Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapten - Kaptenlöjtnant - Kapten Puff - Kapteyn, Jacobus Cornelius - Kaptivera - Kapucinapor - Kapucinkrasse - Kapucinorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309
Kaptenlöjtnant—Kapucinorden
310
3. Vid handelsflottan tillkommer titeln k.
den, som innehar befälhavarbrev eller
under vissa förhållanden styrmansbrev,
el. befälhavare, som avlagt sjöofficers- el.
ångfartygsbefälhavarexamen. Varje
befälhavare på handelsfartyg brukar dock tituleras k.
För befälhavarbrev fordras viss tjänstetid till
sjöss och examen vid navigationsskola, ö-g.
4. Ledare av ett lag i vissa bollspel (t. ex.
fotboll och bandy). Å. S-n.
Kaptenlöjtnant, se Kapten 1 och 2.
Kapten Puff, skämttidning, utg. i
Stockholm 1856—65 och 1872—74 av Carl Henrik
Rydberg. Tidningen, vars namn tagits från en
komedi av Kexel, uppträdde även politiskt
och var motståndare till skandinavismen.
Kapteyn [-téi’n], Jacob u s Cornelius,
holländsk astronom (1851—1922). Blev 1875
observatör vid observatoriet i Leiden och 1878
prof, i astronomi vid univ. i G roningen. Där
inrättade han 1896 ett
astronomiskt
laboratorium, avsett för
bearbetande av
astro-fotografiskt material
från de stora med
astrofotografiska
instrument utrustade
observatorierna. Enl.
denna princip utfördes
där under K:s
ledning, särskilt inom
stellarastronomien,
flera högst
betydelse
fulla arbeten (delvis publicerade i
Publica-tions of the Astronomical Laboratory at
Groningen). K. ägnade sig företrädesvis
åt fixstjärnastronomien, och genom sin
idérikedom och energi uppnådde han inom detta
område resultat av sådan betydelse, att han
numera räknas till vår tids allra främsta
astronomer. — Tills, m. D. Gill företog K.
på fotografisk väg upprättandet av en stor
stjärnkatalog för s. himmelen, motsv.
Arge-landers »Bonner Durchmusterung». De
fotografiska arbetena utfördes på
Kapobservato-riet under Gills ledning, mätningarna av K.
i Groningen. Detta väldiga arbete,
omfattande nära 1/2 mill. stjärnor av t. o. m. 10:e
storleken, är under benämningen »The Cape
photographic Durchmusterung» publicerat i
Kapobservatoriets annaler. — K. inlade stora
förtjänster om lösandet av en av
stellarastro-nomiens svåraste uppgifter, näml,
bestämmandet av fixstjärnornas årliga parallaxer
och därmed deras avstånd. I »Bestimmung
von Parallaxen durch Registrierbeobachtungen
am Meridiankreise» (1891) visade han, att man
genom ändamålsenligt anordnade
meridianobservationer kunde nå säkra
parallaxbestäm-ningar. Betydande resultat ha enl. denna
metod vunnits, utom av K. själv, av flera andra
observatörer, särskilt amerikanen Flint. En
annan metod att bestämma fixstjärnparallaxer
(på fotografisk väg) utvecklades 1900 i en
avh. av K. Han utarbetade även ett förslag
till genommönstring av hela himlen i och för
bestämningen av stjärnornas parallaxer enl.
denna metod och genom samverkan mellan
ett flertal observatorier. — K:s omfattande
undersökningar om stjärnornas och
solsystemets egenrörelser i rymden ledde honom till
den epokgörande upptäckt, som 1905
framlades i ett kort preliminärt meddelande, »Star
streaming» (i British Association’s Report
1904). Alla föreg. försök att påvisa någon
verklig allmän lagbundenhet i fixstjärnornas
rörelser hade varit fruktlösa, och teorierna om
en centralsol kunna numera betraktas som
fullständigt förfelade. K. kom här, för första
gången, till ett verkligt, säkert grundat
resultat i denna fråga. Han påvisade, att
fix-stjärnorna inom vintergatsystemet ha en
allmän benägenhet att röra sig företrädesvis i
två stora »stjärnströmmar», riktade mot två
»vertices», den ena belägen i Orions
stjärnbild, den andra åt rakt motsatt håll. Denna
K:s upptäckt gav ett uppslag, varigenom
med ens lösningen av en av den
vetenskapliga forskningens största uppgifter ryckt ett
betydligt stycke närmare. Själv fullföljde K.
det givna uppslaget i flera senare arbeten
ang. stjärnsystemets byggnad och struktur
samt rörelserna inom detta. B-d.
Kaptivera, fånga, vinna för sig.
Kapuclnapor, Cöbus, ett släkte av de
bred-näsiga aporna. De äro förhållandevis små,
med en genomsnittlig kroppslängd av 80 cm,
därav nära hälften på den fullständigt
hårbeklädda svansen. Fingrarna bära platta
naglar, och tummen är väl utvecklad. Alla k. ha
kindskägg, och håret på huvudet är förlängt
till en huva som på en munkkåpa, därav
namnet k. Hjärnan är väl utvecklad och
själsför-mögenheterna goda. K. leva i stora sällskap
i alla större skogar i Central- och Sydamerika.
Indianerna äta gärna deras kött. I aphus
äro de på grund av sitt milda och jämna
lynne synnerligen omtyckta. Släktet
omfattar ett 20-tal arter. Den egentliga k
a-pucinapan, C. capucinus, från Guayana,
är rostbrun med naket, köttfärgat ansikte,
ljusa skuldror och överarmar. T. P.
Kapuclnkrasse, bot., se Blomsterkrasse.
Kapucinorden, en utgrening av
franciskan-orden (se d. o.), stiftad 1525 av minoriten
Matteo di Baschi, som s. å. fick
påvens tillstånd att leva som eremit, bära
pyra-midformig kapuschong (capucium, därav
ordens namn) och helskägg samt predika för
folket. 1528 erkändes de nya eremiterna som
en särskild kongregation av franciskanorden
med egen generalvikarie. 1529 hölls
kongrega-tionens första generalkapitel, från vilket k:s
konstitutioner leda sitt ursprung. Dessa
fastställdes definitivt 1575 och hävda det
strängaste franciskanidealet. 1529 blev Matteo
di Baschi generalvikarie men efterträddes
s. å. a v L u d o v i c o di Fossombrone;
denne utstöttes snart ur orden, och Matteo
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
