Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapodistrias, Joannes (Giovanni) - Kapokträd, Bomullsträd - Kaponjär - Kapott - Kapp - Kapp, Friedrich - Kapp, Julius - Kapp, Wolfgang - Kappa, Valvkappa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
Kapokträd—Kappa
300
Greklands president för sju år och kom jan.
1828 till landet. Han möttes av entusiasm,
men hans försök att själv regera med
förbigående av hövdingarna från befrielsekriget,
hans partiskhet för släktingar och sympatier
för Ryssland väckte snart opposition. Hösten
1830 utbröto flerstädes uppror, och 9 okt.
1831 mördades K. — Brodern Agustin K.
(1778—1857) valdes dec. 1831 till provisorisk
president men avgick april 1832. (A. A-t.)
Käpokträd, Bomullsträd, Céiba
pen-ta/ndra (Eriode’ndron anfractuösum), ett till
fam. Bombacaceae hörande, i tropikerna vitt
utbrett högt träd med rak stam, fem- till
sju-fingrade blad och stora kapselfrukter. Fröna
ha långa, silkesglänsande, vanl. gulaktiga hår,
kapok, ce ib au 11, glansull, vilka i
stor skala användas till stoppning av dynor
o. dyl. G. M-e.
Kaponjar (fr. caponnière), en mot fiendens
anfallsmedel skyddande hålbyggnad, som
anlagts för låg bestrykning längs efter
gravbottnen (flankering). K. kommer numera mest
till användning vid detacherade fort. Vanl.
lägges vid utgående vinkeln (saillanten) en
helkaponjär, som kan avge eld åt två
håll och därigenom bestryka fasgravarna,
samt i skulderhörnen halvkaponjärer,
vilka med sin eld bestryka flankgravarna.
En fästning är anlagd enl.
kaponjär-system, då dess fronter sträckas i raka
linjer, som sidoförsvaras av kaponjärer. Detta
system, som uppkommit under 1800-talet, kan
anses ha följ, fördelar framför bastions- och
tenaljsystemen: utstakningen blir enkel;
om-slutningslinjen får den minsta längden; det
flankerande artilleriet är bättre skyddat och
medger längre fronter; grundvinklarna kunna
göras mindre, linjerna undandragas bättre
en-filerande eld; fästningens inre blir rymligare.
En olägenhet är, att anfallsfältet ej beskjutes
med korsande eld, om ej särskilda utanverk
därför anläggas. Jfr F ä s t n i n g 2. L. af P.
Kapo’tt (fr. capote), grov soldatkappa;
långkappa med kapuschong, regnkappa för
damer. — Kapotthatt, ett slags liten
damhatt (nackhatt) med el. utan bakband.
Kapp. 1. (Artill.) Ett slags hätta av
relativt mjukt stål, omslutande den skarpa
spetsen på en pansarbrytande
artilleriprojektil av medelgrov
och grov kaliber. K. ökar
in-trängningsförmågan i hårt
pansar genom att skydda
projektilspetsen mot att
splittras vid anslaget. K.
uppfanns 1878 av en eng.
sjöofficer, English. G. af W-dt.
2. (Sjöv.) Trä- el. plåtbyggnad (förr duk)
på fartyg till skydd för däcksluckor,
nedgångar och däcksöppning över maskinrummet
(pann- el. maskinkapp; se Däck 1,
bild 1 P). Plåtbyggnader kring skorstenens
nedre del kallas skorstenskap p. ö-g.
Kapp, Friedrich, tysk-amerikansk
po
litiker, historiker (1824—84). Var jurist,
deltog 1848 i septemberupproret i Frankfurt
a. M., måste därför 1849 fly från Tyskland,
var 1849—70 praktiserande advokat i New
York, återkom därpå till Tyskland samt var
från 1871 led. av tyska riksdagen, från
1874 även av preussiska lantdagen (först
na-tionalliberal, sedan medlem av frisinnade
partiet). K. skrev flera arbeten om tyska
immigranter i Amerika och en ofullb.
»Ge-schichte des deutschen Buchhandels» (1886;
bd 2—4 av J. Goldfriedrich 1908—23). Biogr.
av G. v. Bunsen (1885). V. S-g.
Kapp, Julius, tysk musikskriftställare (f.
1883). Blev fil. dr 1906 och har skrivit flera
populära musikerbiografier, bl. a. »Liszt»
(1909; sv. övers. 1918) och »Wagner und die
Frauen» (1912; sv. övers. 1917). T. N.
Kapp, W o 1 f g a n g, tysk politiker (1858—
1922), son till Fr. K. Var från 1886 preussisk
ämbetsman, bl. a. 1891—99 lantråd och 1906
—20 jordbruksdir. i östpreussen
(Generaldirektor der
ostpreus-sischen Landschaft).
K. var konservativ
yt-terlighetsman, angrep
1916 i en broschyr
(under pseud. Junius
alter) häftigt
rikskanslern Bethmann-Hollweg och stiftade
2 sept. 1917 tills,
m. Tirpitz Tyska
fos-terlandspartiet (Deutsche V aterlandspartei)
med uppgift att
motar
beta krigströttheten och förslagen till
preussisk rösträttsreform. Han satt febr.—nov. 1918
i riksdagen. Våren 1920 var K. den utåt
mest framträdande i den efter honom
uppkallade Kappkuppen, ett misslyckat
försök till reaktionär statsvälvning. Sedan de
militära kuppledarna (marinkapten H.
Ehr-hardt, överste M. Bauer och general v.
Lütt-witz) 13 mars s. å. med trupper inryckt i
Berlin, funno de i K. den civile
regeringschef de behövde och utropade honom till
rikskansler och preussisk ministerpresident.
Ämbetsmännen, armén och flottan ställde sig
avvisande mot kuppen, som endast vann
sympati i östpreussen. Den gamla
regeringen, som flytt till Stuttgart,
proklamerade generalstrejk, och redan 17 mars måste
K. träda tillbaka. Han flydde i flygmaskin
till Sverige (10 april), anhölls i Södertälje
16 april, enär han färdats med falskt pass.
Han frigavs 23 april, fick som politisk
flykting tillstånd att t. v. vistas i landet och
inställde sig i april 1922 inför riksrätten i
Leipzig, där han åtalats för högförräderi.
Innan processen hann börja, dog K. i
ögon-kräfta. — Litt.: M. Bauer, »Der 13. März
1920» (1920U G. Noske, »Von Kiel bis Kapp»
(s. å.). V.S-g.
Kappa, Valvkappa, se Valv.
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
