Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapacitet - Kaparbrev, Kapare - Kap Bojadór, Kap Delgado - Kapduva - Kapela - Kapell - Kapellag - Kapellan - Kapellförsamling (Kapellag, Kapell) - Kapellkrans - Kapellmästare - Kapellpredikant - Kapellskär - Kapelludden - Kapellön - Kaper, Ernst Christian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
287
Kaparbrev—Kaper
288
(fys.) elektrisk k. (jfr Elektricitet, sp. 562),
(fysiol.) lungkapacitet, den mängd luft, som
lungorna kunna inrymma efter inandning.
Kaparbrev, Kapare, se K a p e r i.
Kap Bojadör, Kap Delgädo, se Kap.
Kapduva, Daption capense.
Kapduva, Da’ption cape’nse, en till ordn.
stormfåglar, Tubinares, hörande fågel. Den
finnes dels i s. Atlanten och överskrider där
i regel ej s. vändkretsen, dels i Stilla havet,
där den går norrut till ekvatorn. K. är en
ytterligt uthållig flygare, som ihärdigt följer
fartygen åt. Till färgen är den grå och vit,
och kroppslängden uppgår till 40 cm. Födan
utgöres av fisk, blötdjur och kräftdjur. T. P.
Ka’pela, bergsträcka i Kroatien, tillhör
Di-nariska bergsystemet och skiljes från
Adriatiska havet av Velebit planina. K. delas i två
partier, Velika (Stora) K. i n. med högsta
toppen Biela Lasica, 1,533 m ö. h., och Mala
(Lilla) K. i s., där Seliski Vrh når 1,280 m.
Kape’11. 1. Enl. traditionen skall Martinus’
av Tours (se d. o.) kåpa ha förvarats i en
särskild byggnad, kallad k. (lat. capeTla, av
ca’pa, kåpa). — K. kallas mindre
kyrkobyggnad i allm., t. ex. gudstjänstlokal i mindre
församling (se Kapellförsamling) el.
för enskilt bruk (t. ex. Läckö slottskapell);
byggnad för bisättning och jordfästning
kallas begravningskapell, för uppställande av
kistor gravkapell (el. gravkor). Större
kyrkor äro ofta uppförda med kapellkrans,
d. v. s. i halvcirkel el. polygonalt runt koret
finnas k., vilka liksom de utefter sidoskeppen
liggande k. äro öppna inåt kyrkan. Kor- och
sidokapellen med namn efter helgon (t. ex.
Vår frus k., S:t Görans k.) tillbyggdes ibland
successivt (se Fransk konst, bild 22, 23).
Ibland uppfördes dylika k. i två våningar,
dubbelkapell, där undre våningen, vanl.
avsedd för kistor, förbands med den övre
genom en mindre öppning.
2. (Förv.) Se Kapellförsamling.
3. (Mus.) Urspr. den kör, som sjöng i den
del av en kyrka, som kallades kapell. Kören
var i början utan instrument; därav
beteckningen a cappella för uteslutande vokal
kör
sång. K. fick sedan betydelsen av en
samling musiker, en orkester med eller utan
vokal medverkan (t. ex. hovkapell). Dess
ledare fick fr. o. m. 1600-talet namnet
kapellmästare. En musiker i ett k. fick heta
kapellist.
4. (Artill.) En skiva av järnbleck, som förr
lädes över fänghålet på en artilleripjäs för
att hindra regn och smuts att intränga, när
pjäsen ej begagnades till skjutning.
5. (Kem.; av lat. cupe’lla, litet kar.) En med
benaska el. utlakad träaska utfodrad skål för
avdrivning (se d. o.); förr även skålar med
sand, vari på laboratorier bägare, kolvar o.
dyl. upphettades. Vanl. voro dessa skålar
överbyggda med skåp, försedda med avlopp för
skadliga gaser, och benämningen k. har nu
övergått på dessa dragskåp.
6. (Sjöv.) överdrag av segelduk o. dyl. till
segel och master.
Kapellag, se Kapellförsamling.
Kapellän, se K a p 1 a n.
Kapellförsamling (Kapellag, Kapell),
del av församling med särskild kyrka och
egen gudstjänst, ehuru dess medlemmar förbli
medlemmar av huvudförsamlingen. I en k.
predikar kapellpredikant el. kaplan. K.
upprättas efter tillåtelse av K. B. och domkapitel
(k. resol. 17 dec. 1754). En k. beslutar
visserligen i fråga om sin kapellbyggnad och
predikant men har utan K. m:ts tillstånd ej
självständig ställning. Utvecklingen har gått
i den riktningen, att k. blivit självständiga
med rätt till egen kyrkobokföring. Jfr
Annexförsamling. O. Hpl.
Kapellkrans, se K a p e 11 1.
Kapellmästare, se K a p e 11 3.
Kapellpredikant, se
Kapellförsamling och Kaplan.
Ka’pellskär, holme vid n. inloppet till
Stockholm, Rådmansö socken. Mindre fyr. —
En projekterad järnväg från Stockholm till
K., den s. k. Kapell skärsbanan, varå
koncession erhölls 1902, avsåg att i samband
med en ångfärjelinje K.—Åbo bilda kortaste
och snabbaste vägen från Stockholm till
Finland. Ett betänkande av en svensk-finländsk
kommission 1920—23 uttalade sig mot
järnvägen, och den är nu avförd från dagordningen.
KapeJludden, udde på mellersta Ölands ö.
kust. Större fyr med ständig bevakning.
Lämningar av den 1580 ödelagda köpingen
Sike-hamn m. m.; jfr B r e d s ä t r a.
Kapellön, se Ä 1 v s n a b b e n.
Kaper, Ernst Christian, dansk
skolman (f. 1874). Blev fil. dr 1908, var 1900—17
lärare vid statens lärarhögskola och 1908—
17 rektor vid Ordrups gymnasium. K. har
utgivit tyskfilologiska och pedagogiska
skrifter. 1917 blev han borgmästare i Köpenhamn
och chef för dess skolväsen. K. var själen i
de förhandlingar, som 1919 ledde till att
staten och kommunerna övertogo stadens
privatskolor. Han har även varit livligt verksam
i föreningen Norden. P. E-t.
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
