Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitalräkning - Kapitalvärde - Kapitationsavgift - Kapitel - Kapitolium - Kapitularier - Kapitulation - Kapitulationer - Kapitulera - Kapitäl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
295
Kapitalvärde—Kapital
296
4 mån. uppsägning, på vilken räntan
halvårsvis tillägges kapitalet. Se Bank, sp. 839.
Kapitalvärde, det i penningar uppskattade
förmögenhetsvärde (se Kapital, sp. 293),
som en tillgång eller skuld beräknas äga, då
uppskattningen sker. En årlig ränta,
av-komst eller annan för längre tid påräknelig
förmån plägar kapitaliseras efter gängse
räntefot, som sedan länge i Sverige ansetts
vara 5 %, d. v. s. dess k. uppskattas till
tjugu gånger det belopp, varmed den årl.
utgår. Beräkningssättet ligger till grund
bl. a. för bestämmelserna i 1928 års förordn.
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
(§§ 9—10 med tillhörande tab.) rörande k. av
för evärdlig tid, livstid eller viss bestämd
tid utgående ränta m. m. liksom för k. av
förpliktelse (§ 11). E. F. K. S-n.
Kapitatiönsavgift (lat. capitätio,
huvudskatt), en efter huvudtalet utan avseende på
klass el. förmögenhet utgående skatt av
medborgare, som uppnått viss levnadsålder. Jfr
Huvudskatt, Mantalspenningar
och Riddarhusavgift. Kbg.*
Kapi’tel (lat. capi’tulum, dimin. av ca’put,
huvud). 1. Avdelning av en skrift (emedan
vid början, »huvudet», av varje sådan avd.
innehållet plägat i korthet angivas).
Kapitelindelning tillämpades först på bibeln (mitten
av 1200-talet; se Bibeltext) och blev
vanlig i senare delen av 1400-talet även i profana
skrifter. — 2. Krets av andliga, som
tillhöra samma kloster el. stift. Se
Domkapitel. — 3. Församling av medlemmar av
andlig el. världslig orden (ordenskapitel).
Kapitölium, lat. Capitölium, se d. o. 1 och
2 samt Rom.
Kapitulärier (lat. capituläria), sing. k a p
i-tuläre, kallades de karolingiska
regenter-nas förordningar (av lat. capi’tulum, kapitel).
Kapitulation (av lat. capituläre, ordna efter
kapitel, huvudpunkter), överenskommelse,
va,r-igenom en militär befälhavare till fienden på
vissa detaljerade villkor överlämnar de
befästa orter, väpnade styrkor, krigsfartyg
o. s. v., varöver han äger befäl. Som k.
betecknades förr, t. ex. inom svenska armén,
avtal med den nyvärvade soldaten att tjäna
en viss tid, kapitulationstid.
Kapitulationer, sammanfattande namn på
vissa äldre, för några länders del numera
upphävda överenskommelser mellan
europeiska makter och icke kristna stater i
Orienten om nämnda makters konsulers
jurisdik-tionsrätt över egna landsmän i dessa stater
(se K o n s u 1 a r j u r i s d i k t i o n). ö. U.
Kapitulera (se Kapitulation),
överlämna en fästning, truppstyrka el. ett fartyg
till fienden, dagtinga; taga värvning.
Kapital (lat. capite’llum, av ca’put, huvud).
1. övre delen av en kolonn (se d. o.) el. motsv.
bärande arkitektoniskt element. K., som
bildar övergång mellan stödet och det burna,
kan ha olika former och utsmyckning, i
anslutning till byggnadsstilen (se Kolonn
Bild 1. Egyptiska kolonner: A och B från Medinet
Habu, O från Karnak.
och Kolonnordningar). I des. k.
historiska stilarna följa k:s uppbyggnad och
utformning, liksom kolonnen i sin helhet, vissa
tektoniska regler, vilka grunda sig på
matematiska beräkningar, praktisk erfarenhet
och estetiska krav. — På egyptiska, doriska,
joniska och andra k. skiljer man mellan
hals, korg och platta (bild 1, 2). Fogen
mellan kolonnskaft och kapitälhals utmärkes
Bild 2. A doriskt kapital från Parthenon, B
ro-mersk-doriskt kapital från Albano vid Rom.
antingen med en eller flera inskärningar (så
i grekisk-dorisk ordning) eller med en list
(astragal); dylik förekommer på de flesta
ka-pitältyper. På doriska k. finnas profilerade
ringar (annuli) mellan halsen och korgen
(echinus). Kapitälkorgen har form av en
öppen eller sluten lotusblomma (egyptiska k.,
bild 1), echinusform (doriska k., bild 2) eller
består av dyna med voluter ovanpå echinus
(joniska k., bild 3), har blomkalkform (ko-
Bild 3. Joniska kapital: A med hals, från
Erech-theion, B med enbart astragal, från Minervatemplet
i Priene.
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
