Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaneläpple - Kanem - Kanfas - Kangasala - Kang Yu-wei - Kanholmsfjärden - Kanik, Canonicus - Kanikehemman - Kanin, Vildkanin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253
Kaneläpple—Kanin
254
Kaneläpple, se A n o n a.
Känem, landskap i Franska
Ekvatorial-afrika, ö. om Tsadsjön. Flackt och. sumpigt.
Var tidigare ett självständigt sultanat och
hörde en tid till Bornu (se d. o.). Erövrades
1893 av araberna. Befolkningen består
huvudsakligen av kanembu, hamitiskt influerade
sudannegrer.
Ka’nfas, glestrådigt, grovt tyg av hampa
el. linne, som genom klistring gjorts styvt;
brukas inom skrädderiet till mellanlägg i
rockslag o. dyl.
Ka’ngasala, socken i Tavastehus län,
Sata-kunda, Finland, ö. om Tammerfors, 7,178 inv.
(1928). Mellan sjöarna Längelmävesi och Roine
den för sin naturskönhet kända
Kangasala-åsen. Vid Roines n. strand Liuksiala f. d.
kungsgård, Karin Månsdotters änkesäte.
Kang Yu-wei, kinesisk lärd och politiker
(omkr. 1850—1927). Verksam som politisk
skriftställare från 1888, blev K. bemärkt
efter det olyckliga kriget med Japan 1894—
95, då Kinas krigsberedskap och ekonomiska
organisation befunnos undermåliga. K.
angrep i uppmärksammade skrifter den
ortodoxa politiska konfucianismen som en
vantolkning av filosofens lära och skisserade en
rent etisk nykonfucianism, varjämte han
påyrkade energiska reformer i västerländsk
anda. Starka opinionsyttringar tilltvungo
honom audiens hos kejsar Kuang-sü, som
intogs av hans idéer och under sommaren
1898 med K. och hans närmaste män, Liang
Ki-chao m. fl., som förtroendemän utfärdade
en rad radikala reformedikt. Sedan
änkekej-sarinnan Tsi-hi genom en statskupp avspärrat
kejsaren och låtit avrätta flera av de nya
reformmännen, flydde K. och levde i
landsflykt (en tid i Sverige) till kejsardömets fall
1912. Han deltog i det huvudlösa försöket
1917 att återinsätta manchukejsaren och miste
då allt politiskt inflytande. (B. Kgn.)
Kanholmsfjärden, fjärd i Stockholms yttre
skärgård, omgiven av öarna Möja, Harö,
Run-marö och Vindö.
Kanlk, Canönicus (av grek, kanön,
regel), medlem av ett dom- el. kollegiatkapitel,
domherre; se Domkapitel.
Kanlkehemman, avlöningsjord, urspr.
anslagen åt kaniker vid domkapitlen men
sedermera anvisad andra kyrkliga behov.
Kanin, Vildkanin, Orycto’lagus (Le’pus)
cuni’culus, tillhör fam. hardjur (se d. o.) bland
gnagarna. K. är mindre än haren samt har
kortare huvud, kortare öron och kortare
bakben. K. är 45 cm lång (därav svansen 5 cm);
en gammal hane väger 2—3 kg. Kroppen är
ovan finspräcklig i svart och gulbrunt, på
sidorna gulbrun och undertill vit. Svansen är
ovan svart, under vit. K. lever helst på
kuperad, grusig mark, ofta i stora samhällen, och
gräver där sina bon, bestående av en djupt
liggande kammare med i vinkel gående gångar.
Honan föder i varje kull 4—12 ungar och kan
från våren till hösten frambringa en ny kull
Belgisk jättekanin.
var femte vecka. K:s hemland är Sydeuropa.
På grund av sin vana att ständigt gräva och
sin stora fruktsamhet blir k. lätt ett
utomordentligt svårt skadedjur. Redan från
antiken berättas om kaninhärjningar i Spanien.
I vår tid har k. blivit en landsplåga i
Australien, dit den infördes 1859 och sedan motstått
alla utrotningsförsök. Vid dylika användas
såväl rovdjur (hundar, kattor, vesslor, frett
och räv) som gift. I Australien har man
nödgats avspärra en del av kontinenten med ett
1,200 km långt stängsel. I Sverige äro
kaninhärjningar bekanta bl. a. från Skåne. Längre
norrut hejdas k:s spridning av det stränga
vinterklimatet. K. är stamform till den tama
kaninen.
Raser. Av den tama k. har frambragts ett
stort antal konstanta raser, av vilka några
av de ur olika synpunkter betydelsefulla här
anföras. Belgisk jättekanin är till
färgen stålgrå med tät, kraftig, kort päls.
Vikten kan uppgå till över 10 kg men blir
i regel hos vuxna djur 6—8 kg. På grund
av sin storlek hålles rasen huvudsakligen som
slaktdjur, men även skinnet har stort värde.
Det brukas antingen ofärgat eller efter
färg-ning som ersättning för ädlare pälsverk. B
ä-v erkanin hör likaledes till de större
raserna med en vikt av 3,5—6 kg. Pälsen är
lång, silkesartad, tät, mjuk och glänsande.
Färgen är hos den värdefullaste formen ljust
lavendelblå. Skinnet lämnar ett värdefullt
pälsverk. Chinchillakanin är något
mindre än föreg. med mycket mjuk, fin och
tät, till färgen skiffergrå päls. Värdefullast
är denna, då den liknar den äkta chinchillans.
Skinnet hör till de bäst betalade, och även
köttet är högt uppskattat. Silverkanin
har sitt namn av i den grå eller bruna
pälsen insprängda vita hår, som ge den en sil-
Angorakanin.
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
