Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kardborrsläktet - Kardel - Kardell, Sven Johan - Kardemumma - Kardia - Kardialgi - Kardinal (romersk-katolsk)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
325
Kardel—Kardinal
326
el. treåriga örter, som växa på vägkanter.
Vanliga äro småkardborre (A. minus),
med kala, och ullkardborre (A.
tomen-tosum), med spindelvävshåriga holkar. G.M-e.
Karde’1, se Kabel 1, Tross o. Tågvirke.
KardeTl, Sven Johan, skolman,
riksdagsman (1842—1923). Blev fil. dr i
Uppsala 1866, s. å. adjunkt i Falun och var
1868—1907 lektor i historia och latin i
Östersund samt 1876—1921 bibliotekarie för det
av honom ordnade Jämtlands bibliotek (se
d. o.). K. var sekr. i Jämtlands läns
fornminnesförening (se d. o.) 1887—1911 och
utgav dess tidskr. 1906—11. Han var även
medlem av stadsfullmäktige och landsting
samt av Andra kammaren 1888—1901. K.
ingick som avgjord frihandlare 1888 i
stads-centern samt tillhörde sedan folkpartiet och
från 1900 Liberala samlingspartiet. Han var
led. av flera utskott (för läroverksfrågor 1890,
lagutskottet 1894—95 m. fl.) och
intresserade sig särskilt för kultur- och
undervisningsfrågor. Bland K:s skrifter må nämnas »Om
Frösö trivialskola» (1871), »Minnen från
fjällbygden och Fyrisvall» (1886), »Prosten
Tide-mans dagbok» (1895), »Jämtlands läns kungl.
hushållningssällskap 1817—1917» (1917) och
»Östersunds stads uppkomst och utveckling
t. o. m. år 1830» (1920). Nekrolog av E. Festin
i Hist. Tidskr. 1923. Ths.*
Kardemumma, a Malabarkardemumma, t. h. öppnad
frukt, b Ceylonkardemumma. c Siamkardemumma.
Kardemu’mma, Fru’ctus cardamömi,
frukterna av några till ingefärsfamiljen (jfr d. o.),
Zingiberaceae, hörande växter. Viktigast är
den i s. delen av Främre Indiens västkust
vildväxande Elettaria cardamomum, en
mångårig ört, som mycket liknar ingefärsväxten,
med krypande rotstock och grönvita blommor,
men den har högre bladbärande och grenade
blombärande stjälkar. De torkade frukterna,
1—2 cm långa, trerummiga kapslar med
pap-persartade väggar, lämna handelns
Malabarkardemumma {a på bilden). Av en
på Ceylon växande varietet med ända till 4
cm långa kapslar erhålles
Ceylonkardemumma {b på bilden). De i kapslarna
befintliga fröna innehålla en eterisk olja, som
ger k. dess kryddvärde. — K. odlas i Främre
Indien, på Ceylon och i Västindien. Odlingen
sker vanl. genom utplantering av rotstockar.
På tredje året börjar fruktsättningen, och
under 6—7 år erhålles skörd.
Ett slags k. fås även från det Elettaria
närstående släktet Amomum med ett 100-tal
arter i de tropiska delarna av Afrika, Asien och
Kardinal. Statyett,
föreställande den helige
Hiero-nymus, i Vadstena
klosterkyrka. Av Bernt
Not-ke. — Hattbrättena och
större delen av de från
hatten nedhängande
snod-derna äro avslagna.
Australien. A. cardamomum (från Siam,
Sumatra och Java) med brunaktiga blad samt
gul- och purpurfärgade blommor lämnar
Siamkardemumma (c på bilden). J a v
a-kardemumma av A. maximum och
bengalisk el. N epalkardemumma av A.
aromaticum (Cardamomum majus i gamla
far-makopéer) äro sällsynta i den europeiska
marknaden. — Om A. Melegueta,
paradiskorn, se d. o. — K. nyttjas som krydda,
särskilt i bröd och drycker samt i läkemedel.
1928 införde Sverige 107,670 kg k. G. Rbg.
Ka’rdia (grek. kardi’a), övre magmunnen,
den del av matsmältningskanalen, där
matstrupen övergår i magsäcken.
Kardialgf, smärta i maggropen. Genom
det sympatiska nervsystemet framkalla
irri-tativa tillstånd i magsäcken en retning av
motsv. ryggmärgssegment, vilket vållar
smärtor i dess känselnervers utbredningsområde.
Smärtorna kunna vara ihållande eller komma
anfallsvis. De kunna framkallas av sjukliga
förändringar i magsäcken eller dess
omgivning (gallsten) eller förekomma vid mera
allmänna sjukdomar (blodbrist). E. L-g.
Kardinal, innehavare av rom.-kat.
hierarkiens högsta värdighet.
Kardinalkollegiet har sitt ursprung i att den romerske
biskopens hjälppräster vid Roms
huvudkyrkor (presbyterer och
diakoner) anlitades
som ett påvligt råd,
till vilket från
700-talet biskoparna i
Roms omnejd
inkallades. Redan då. funnos
tre grader: ka
rdinal-biskopar, kardinal p re sby te re r och
kardinaldi akoner.
Från 1059 fingo k.
huvudinflytandet vid
påveval och därmed
sin stora historiska
betydelse. Sedan omkr.
1150 bildade de ett
fast kollegium, som
organiserades genom
Alexander IILs
lagstiftning 1179 (se
K o n k 1 a v). Från
1200-talet är det
vanligt att utmärka även
icke-romerska
prelater genom utnämning
till romerska k. på så
vis, att de nominellt
göras till
kyrkoherdar el. diakoner vid
någon av de kyrkor
f Rom, där
kardi
nalvärdighet medföljer. Somliga av dessa
k. flytta till Rom (alla i Rom bosatta, inkl,
de sex biskoparna, kallas cardinales in
cu-ria) och tjänstgöra i kurian (se d. o.j.
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
