Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kammarrätten - Kammarrättsråd - Kammarskjutning (Korthållsskjutning) - Kammarskrivare - Kammarspel - Kammarstycke el. Bakstycke - Kammarugn - Kammarverk - Kammerer, Paul - Kammerraad - Kammersanger - Kammersee - Kammerspiele - Kammin - Kammossa - Kammusslor - Kamomill - Kamouflage - Kampagnan - Kampanien - Kampanil - Kampanj - Kampan(j)flagga - Kampegräs - Kampen - Kampen el. Campen, Jakob van
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
Kammarrättsråd—Kampen
224
6,050 taxeringsmål. — K., som f. n. (1929)
arbetar på sex divisioner, består av president,
17 kammarrättsråd jämte 7 assessorer på
extra stat. I K. äro anställda sekr., aktuarie
och notarier. Enl. beslut vid 1928 års riksdag
skall inom K. inrättas en särskild avd. för
handläggning av mål om fastighets- och
vir-kestaxering. K:s utslag i dessa få ej
överklagas. (A. Bm.)
Kammarrättsråd, se Kammarrätten.
Kammarskjutning (numera
Korthålls-skjutning), skjutning med för krigsbruk
avsedda gevär el. karbiner på kort avstånd
(10—30 m) och med billig s. k.
kammarammunition, bestående av svag
krutladdning och relativt liten kula. Syftet är att för
mindre kostnad få god förövning till
skjutningen med skarp ammunition. G. af W-dt.
Kammarskrivare, tjänstemän i Riksbanken,
Riksgäldskontoret, överståthållarämbetet och
tullverket. ’
Kammarspel (av ty. Kammerspiel), av Aug.
Strindberg infört namn på intimt skådespel
i knapp och sluten form.
Kammarstyeke el. Bakstycke. 1. Se
Handeldvapen, sp. 449, och Kanon,
sp. 259. — 2. Ett slags
kammarladdnings-kanon, som brukades ända till 1500-talet.
Kammarugn, kem. tekn., se L y s g a s.
Kammarverk, förr benämning för
sammanfattningen av alla de ärenden, vilka avsågo
rikets drätsel; även namn på en samling
författningar ang. hithörande frågor. A. Bm.
Ka’mmerer, Paul, österrikisk zoolog (1880
—1926). Sökte genom experiment med
salamandrar bevisa ärftligheten hos
färgförändringar, framkallade genom yttre inflytande.
Resultaten, som på sin tid väckte stort
uppseende, befunnos sedermera vila på
förfalskning. K. begick självmord. E-k N-d.
Kammerraad [-råd], i Danmark urspr. led.
av skattkammarkollegiet, nu en lägre titel.
Kammersanger, da. (ty. Kammer sänger),
titel, utdelad av konungen själv såsom
belöning åt framstående sångare (jfr
Hovsångare).
Ka’mmersee [-zö], se Attersee.
Kammerspiele [-JplTo], beteckning för flera
intima teatrar av konstnärlig pretention i
Tyskland, vanl. för intim filial till större
teater (jfr Reinhardt, M.). G. K-g.
Kammin [ka’mln], stad i preuss. prov.
Pommern, vid Kamminer Bodden (genomflytes av
Dievenow); 5,680 inv. (1925). Sool- och
gytt-jebad. — 1188 blev K. biskopssäte. K. slöt
sig 1536 till reformationen, och biskopsdömet
blev 1648 ett världsligt riksfurstendöme, som
därpå tillföll Brandenburg.
Kammossa, bot., se Hypnaceae.
Kam musslor, familj (Pectinldae) inom ordn.
Pseudolamellibranchia. K:s mantel är öppen,
med ögon och tentakler i kanten. Foten är
liten och försedd med byssuskörtel. Endast
en slutmuskel förekommer. Skalet är
öron-formigt förlängt. De simma snabbt genom
Pilgrimsmusslan, Pecten jacobaeus.
att öppna och sluta skalen. Flera arter äro
ätliga. Skalen användas bl. a. till
ragutall-rikar och cigarrkoppar. — Familjen, känd
sedan silurtiden, utgöres av flera släkten med
omkr. 275 nutida och talrika utdöda arter.
K. förekomma nu i saltvatten i alla
klimatzoner. Vid Sveriges västkust leva nu 11
arter. Släktet Pecten har högra skalet (det
undre) välvt och det vänstra platt. Till detta
släkte höra P. maximus, Sveriges största
havs-mussla, och pilgrimsmusslan, P.
jacobaeus, varmed hemvändande pilgrimer prydde
kåpor och hattar. R. H-gg.
KamomiTl, bot., se Sötblomsläktet.
Kamouflage [sv. uttal kamoflä’J’], se
Ca-m o u f 1 a g e.
Kampagnan [-pa’njan], se Romerska
kampagnan.
Kampänien, it. o. lat. Campa’nia, landskap
i Syditalien; omfattar neapolitanska slätten
och omgivande berg; i vidsträckt bem. (som
compartimento i nuv. Italien) även
därin-till gränsande berg- och kustland,
provinserna Napoli, Salerno, Avellino, Benevento; tills.
13,556 kvkm, 3,243,739 inv. (1921). Slätten,
för sin bördighet kallad campagna felice, är
till sin huvuddel uppbyggd av vulkaniska
tuffer och fortfarande område för aktiv
vulkanisk verksamhet (Vesuvius, Flegreiska
fälten) ; är Europas tätast befolkade
jordbruksdistrikt. Grekerna anlade Cumae, Neapolis
m. fl. städer i K.; under Roms glanstid
uppsöktes K. av den fina världen (Bajae, Capri).
Kampanll (it. campani’le), klocktorn, vanl.
om fristående torn för kyrkklockor, t. ex. k.
vid domen i Florens (se d. o., pl. 3).
Kampa’nj, fälttåg; säsong (vid betskörd och
råsockertillverkning; »betkampanj»),
Kampan(j)flagga, den blågula, tretungade
svenska örlogsflaggan. Jfr Campansmast.
Kampegräs, bot., se Timotej.
Ka’mpen, stad i nederl. prov. Overijsel, vid
Ijsel, 6 km från Zuiderzee; 20,019 inv. (1929).
K. tillhörde hansan och nådde sin största
blomstring på 1400-talet. Från denna tid
kvarstå S:t Nikolaikyrkan (Bovenkerk), en
femskeppig gotisk pelarbasilika, rådhuset med
åttkantigt torn, stadsportar och torn.
Krigsskola; tobaksfabriker.
Ka’mpen el. C a’m pen, Jakob van,
holländsk arkitekt (1595—1657). K. studerade
omkr. 1615—21 arkitektur i Italien, mest i
Venezia. De byggnader han gjorde ritningar
till efter återkomsten till Holland visa tyd-
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
