Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapillaritet el. Hårrörsfenomen - Kapillarkärl - Kapillär - Kapillärelektriska fenomen (Elektrokapillära fenomen) - Kapillärelektrometer - Kapillärer, Hårkärl eller Hårrörskärl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291
Kapillarkärl—Kapillärer
292
mellan glas och kvicksilver, där den är ung.
130°. Två fasta kroppar, som på ringa
avstånd äro delvis nedsänkta i en vätska, utöva
till följd av k. en skenbar attraktion eller
repulsion på varandra. Repulsion uppstår,
när vätskan fuktar den ena kroppen men icke
den andra, i annat fall blir det attraktion. —
K. inverkar, såsom först visades av lord
Kelvin, på vätskans ångtryck, så att detta över
en konvex vätskeyta blir större och över en
konkav lägre än normalt. Kondensationen av
vattenånga inuti en gasmassa försiggår
lättast kring dammkorn (jfr Dimma),
eftersom i detta fall de bildade dropparna redan
från början få en jämförelsevis stor radie (liten
krökning). Drypes en droppe olja på vatten, så
dragés oljan hastigt ut i en tunn hinna,
därför att vattnets ytspänning är starkare än
sammanlagda ytspänningen hos gränsytorna
vatten—olja och olja—luft. Vid en mängd
företeelser i det dagliga livet spelar k. in.
Så t. ex. beror vätskors uppsugning i sand,
svampar, vekar och i allm. i porösa kroppar
därpå, att porerna verka som kapillärrör. —
Litt.: C. V. Boys, »Soap bubbles» (ny uppl.
1920; ty. övers. 1913). G. I.*
2. (Lantbr.) Det vatten, som genom k.
kvar-hålles i jordens fina hålrum, kallas k a p i
1-lärt vatten. Växterna fylla
huvudsakligen därav sitt behov av fuktighet, ty deras
rötter tränga i allm. icke ned till
grundvattnet. Den kapillära stighöjden ökas, men
stig-ningshastigheten minskas, ju finare
hålrummen i jorden äro. I styv lera stiger sålunda
det kapillära vattnet ända till 2 m men
betydligt långsammare än i grov sand, där
stighöjden blott uppgår till någon dm.
Genom lämplig bearbetning söker man bevara
jordens k. G. Rbg.
Kapillarkärl, dets. som kapillärer (se d. o.).
Kapillär, adj., se Kapillar samt K
a-p i 11 a r i t e t 1 och 2.
Kapillär elektriska fenomen (el. E 1 e k t r
o-kapillära fenomen), sådana med
varandra sammanhörande kapillära och
elektriska företeelser, som äro förknippade med
ändring av storlek eller ytspänning hos en
två faser åtskiljande yta. — Ett tacksamt
objekt för studiet av k. erbjuder kvicksilver
i beröring med elektrolyter. Om en
kvicksilveryta i ett kapillärrör står i beröring med
t. ex. utspädd svavelsyra och en negativ
laddning tillföres kvicksilverpelaren (den blir
katod), ökas kvicksilvrets ytspänning,
kvicksilvret strävar att draga sig tillbaka.
Ytspänningen ökas proportionellt mot den
negativa spänningen, så länge denna är ringa,
når ett maximum vid omkr. 1 volt, vänder
sedan och återgår till sitt ursprungliga värde
vid omkr. 2 volt. Ytspänningens maximivärde
är i hög grad oberoende av elektrolytens
kemiska sammansättning. På basis av detta
fenomen har Lippmann konstruerat sin
kapil-lärelektrometer (jfr E 1 e k t r o m e t e r). —
Ett typiskt ex. på k. är k v i c k s i 1 v e r h j ä r-
t a t. En stor kvicksilverdroppe övergjutes i
en porslinsskål med utspädd svavelsyra,
försatt med något kaliumbikromat. En synål
eller järntråd bringas att genom vätskan
beröra kvicksilverdroppens sida. Droppen råkar
strax i livlig pulserande rörelse. Varje gång
droppen vidrör metallspetsen, slutes näml, en
elektrisk ström, som laddar kvicksilvret
negativt, varav följa ökad ytspänning,
kontrak-tion och avbrott av strömmen. — K. ha
experimentellt och teoretiskt behandlats av ett
flertal forskare, bl. a. Helmholtz, Warburg,
Nernst och Palmær. Den senare har använt
k. för att på ett sinnrikt sätt bestämma den
absoluta potentialdifferensen mellan en
saltlösning och en däri doppad metall. — Litt.:
H. Freundlich, »Kapillarchemie» (3:e uppl.
1923). J.T.
Kapillärelektrometer, fys., se
Elektrometer.
Bild 1. Stor kapillär.
Kapillärer, H å r k ä r 1 eller II å r r ö r
s-k ä r 1, de ytterst fina delar av
kärlsystemet, som förbinda artärer och vener
samt förmedla substansutbytet mellan
blodet och vävnaderna. K. ha regelbunden
anordning (se bild 1) och förekomma ytterst
rikligt (stundom flera tusental på varje
kvmm), varigenom den verksamma
gränsytan för blodet blir stor. De bestå av ett
enkelt rör av endotelceller samt enstaka
med utlöpare försedda celler (se bild 2),
bildande ett grovmaskigt nätverk. De se-
Bild 2. Små artärer (de svarta), kapillärer och vener
i tvärstrimmig muskel.
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
