Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kálnoky, Gustav - Kalomel - Kalops - Kalori el. Värmeenhet - Kalorifer - Kalorimeter - Kalorimetri - Kalorimetrisk bomb - Kalott - Kalottister - Kalottpredikningar - Kalotypi - Kalpak - Kalsenius, Andreas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
Kalomel—Kalsenius
196
lan honom och ungerske konseljpresidenten
Bänffy, som egenmäktigt gjort av K.
obemyndigade utrikespolitiska uttalanden. K.
var en fint bildad, något inbunden
aristokratisk natur, i det diplomatiska försvaret
kallblodig och oböjlig. V. S-g.
Kälomel, Ilydrargyrösi chlöridum
praecipi-tätum, eller »på våta vägen beredd», d. v. s.
»fälld», kvicksilverklorur. Förr framställdes k.
genom sublimering. Medlet har varit i
medicinskt bruk sedan 1500-talet och fordom kallats
Mercurius albus, Aquila alba och Draco
miti-gatus. K. är olöslig i vatten, verkar därför
långsamt och relativt milt, resorberas föga
men retar företrädesvis tunntarmarna till
livlig peristaltik och ökad utsöndring av
tarmsaft. I tillräcklig dos ger k. därför en rätt
kraftig avförande verkan och ges antingen i
upprepade doser om 20—30 cg el. i en dos om
50—100 cg åt vuxen person. K. ges även mot
syfilis, uppslammad i olja, till insprutning i
klinkornas muskler, samt till »inpudring» i
ögonen vid vissa ögonsjukdomar m. m. C. G. S.
Kaio’ps, maträtt av tjocka, mörbultade
oxköttskivor, som starkt kryddade i varv med
fett och brynt mjöl kokats i sluten gryta.
Kalori (av lat. ca’lor, värme) el.
Värmeenhet, fys. och fysiol., den värmemängd,
som erfordras för att höja temp. hos
viktsenheten vatten en grad. Mot 1 g vatten
svarar 1 gramkalori (cal) och mot 1 kg vatten
1 kilogramkalori (Cal). Temp. hos vattnet
bestämmes vanl. till 15° C (en
temp.-förhöjning från 14.5° till 15,5°). Se Specifikt
värme. Om kalorier som mått på olika
näringsämnens energiinnehåll se
Födoämnen (särskilt tabellen). J. T.
Kalorifér, kamin; i Sverige särskilt ett
slags stora järnkaminer, som nyttjades i de
numera sällsynta
»varmluftsvärmeledningar-na» för upphettning av cirkulationsluften i ett
särskilt rum (varmkammaren) i nedre delen av
den byggnad, som skulle uppvärmas. G. H-r.
Kalorimöter, ett instrument för mätning av
värmemängder. K. tillverkas vanl. av koppar.
Ytan är blank, så att värmestrålningen blir
obetydlig, och för att hindra värmets
bort-ledning begagnas isolerande underlag eller
upphängning i fina trådar, stundom i vakuum
(Nernst). Ej blott den kalorimetriska vätskan
(vanl. vatten) uppvärmes utan även
kalorime-terväggarna och alla föremål i direkt beröring
med k. Den värmemängd, som åtgår för en
grads uppvärmning av samtliga dessa senare
kroppar, kallas k:s vattenvärde,
eftersom den tydligen är numeriskt lika med den
mängd vatten, som har samma
värmekapacitet som k:s fasta delar. — För bestämning av
förbränningsvärmet brukas mycket den av
Berthelot 1881 föreslagna s. k. k a 1 o r i m e
t-riska bomben, ett invändigt platinerat
el. emaljerat stålkärl, vari den substans, som
skall förbrännas, inneslutes och ren syrgas
inpressas ända till ett tryck av 25 atm.
Tänd-ningen sker med elektricitet. Hela bomben
hålles nedsänkt i en k. — Bunsens k. (1870)
är baserad på volymförändringen vid isens
smältning. En kropp av känd temp. får avge
värme till is av 0° C, varvid en viss mängd
is smälter. Denna mängd kan på grund av
kontraktionen avläsas på ett graderat
glasrör, varvid samtidigt fås ett mått på den
till isen avgivna värmemängden. G. I.*
Kalorimetrl, läran om uppmätning av
värmemängder. Jfr Specifikt värme.
Kalorimètrisk bomb, fys., se Kalorimeter.
Kalo’tt (fr. calotte). 1. Rund, tätt till
hjässan slutande mössa utan skärm. Hos de flesta
österländska folk brukas k., ofta omgiven av
en turban. I Europa bars k. på 1600-talet av
andliga, magistratspersoner, lärda, jurister och
borgare (se t. ex. plansch till art. D e G e e r,
Louis)» Som del av ämbetsdräkten bäres
den numera blott av de rom.-kat. prästerna.
Färgen överensstämmer hos dem med
kaftanens: det lägre prästerskapets är svart,
biskoparnas violett, kardinalernas röd, påvens röd
med hermelinsbräm. Till flera svenska
folkdräkter hör k. (kallad kil mös sa).
2. (Anat.) Se Huvudskål, sp. 176.
3. Den övre delen av en kupol; se Valv.
Kalotti’ster (fr. Le régiment de la calotte),
ett 1702 vid Ludvig XIV:s hov stiftat
skämtsällskap, som utfärdade satiriska kallelser till
medlemskap till dåraktiga eller från
konventionell synpunkt besynnerliga personer. I
utfärdat medlemsdiplom bemyndigades den
kallade att bära kalott för att skydda sitt klena
huvud. E. F-t.*
Kalottpredikningar, parodiska
tal av O. von Dalin (se d. o.,
sp. 374) vid ett efter franskt
mönster vid Lovisa Ulrikas hov
bildat »Kalottregemente» (jfr
K a 1 o 11 i s t e r).
Kalotypl, se Fotografi,
sp. 871.
Kalpäk (av turk, kolbak), ett
slags hög tatarisk
lammskinns-mössa; turkisk pälsmössa; de
ungerska husarernas pälsmössa,
formad lik en omvänd, stympad kon. I
ungerska nationaldräkten ingår även en k., men
av filt (se bild). C. O. N.*
Kalsenius, Andreas, biskop (1688—1750),
fil. mag. 1713 i Uppsala, blev 1725 preses i
hovkonsistorium, 1728 överhovpredikant, 1730
pastor primarius i
Stockholm samt teol.
dr i Greifswald och
1733 biskop i
Västerås. Som stiftschef var
K. nitisk och sträng.
Till’ Uppsala univ.
gjorde han stora
donationer, bl. a. till
upprättande av en ny
teologisk professur.
Dess innehavare
kallas »professor kalse-
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
Kalpak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
