Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karagen, Car(r)agheen, Pärl- el. Islandsmossa - Kara-Georg - Karageorgevitj (Karagjorgjevitj), ätt - Karagin, Karaginskiön - Karahavet - Karahisar - Karakal el. Ökenlo - Karakalpaker - Karakalpakområdet - Karakorum, Karakoram el. Mustag-ata (bergskedja)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
315
Kara-Georg—Karakorum
316
Berglandskap från Karakorum.
hade medicinsk användning. K. nyttjas
fortfarande i industrien till klarande av
flytande näringsmedel, t. ex. öl, samt i st. f.
gummi till appretering av tyger m. m. N. S-s.
Kara’-Geo’rg, turk. (serb. Crny Georg),
»Svarte Georg», eg. Georg Petrovitj,
serbisk frihetshjälte (1762—1817). Var son
till en bonde, flydde efter att ha deltagit i
oroligheterna 1787 till Österrike, var med i den
serbiska frikåren under Österrikes krig med
Turkiet 1788—91 och vann, sedermera
återkommen till sitt land, som svinhandlare
förmögenhet och en ansedd ställning. Under
serbernas 1804 inledda resning blev han den
främste av deras »hospodarer» (hövdingar)
och efter hand medelpunkten i den
uppväxande statsbildningen, vars frihet han med ryskt
stöd under betydande framgångar mot
turkarna lyckades hävda, tills Serbien genom
freden i Bukarest 1812 av Ryssland lämnades åt
sitt öde med otryggad inre självstyrelse. Då
turkarna 1813 åter angrepo med överlägsna
och segerrika stridskrafter, tappade han
modet och flydde, återvände 1817 till Serbien
för att där åter tända upprorslågan men
lönn-mördades s. å. (efter vad det, dock ej obestritt,
påstås på befallning av Milosj Obrenovitj).
Litt.: L. v. Ranke, »Serbien und die Türkei»
(1879); M. Vukicevic, »Karadjordje» (2 bd,
1907—12; på serbiska). H. B-n.
Karageo’rgevitj (Karagjorgjevitj),
från Kara-Georg (se d. o.) härstammande
serbisk regentätt, under ett par släktled i
tävlan med släkten Obrenovitj. Kara-Georgs
yngre son Alexander (se nedan) var furste
1842—58, och dennes son Peter (se d. o.)
förvärvade efter mordet på Alexander I
1903 den serbiska tronen. Av hans båda
söner gjorde sig kronprins Georg (f. 1887)
under krisen 1908—09 omöjlig genom sina
excesser och avsade sig slutligen tronföljden,
som i stället övergick till hans yngre broder
Ord, som saknas under
Alexander (se d. o.,
sp. 455), från 1921
konung av Jugoslavien.
Alexander K., furste
av Serbien, Kara-Geoigs
son (1806—85). Utbildades
i rysk krigstjänst och blev,
sedan Mikael Obrenovitj
störtats, furste 1842. Om
hans regeringstid se
Serbien, historia. Hans
kyliga och tröga
temperament gjorde honom ej
omtyckt av folket, och hans
neutrala hållning under
K rimkriget ökade hans
im-popularitet. Nationalförsamlingen avsatte honom
1858, och Alexander, som
varken hos Turkiet eller
Österrike fick stöd,
abdikerade 3 jan. 1859. Ilan
levde sedan omväxlande i
Österrike-Ungern och Valakiet. Mordet på
Mikael Obrenovitj 1868 var anstiftat av hans
anhängare; beskyllningarna mot honom själv
för delaktighet däri anses dock ej ha blivit
bevisade. H. B-n.
Karagin, Ka r agin sk i ön, rysk ö vid
inloppet till Karaginskajabukten, ö. om n.
Kamtsjatka; 1,582 kvkm. Obebodd.
Karahavet, Kariska havet, se Ishavet.
Karahisa’r, »svarta borgen», namn på flera
städer i Mindre Asien, t. ex. Af iu n • Ka r
a-h i s a r (se d. o.).
Karakäl el. ökenlo, Lynx (Caracal)
ca-racal, är ett till losläktet av kattdjurens fam.
hörande rovdjur. Från övriga lodjur avviker
den genom smärtare kropp, högre ben,
större öronpenslar och enfärgad, grågul päls.
Kroppslängden är 65—75 cm, vartill
kommer den 25 cm långa svansen. K. finnes i
hela Afrika och s. Asien i öken- och
stäpptrakter. Den är känd för sin vildhet och
blodtörst och brukas i Indien stundom till
jakt. T. P.
Karakalpäker, »svartmössor», ett
turkisk-tatariskt folk, som uppges förr ha bott vid
Volga mellan Kazan och Astrachan men nu
är bosatt i stäpptrakterna vid Aralsjön (se
Karakalpakområdet). De äro halvnomader.
Karakalpäkområdet, autonomt område,
av-hängigt av Kazakstan, Sovjetryssland,
omfattande Amu-darjas delta, s. om Aralsjön;
124,000 kvkm, 303,460 inv. (1926), därav 39 %
karakalpaker, 30 % ösbeger, 22 % kazaker;
herdar, jordbrukare och fiskare. Huvudstad är
Turtkul (Petro-Aleksandrovsk), 4,000 inv.
Karakorum, Karakoräm (»svarta
berget») el. Mustag-ata (»isberget»; detta
sista namn användes huvudsaki. om n. v. delen
av kedjan), bergskedja i Centralasien (till
största delen i Kashmir), n. v. fortsättning
av Transhimalaja fram till Pamir. K. utgör
vattendelare mellan Indus’ och Tarims
flod
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
