Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karacéer, Kransalger el. Strävseväxter - Karachan, Leo Michajlovitj - Karachi - Karadag - Karadža dag - Karadžić, Vuk Stefanović - Karaff, Karaffin - Karafuto - Karagen, Car(r)agheen, Pärl- el. Islandsmossa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
313
Karachan—Karagen
314
Chara-art.
assimilerande, i vatten växande tallofyter,
som sannolikt stå grönalgerna närmast. De
uppbyggas av omväxlande korta och långa
celler. Från de korta utgå grenar med ungefär
samma byggnad som huvudaxeln. Hos släktet
Chara omklädas skottaxlarna av en
barkvävnad. Vissa aiter äro även taggiga. Hos
släktet Nitella saknas dylik bark, varför axlarna
där äro enpipiga i motsats mot Chara, där
de äro flerpipiga.
K. ha
uteslutande könsfortplant-ning. Könsorganen ha en mycket
komplicerad
byggnad. Hanorganen,
anteridierna,
ha formen av
mön-jeröda kulor, som
sitta vid
sidogrenarnas bas. De
omgivas ytterst
av 8 plattryck ta
ytceller,
»sköldar». Från en del
celler i anteridiets
centrala vävnad
utvecklas flera
långa cellrader,
bestående av
hundratals småceller.
I var och en av
dessa bildas en
tvåcilierad
sädes-kropp, spermato-
zoid. Honorganen, oogonen, äro något större
än anteridierna. äggformiga samt omgivna av
några långa, spii alvridna cellrader, som i
oogonets topp avskilja små korta celler, vilka
bilda den s. k. kronan. Efter
befruktningen slutes denna, de spiralformiga
cellerna omkring förtjockas, anta en hård
konsistens och få en vanl. mörk färg. Ur det
befruktade ägget utväxer direkt en ny
planta. Vissa Chara-arter, t. ex. Chara
cri-nita, äro bekanta för sin strängt
parteno-genetiska utveckling. Många k. ha även en
vegetativ förökning genom övervintrande,
stärkelserika knölar.
K. växa ofta sällskapligt i stora massor i
såväl sött som bräckt vatten, på lös, dyig
botten. De ha en egendomlig, frän lukt. Fam.
omfattar ett halvt dussin släkten, av vilka
Chara, s t r ä v s e, och Nitella, s 1 i n k e, äro
de allmännaste, vartdera med omkr. ett 70-tal
arter. Bortemot ett par hundra arter k. äro
kända från alla världsdelar. K. äro uråldriga
växttyper, kända ända från trias
(musselkal-ken). De anses duga till gödselämne. N. S-s.
Karacha’n, Leo Michajlovitj,
sovjetrysk diplomat (f. 1889). Var 1921—22
sändebud i Polen och 1924—26 ambassadör i Kina
samt är biträdande folkkonimissarie för
utrikes ärenden. Han har haft stort inflytande
på Sovjetunionens östasiatiska politik.
Karachi [eng. uttal karä^Ji], huvudstad i
britt.-ind. prov. Sind, i Indusdeltats n. v.
hörn; 216.883 inv. (1921). K. är
huvudhamnen för Punjab och North-west Frontier
pro-vince. Modernt byggd; förträffliga
hamnanläggningar. 1926—27 inlöpte i K. 3,023
fartyg (utom fiskarbåtar) om 2,382,713 ton.
Exporten omfattar vete, te. bomull m. m.
Sluthamn för luftlinjen England—Indien.
Karadäg, turk., »svarta berget», namn på
flera mindre bergskedjor på Balkanhalvön,
i Mindre Asien och n. v. Persien.
Karadza däg, se Zrnena gora.
Karadzic [ka’rad$itj], Vuk Stefanovié,
serbisk språkman (1787—1864 26/i). Föddes
i v. Serbien, lärde sig läsa i ett kloster, var
sedan skrivare el.
lärare och flydde vid
den turkiska
invasionen 1813 till Wien,
där filologen Kopitar
(se d. o.) tog hand om
honom. Sedan var K.
mest bosatt i Wien men
företog många resor,
särskilt till
sydslavi-ska länder, och var en
tid i serbisk
statstjänst. Fastän
autodidakt var K. en
ge
nial språkman, som trots fattigdom och svag
hälsa blev banbrytare för serbiska språket och
litteraturen. I st. f. det gängse »serbiska»
skriftspråket, starkt påverkat av
kyrkslaviskan, skapade han ett på det talade
folkspråket grundat skriftspråk och anpassade
mästerligt rättskrivningen efter uttalet. Reformerna
väckte våldsamt motstånd, i synnerhet från
kyrkan, men trängde snart igenom,
understödda bl. a. av den framstående filologen Dajiicic
(sed. o.). K. utgav 1814 en serbisk grammatik,
1818 en ordbok, vars senare uppl. blivit
normerande (3:e uppl. 1898), och gjorde en klassisk
övers, av N. T. till serbiska (tr. först 1847).
Europeiskt berömd blev K. genom sina saml.
av serbiska folkvisor (den första 1814; fullst.
uppl., 9 bd, 1891—1902). Dessutom utgav K.
sagor och ordstäv, arbeten om Serbien och
Montenegro m. m. Dans skrifter utgåvos på
serbiska statens bekostnad 1891 ff. Serb,
monogr. av L. Stojanovic (1924). A. A-t.
Kara’ff, Karaf f in (fr. carafe, it. caraffa,
av arab, quarafa, hämta upp, ösa), en nedtill
vid, oftast bukig, uppåt avsmalnande flaska
av glas (ofta kristall) för vatten, vin etc.
Karafuto, det officiella japanska namnet
på ön Sachalin (se d. o.).
Karagén, C a r (r) a g h e e n, P ä r 1- el.
Island s m o s s a, en drog, som består av de
torkade, blekgula skotten av vissa rödalger,
företrädesvis Chondrus crispus men även
Gigartina mamillosa. Bägge äro ganska
allmänna vid kusterna av n. Atlanten. Genom
kokning av k. i vatten fås en slemmig
lösning, som stelnar till ett gelé, vilket fordom
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
