lyckades K.
småningom avlägsna, så att 1894—95 ånyo ett
närmande mellan kabinetten i Wien och
Petersburg kom till stånd, utan att K. behövde
slå av på sin grundsats om de kristna
Bal-kanstaternas traktatsenliga oberoende
gentemot ryska protektoratsansatser. K:s avgång
1895 framkallades av en skarp schism mel-
Kalmusrot, Acorus calamus, Vs nat. storl.
K, torde sökas under C. XI. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
