Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kanin, Vildkanin - Kanin (halvö) - Kaniska - Kanister - Kanizsa - Kanjon, Canyon, Cañón - Kankas - Kankroid - Kanna - Kannbrosken - Kannelerad - Kannelurer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
Kanin—Kannelurer
256
Vädurkanin.
verliknande skiftning. Pälsen är f. ö. kort
och tät. Rasen hålles dels för skinnets skull,
dels som sportdjur. Angöra kaninen
ut-märkes av sin långa, silkesartade, yviga päls.
Färgen är vit eller blå. Rasen hålles ej som
pälsdjur utan uppfödes antingen för
sportändamål som utställningsdjur eller för ullen,
som tillvaratages för textilt bruk. En
an-gorakanin lämnar årl. omkr. 300 g ull. En
ren fantasiras, som saknar praktisk
användning, är vädurkaninen med stora,
hängande öron, som kunna mäta ända till
66 cm mellan spetsarna.
Skötsel. Avel av k. bedrevs till en början
så gott som uteslutande för köttets skull.
Under senaste årtiondet har emellertid
kaninskinn kommit att spela en alltmer
framträdande roll i pälsvaruindustrien. Efter att
urspr. ha använts huvudsakligen som
ersättning för s. k. äkta pälsverk ha nu skinnen
av vissa raser börjat utnyttjas ofärgade
under sin riktiga benämning. Avel av k. har
därigenom fått större ekonomisk betydelse
även i Sverige, där k:s enl. svensk
uppfattning alltför söta kött ej uppskattas.
Skötseln av k. är lätt. Förutsättningen för en
lönande kaninavel är dock, att endast
rasrena djur användas som utgångsmaterial.
Djurens anspråk på utrymme och foder äro
små, och kaninavel drives därför ofta som
binäring till mindre lantbruk eller
trädgårdsskötsel. Litt.: B. Vollquartz, »Handbok i
kaninskötsel» (1929). T. P.
Ka’nin, halvö i n. Ryssland, mellan Vita
havet och Tjesjska viken. Torvmossar;
utlö-pare av Timanbergen. Omkr. 10,500 kvkm,
bebodd av omkr. 1,500 samojeder. Besökes av
jägare och sälfångare.
Kani$ka, namn på en konung av
Kushana-dynastien, som behärskade ö. och n. Iran samt
n. v. Indien och residerade i Peshawar. K.
levde i 2.a årh. e. Kr. och regerade enl.
daterade inskrifter minst 41 år. Han synes ha
dyrkat en blandning av gudar från en mängd
olika religioner och gynnade särskilt
buddismen. K:s och hans närmaste efterträdares
regering sammanfaller med
blomstringsperio-den för den s. k. Gandharakonsten (se I
n-d i s k konst, sp. 545). J. Ch-r.
KanFster, blecklåda.
Kanizsa [ka’ni%a], se Nagykanizsa.
Ka’njon, Canyon, C a n 6 n, urspr. spansk
beteckning för varje slag av nedskuren
flod
dal. Numera har termen snarare reserverats
för starkt nedskurna floddalar av samma typ
som Coloradoflodens k. i Arizona. Jfr
Colorado och Grand Canyon samt plansch
vid art. Arizona. Liknande dalar i mindre
skala förekomma ej sällan, där floder erodera
ned igenom horisontalt liggande lager av
hårda bergarter, som stå i brant vägg, t. ex.
Abiskojokks kanjon (se art. Abisko med
bild). K. A. G.
Ka’nkas, herresäte i Masku socken av Åbo
län, Finland, tillhörde från mitten av
1400-talet ätten Horn (se d. o. 1), vars yngre gren
sedermera skrev sig till Kankas. Gustav II
Adolf bevistade 1616 fältmarskalken Evert
Horns jordfästning där. Starkt förminskad
genom reduktionen, övergick egendomen i slutet
av 1600-talet i andra händer, tillhörde 1756—
1846 släkten Hasselbom (adlad Fredensköld)
samt därefter (sedan 1856 som fideikommiss)
ätten Aminoff, vars friherrliga gren nu
inne-har’den. Huvudbyggnaden av gråsten i två
(tidigare tre) våningar är antagl. uppförd av
Henrik Klasson Horn i mitten av 1500-talet.
Jfr »Herrgårdar i Finland. Egentliga
Finland» (1928). K. A-ll.
Huvudbyggnaden på Kankas.
Kankrold, relativt godartad form av
hud-kräfta med benägenhet till förhorning av
cellerna. Se K r ä f t a. E. L-g.
Kanna. 1. Urspr. cylindriskt dryckeskärl
med lock och grepe av ler- el. stengods,
metall, trä etc. Numera namn även på kärl med
pip, t. ex. kaffe-, te- och vattenkannor. Se
Guldsmedskonst, bild 11, 12, 15, 16.
2. Enhet för rymdmått i äldre svenska
måttsystem; enl. det vid metersystemets
införande i Sverige gällande s. k.
decimalsystemet var 1 k. = 0,1 kubikfot = 2,617 1. G. H-r.
3. Stundom namn på kolven på en mindre
förbränningsmaskin (se d. o.).
Kannbrosken, anat., se Struphuvud.
Kannelèrad, försedd med kannelurer.
Kannelürer (fr. cannelures, av lat. ca’nna,
rör), rännliknande fördjupningar el.
urgröpningar, räfflor. I grekisk och romersk
byggnadskonst samt deras efterbildningar
förekomma k. på kolonner och pilastrar. Se K
o-lonnordningar.
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
