Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kanonisk rätt - Kanonjoll - Kanonjärkompanier - Kanonkommendör - Kanonlåda - Kanonport - Kanonslup - Kanoper - Kanopos-stelen, Kanoposdekretet - Kanot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263
Kanonjoll—Kanot
264
talet sammanfördes dylika av olika förf, i ett
stort antal samlingar, alla otillfredsställande,
vissa bemängda med förfalskade urkunder (se
Pseudo • i sido r i ska
dekretaler-n a). Dessa samlingar ersattes efter 1150 av
Corpus juris canonici (se d. o.), och det blev
vanligt att med k. beteckna den rätt, som
innehölls i denna samling. Sedan denna
Corpus från 1918 efterträtts av Codex juris
canonici, har i fråga om gällande rätt
beteckningen k. överflyttats på denna. K. har under
tidernas lopp utövat stort inflytande, dels
inom vissa områden utgjort eller åtm.
främjat uppkomsten av en västerländsk
internationell rätt, dels påverkat västerländska
staters kyrkliga (se Kyrkorätt) och
världsliga rättsutveckling. Inom världslig rätt har
k:s påverkan — frånsett familjerätten, varav
stora delar länge erkändes tillhöra k. — varit
särskilt stark i fråga om straff- och
processrätt. I Sverige kom under medeltiden det
starkaste utländska inflytandet förutom från
de tyska stadsrätterna från k. Om k:s
inträngande se K y r k o b a 1 k. Den
protestantiska kyrkan övertog ett stort
kanoniskrätts-ligt arv. K:s utgångspunkter äro att söka
främst i bibeln, vidare i romersk rätt och
därjämte i viss mån i de olika medeltida
folkrätterna. Detta material omformades och
tillökades genom kyrkans rättsskapande
verksamhet.
Litt.: »Corpus juris canonici»; »Codex iuris
canonici Pii X pontificis maximi iussu
diges-tus Benedicti papæ XV auctoritate
promul-gatus» (i »Acta apostolicae sedis», bd IX,
1917; även utg. med förord av kardinal
Gas-parri och index, 1918); »Fontes iuris canonici
selecti collegit Andreas Galante» (1906); P.
Hinschius, »Das Kirchenrecht der Katholiken
und Protestanten in Deutschland», I—VI: 1
(1869—97); R. S. Mylne, »The canon law»
(1912); U. Stutz, »Der Geist des Codex juris
canonici» (1918); A. Liljenstrand, »Om
kanoniska rättens inflytande på Sveriges
lagstiftning» (1851), och L. M. Bååth, »Bidrag till
den kanoniska rättens historia i Sverige»
(1905). K. G. Wn.
Kanonjoll, se K a n o n b å t.
Kanon järkompanier. Vid flottan uppsattes
1832 i Stockholm för skeppsartilleriets
betjänande två k. De tilldelades 1866
skärgårdsartilleriet och upphörde 1873 genom
överföring till matroskompanier. ö-g.
Kanonkommendör, den man, som vid
far-tygsartilleriet har närmaste befälet över en
kanon och för dess betjäning avsedd
personal. Jfr Kanonbefälhavare. ö-g.
Kanonlåda, dets. som fyrarullalåda (se d. o.).
Kanonport, i fartygssida, kasematt el.
pansartorn befintlig öppning för kanon.
Kanonslup, se Kanonbåt.
Kanöper, vasformiga krukor, i vilka
egypterna plägade förvara de vid balsameringen
ur kroppen uttagna inälvorna. K., oftast av
alabaster, någon gång av kalksten el. trä,
Ord, som saknas under
höra till de vanligaste fornegyptiska
gravföremålen.
Kanöpos-stelen, Kanöposdekretet,
ett fornegyptiskt, i sten med hieroglyfer,
de-motiska och grekiska skrifttecken inhugget
prästmötesbeslut, författat 239 f. Kr. i staden
Kanopos till ära för konung Ptolemaios III
Euergetes. 1866 upptäckte R. Lepsius ett väl
bibehållet exemplar av denna inskrift från
templet i Tänis. Därmed bekräftades den
dittills gjorda hieroglyfdechiffreringen.
Bild 1. Utriggarebåt.
Kanöt (sp. cano’a, eg. ett indianskt ord,
härstammande från tainostammen på Stora
Antillerna), urspr. en genom urholkning av en
trädstam tillverkad båt (sv. ekstock i äldre
bet., ty. Einbaum). K. har även kommit att
beteckna naturfolkens barkbåtar, särskilt
sådana, som äro gjorda av ett stort, hopböjt
barkstycke (t. ex. hos australier och
flerstädes i Sydamerikas tropiska lågländer).
För-stärkes k. med bord och stäv, kallas den
pirog (karibiskt ord). I Söderhavet äro k.
försedda med utriggare för att ej kantra vid
segling. Utriggarebåten är ofta så
överbyggd med bord, att den egentliga k. endast
bildar kölsvinet (se bild 1).
Nordvästindianerna i Nordamerika äro särskilt kända för
sina fulländade kanoter, försedda med höga
stävar. S. L.
K. utgör nu även benämning på för
sportändamål använda båtar, vanl. byggda med spant,
köl och stävar av trä samt bordlagda med
segelduk el. tunt trä, täckt av duk el. helt av
trä. Uppifrån sedd är en dylik k. spetsig i
båda ändarna och antingen däckad el. helt
öppen, i så fall med uppåtböjda stävar för
att bättre kunna användas vid färder i
forsar och strida floder. Den framdrives med
paddel, åra el. segel (se bild 2 och 3). Man skil-
Bild 2. Manne Carlsson, mångårig svensk mästare
i paddling.
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
