Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kanadensiska litteraturen - Kanadiska (Kanadensiska) skölden - Kanaker - Kanal - Kanalen - Kanalhålan - Kanalisera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
Kanadensiska litteraturen—Kanalisera
244
Kanadensiska litteraturen. I. Den
engelskspråkiga litteraturen är sen och avhängig av
Englands litteratur. Den första kanadensiska
romanen i egentlig mening var John R
i-chardsons »Wacousta» (1832). T h. C h.
H a 1 i b u r t o n (se d. o.) gav i sina
humoresker om Sam Slick (1837 ff.) ytterst
karakteristiska karikatyrer av yankeeliv och
yan-keelynne, och med William K i r b y s
(1817—1906) »The golden dog» (1877) fick
Kanada en historisk roman av genuin halt.
Sir Gilbert Parker (f. 1862) har ur
Kanadas historia hämtat motiv till högt
skattade romaner. Versdikten har haft bekantare
representanter i bl. a. Isabella C r a
w-f o r d (1850—86), Archibald Lampman
(1861—91), W. W. Campbell (f. 1861), W.
B. C a r m a n (se d. o.) och W. H. D r u
m-mond (1854—1907). Dramatiken är fattig
(C h. H e a v y s e g e s, »Saul», 1857). Bland de
senaste årtiondenas litterära alstring ha bl.
a. berättelser av C. W. G o rd o n (signaturen
Ralph Connor), dikter av D. C. Scott
och R. W. Service (se d. o.) gjort sig
gällande. Litt.: W. Campbell, »Oxford book of
canadian verse» (1913), och R. P. Baker,
»His-tory of english canadian literature» (1920).
II. Den franskspråkiga litteraturen
innesluter som sin äldsta skatt en hel del gamla
folkvisor (»Les chansons populaires du
Ca-nada», utg. av E. Gagnon 1865, etc.). Den
fransk-kanadensiska patriotismen fick sitt
första betydande uttryck i F. X. Garneaus
»Histoire du Canada». A. Gérin-Lajoie
skrev nybyggarskildringen »Jean Rivard»
(1874), med vilken Philippe Aubert
de G a s p é s historiska roman »Les anciens
canadiens» (1863) tävlar som målning av
äldre tiders levnadssätt. Skalder från senare
hälften av 1800-talet äro Pierre C h a
u-veau (1820—90) och L. Fréchette (se
d. o.; d. 1908), de franska kanadensarnas
ora-toriska epiker. Av de senaste årtiondenas
författare ha särskilt lyrikerna framträtt: N
e-rée Beauchemin m. fl. Litt.: P.
Gagnon, »Essai de bibliographie canadienne»
(1895); J. Fournier och O. Asselin,
»Antho-logie des poètes canadiens» (1920). — Jfr
även G. Langenfelt, »Det brittiska
imperiets koloniala litteraturer» (i Vår Tid, VII,
1922). (S. B.L.)
Kanadiska (Kanadensiska) skölden,
se Kanada, sp. 230.
Kanäker, de inföddas på Hawaii namn på
sig själva, numera använt om alla infödingar
i Polynesiens och Melanesiens övärld.
Kanäl, konstgjord vattengrav; vätskegång
i en kropp; bildligt: förbindelseväg.
I teknisk mening förstås med k. en med
konst utförd, öppen grav för ledning av
vatten, särskilt då dimensionerna äro sådana, att
farkoster där kunna framföras. Byggandet av
k. för den större sjöfarten innefattar
ingenjörsarbeten av ofta mycket stor och dyrbar
omfattning. Terränghinder måste i allm.
övervinnas. Sker detta genom kringgående
sträckning samt skärning genom åsar och
höjder, uppstår en nivåkanal, vars
vatten har samma nivå hela vägen. Är detta
omöjligt, kan framkomlighet uppnås genom
slussar. Serier av flera slussar i följd
kallas slusstrappor. Fartyg kunna
härigenom föras uppför och nedför avsevärda
höjder. En sluss är en kanaldel, som kan
avstängas genom slussportar och där
fartyg genom påsläppande av vatten höjas i
nivå med närmast högre liggande kanaldel
eller genom avtappande av vatten sänkas i
nivå med närmast nedanför varande kanaldel.
Slussarna måste för att fungera förses med
vatten från högre belägen källa (vattendrag,
damm, insjö). I st. f. slussar ha någon gång
mekaniska lyftanordningar använts (t. ex.
lyftverk el. lutande plan, där en plåtbassäng,
innehållande farkosten, utför rörelsen i
höjdled). Sidokanaler gå jämsides med en
flod längs sträckor, där den ej är segelbar.
Om a k v e d u k t se d. o. En k:s sidovall
kallas kanalbank.
Kanaler voro kända redan i forntiden, t. ex.
i Kina, Egypten och Främre Asien. I Europa
var det först genom slussanordningens
uppfinning på 1400-talet, som kanalväsendet fick
den tekniska impulsen till en rikare
utveckling. I åtskilliga länder ha naturliga
förutsättningar i form av sammanhängande
sjö-och flodsystem med relativt ringa
nivåskillnader inom stora områden föranlett
tillkomsten av högt utvecklade inre vattenvägar med
omfattande kanalsystem, ss. i Holland och
delar av Tyskland. Även i Frankrike och
England har tidtals kanaliseringsintresset
gjort sig starkt gällande. En bidragande
orsak till strävan att uppbygga
inlandsför-bindelser genom k. var det av industrialismen
i början av 1800-talet framkallade behovet
av billiga varutransporter. Emellertid kommo
k. att ligga under i konkurrensen med
järnvägarna, och sedan dessa i mitten av
1800-talet blivit härskande inom Europas
kommu-nikationsväsen, upphörde i de flesta länder
intresset för det inre kanalväsendets utveckling.
Först omkr. 1900 uppstod en ny rörelse, som
sökte vinna erkännande för de inre
vattenvägarnas förmåga av masstransporter till
billiga frakter och även på många håll
föranledde ett återupptagande av
kanalbyggandet, ss. i Tyskland och Sverige. En helt annan
typ än de inre vattenvägarna representera
de stora k., som byggts för att underlätta
den internationella sjöfarten, näml, framför
allt Suezkanalen (se d. o.), som
förbinder Medelhavet med Röda havet, samt P
a-namakanalen (se d. o.), vilken
förbinder Atlanten och Stilla havet. G. H-r.
Kanalen, se Engelska kanalen.
Kanalhålan, anat., se Tänder.
Kanalisera, förse med kanal(er); göra
segelbar (om vattendrag). — Subst.: K a n a 1 i s
a-tiön el. Kanaliséring.
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
