Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karbonit - Karbonpapper - Karbonsyror - Karbonsystemet, Karbonformationen, Stenkolssystemet el. Stenkolsformationen - Karbonyl - Karborera - Karborerad luft - Karborundum, Carborundum, Kiselkarbid - Karboxyl - Karboxylas - Karbunkel - Karburator - Karburera - Karcinom - Karda - Kardbenedikt - Kardborrsläktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
323
Karbonit—Kardborrsläktet
324
Karbonit, ett sprängämne, bestående av
kalisalpeter, nitroglycerin och vetemjöl. K.
har vidsträckt användning i kolgruvor.
Karbönpapper, kalkerpapper för
åstadkommande av genomslagskopior vid
maskinskrivning, är ett tunt, med fett impregnerat
papper, vars ena sida har ett färgande skikt av
kimrök, anilinfärg el. dyl. G. H-r.
Karbönsyror, organiska syror, innehållande
karboxylgruppen —CO2H, t. ex. v ä t e k a
r-b o n s y r a, H. CO2H, eller myrsyra,
metyl-karbonsyra, CH3 . CO2H, el. ättiksyra.
Karbönsystemet, Karbonf ormationen,
Stenkolssystemet el.
Stenkolsformationen, det geologiska system, som
är närmast yngre än devonsystemet och som
fått sitt namn efter de där förekommande
lagren av stenkol (se d. o.). Dessa
förekomma emellertid väsentligen i den övre delen
av k., medan i den nedre delen marina
bildningar, däribland särskilt den s. k.
bergkalken, överväga; övre karbon med dess
stenkol kallas ofta den produktiva k
arbon for ma tionen, Under största delen
av karbonperioden, liksom den påföljande
permiska, upptornades bergskedjor i skilda
delar av jorden, i n. v. Europa t. ex. det
her-cyniska bergssystemet, och vidsträckta
fastland uppstodo, där skogar av lepidodendrer,
sigillarier, trädartade ormbunkar m. m.
bildade material till stenkolsflötserna. I
Nordamerika har man delat k. i två system, ett
nedre, marint, Mississippian, och ett
övre, stenkolsförande, Pennsylvania n.
De viktigaste stenkolsfälten i övre k. finna,s
i Tyskland, Polen, England, Nordamerika och
Kina, övre karbon finnes emellertid
flerstädes utbildat i marin facies, t. ex. i Ryssland,
på Spetsbergen, i Alperna i området för det
gamla medelhavet, Tethys (se d. o.), i Kina,
Manchuriet, på Moluckerna och åtskilliga
ställen i n. och s. Amerika. — K:s organiska
värld står betydligt högre än det föregående
systemets. Av ryggradsdjur märkes en mera
utvecklad grupp amfibier, stegocefalerna,
pansarfiskarna dö ut, enstaka trilobiter leva kvar,
bland molluskerna framträda de första
representanterna för de äkta ammoniterna,
arm-fotingarna stå fortfarande i full kraft, en
grupp foraminiferer, fusuliniderna (se F u s
u-1 i n a), har blomstringsperioder under
karbon-tiden, och särskilt i bergkalken finnas
Fusu-Zina-kalkstenar. — Floran är mycket rikare
än devonsystemets; av Lycopodiales finnas
lepidodendrer och sigillarier, av Equisetales
calamiter, av pteridofyter trol. äkta
ormbunkar och av gymnospermer fröormbunkar
och Cordaitales. K. A. G.
Karbonyl, benämning på den i ketoner (se
d. o.) ingående gruppen —CO.
Karboréra, förfarandet att tillsätta kolrika,
lättflyktigä organiska ämnen till kolfattiga,
brännbara gaser, varigenom dessa komma att
brinna med en lysande låga. I. B.
Karborerad luft, luft, som fått upptaga
ångor av något lättflyktigt, kolrikt organiskt
ämne, ss. bensin el. bensol.
Karboru’ndum, C a r b o r u’n dum,
Kisel-karbid, CSi, erhålles genom upphettning
av kol och kisel i elektrisk ugn. Nyttjas på
grund av sin stora hårdhet som slipmedel för
glas m. m. I. B.
Karboxyl, benämning på den i organiska
kar-bonsyror (se d. o.) ingående gruppen —CO2H.
Karboxyläs, ett i jäst o. a. mikroorganismer
förekommande enzym (se d. o.), som enl. C.
Neuberg deltar i den alkoholiska jäsningen.
K. avspjälkar karboxyl (se d. 0.) ur
pyrodruv-syra. I. B.
Karbu’nkel (av lat. carbu’nculus, dimin. av
ca’rbo, kol). 1. (Med.) Böld (se d. o. och
Finne). Jfr även Bakteriologi, sp.
741. — 2. (Miner.) Se Ädelstenar.
Karburätor, se Förbränningsmask i n,
sp. 185.
Karburera, blanda en brännbar gas med
flyktiga kolväten för att öka dess lyskraft.
Se L y s g a s.
Karcinöm, med., se Kräfta.
Karda, se Kardning.
Kardbenedikt, bot., se C n i c u s.
Ullkardborre, Arctium tomentosum.
Kardborrsläktet, A’rctium (La’ppa), släkte
bland de korgblommiga; står tistlarna nära
men har tagglösa, hela, breda blad. Holkarna
äro nästan klotrunda, med krokuddiga
holkfjäll. I Sverige finnas 4 arter, stora två-
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
