Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kanada - Försvarsväsen - Författning, förvaltning och rättskipning - Flagga - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239
Kanada (Författning, förvaltning och rättskipning—Historia)
240
ö rlogs f 1 o ttan består 1929 av 2 jagare,
4 minsvepare, 25 bevaknings- och 2
depåfartyg med ett sammanlagt deplacement av
omkr. 12.000 ton. ö-g.
Författning, förvaltning och rättskipning.
Vid statsförfattningens utarbetande ha
inflytelser från såväl moderlandet som Förenta
staterna gjort sig gällande. Verkställande
makten utövas i princip av en
generalguvernör, som är den engelske monarkens
ställföreträdare. Vid sin sida har han emellertid ett
parlamentariskt rådgivande kabinett,
bestående av 18 ministrar (King’s privy council for
Canada), vilket faktiskt utövar de kronan
tillkommande befogenheterna. En av ministrarna
är premiärminister. Lagstiftande makten
utövas av ett förbundsparlament, bestående av
senat och underhus (Ilouse of commons).
Senaten består av 96 medl. De utses för livstid
av generalguvernören; för valbarhet fordras
att inneha egendom för minst 4,000 doll.
Underhuset väljes för fem år; generalguvernören
har rätt att förordna om upplösning och
nyval. Provinsen Quebec skall alltid ha 65
representanter, de övriga provinserna ett
representantantal i proportion till folkmängden.
F. n. (1929) består underhuset av 245 medl.
Valrätt till underhuset har, med vissa undantag,
varje man och kvinna, som uppnått 21 års
ålder. Parlamentet sammanträder i
huvudstaden, Ottawa.
De sju provinserna ha var sitt parlament
och sin förvaltning, i vars spets står en
lieute-nant-govcrnor, som utses av
generalguvernören. Quebec och Nova Scotia ha vartdera två
kammare (legislative council och legislative
assembly), de övriga provinserna blott en
kammare (legislative assembly). Provinsernas
ställning till förbundet är ung. lika med de
amerikanska staternas till unionen. I Ottawa
finnes K:s högsta domstol (Supreme court),
som är landets appellationsdomstol i civila
och kriminella mål, i mål mellan förbundet
och någon av provinserna samt, under vissa
förutsättningar, mellan dessa inbördes. Den
består av en överdomare och fem andra
domare; från den kan vädjas till Privy council
i England, utom i brottmål. Exchequer court
(»kammarrätt») har uteslutande domsrätt i
mål om penningfordran på kronan eller dess
ämbetsmän och är en kolonial överdomstol i
sjömål. Varje provins har en överdomstol
(superior court) och i allm. även
grevskaps-domstolar (county courts). Provinserna
upprätta själva sina domstolar, men
förbundsre-geringen utnämner och avlönar domarna. —
Nordvästterritorierna (Northwest territories)
styras av en commissioner samt ett utnämnt
fyramannaråd, Yukon av en chief executive
officer samt ett folkvalt tremannaråd
(executive council). H. T-n.
Flagga. Se flaggkartan vid art. Flagga.
Historia. De första koloniseringsförsöken i
K., vars östkust blivit känd i Europa genom
upptäcktsfararna Giovanni Cabot,
Gas
par och Miguel Cortereal m. fl.,
gjordes för Frankrikes räkning 1518 av baron
de L e r y och 1524 av florentinaren
Giovanni da Verrazano, men K:s
verklige upptäckare var fransmannen J a c q u e s
C a r t i e r (se d. o.), som lade grunden till
ett franskt välde i n. Amerika. Han knöt
vänskapsförbindelser med flera
indianstammar och sökte draga kolonister från Europa
till K. Koloniseringsförsöken i K. vilade
sedan i 60 år, tills Samuel de
Champ-1 a i n (se d. o.) 1603 företog sin första resa
dit. Denne K:s förste guvernör anlade 1608
staden Quebec, som alltsedan varit den
franska kulturens medelpunkt i landet. Han
anlade även Poit Royal, nu Annapolis, i Nova
Scotia, som han kallade »La Cadie» eller
»Acadie». Kardinal Richelieu förmådde 1628
ett med handelsmonopol utrustat sällskap att
förlägga sin verksamhet till K. Strider med
irokeserna och med England, de senare
bi-lagda 1632, verkade hämmande på kolonien,
och de i K. mäktiga jesuiterna tänkte mer på
hedningarnas omvändelse än på landets
materiella förkovran; missionärerna gjorde även
tjänst som pioniärer. 1663 lades K. under
Franska Västindiens förvaltning men fick
1674 av Cölbert egen regering, Conseil
sou-verain, bestående av guvernören, den
aposto-liske vikarien samt fyra rådgivande
adelsmän. Förvaltningens anda var strängt
kyrklig och feodalistisk; katolicismen var
allena-rådande. Fransmännens välde i
Mississippi-dalen stängde för de engelska kolonisterna i
Nordamerika utvecklingen västerut, och det
1670 grundade Hudson-bay-kompaniet låg i
ständig fejd med franska pälsjägare.
Guvernörerna efter Champlain voro icke lämpade
att höja K:s makttillväxt; ett undantag var
greve de Frontenac (se d. o.), som lade
in all sin energi på landets utveckling. De
långvariga krigen med England 1688—97 och
1701—13, som slutade med att detta rike kom
i besittning av de förra franska kolonierna
New Foundland (Terreneuve), Nova Scotia
(Acadie) och Hudson-bay-länderna, samt
iro-kesernas allt vildare härjningar hämmade
mycket utvecklingen. 1755 samlade William
Pitt Englands resurser till en stor
kraftansträngning mot fransmännens välde. Wolfes
seger vid Quebec 1759 över Montcalm, då båda
hjältarna stupade, och Vaudreuils
kapitulation i Montreal 1760 bröto fransmännens
makt i K., och genom freden i Paris 1763
kom hela landet, med undantag av de små
öarna S:t Pierre och Miquelon, under
brittiskt välde.
K:s befolkning vid den brittiska erövringen
utgjorde omkr. 65,000 pers. De närmaste åren
efter 1763 upptogos av slitningar mellan »de
gamla undersåtarna» (engelsmännen) och »de
nya undersåtarna» (fransmännen), i det att
de förra strävade att slå under sig all
politisk makt. Guvernörerna general Murray och
sir Guy Carleton (sedan lord Dorchester)
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
